Mammablogg eller Brudblogg?

Anna som bloggar HÄR skrev igår om mammabloggare. Intressant inlägg tyckte jag och vill gärna se vad ni andra mammabloggare har att säga om detta.

Hela klippet nedan är från Annas blogg ”En annan blogg”:

”Men alltså! Åååh!

Scannade av lite bloggar på jobbet idag. Jag behövde ta reda på lite mer om barn. De är en …öh, lite otydlig målgrupp för mig. Jag sökte på ”barnen” i bestämd form för att se hur folk pratar om sina barn.

Och ja, ”folk” är kvinnor, ca 35 år. De älskar sina barn. De skriver KÄRLEK och MYYYS med stora bokstäver. De skriver om sina små änglar. Det är fint. Vid sidan av barnen skriver de om heminredning. Bakning. Matlagning. Finns det en man med i bilden är han ofta ”fantastisk” men verkar rätt så passiv. Kanske beror det på att han, liksom de flesta småbarnspappor, arbetar i snitt 120% av en heltid.

Finns det ingen man är kvinnan ofta ”stolt ensamstående mamma”. Mamma var ordet. De skriver som mammor. BARA.

Detta hade inte varit ett problem. Om det inte hade varit så förbannat likriktat. Dessa bloggande mamas manifesterar livet i den lilla världen, livet innanför hemmets väggar. Några politiska åsikter eller ens trevande analys av den egna verkligheten finns överhuvudtaget inte. Vi får inte ens veta vad de arbetar med, om något. Jag får känslan av att hemmafru-wannabe-fenomenet och blogg-versionen av det spär på varandra. Man romantiserar sin puttinuttiga lilla hemmavrå och rättfärdigar därmed vistelsen i den.

Väldigt få män skriver som pappor. BARA. Och om de skriver LITE om att vara pappor så är det med nån smart fundersam vinkel på, nån liten underfundighet. Inte KÄRLEK MYYYS BAKA BULLAR ÅT MINA SMÅ ÄNGLAR ÅÅÅH PUSS SÖTNOSAR.

Fy fan vad hopplöst.”

Jag, alltså Militärmamman, anser att detta är aningen provocerande skrivet, av en skärpt, samhällsintresserad bloggande  kvinna  runt trettio som inte själv är mamma. Det märks.

Jag blir lite uppretad trots att jag inte själv räknar mig till den typen mammabloggare som Anna skriver om och jag frågar mig varför. Jo, jag tror att det är för att jag är mamma och inte hon. Att jag är en bloggande mamma som älskar mitt barn och bloggar om det, även om jag bloggar om annat också. Men det är ett par saker jag som bloggande mamma vill ge min syn på:

För det första: Jag trodde kanske aldrig på det själv men livet förändras radikalt när man får barn. Punkt. Min syn på kärlek och lycka, min tid på jorden, ja, till och med en del grundläggande värderingar! Alla mammor och pappor älskar sina barn och de som bloggar om sin familj väljer oftast att skriva om sin lycka! Själv har jag valt att spegla mitt liv och även skriva om en del saker som jag upplever frustrerande, jobbigt och vissa nakna sanningar som förlösta underliv och småbråk i familjen. Ibland får jag tänka en extra gång, jag har trots allt ca 200 läsare per dag, vill jag att de ska veta detta om mig? Jag är en öppen, okomplicerad och orädd person som gärna är personlig med de flesta, men inte privat. Jag vill skriva sanningen, den nakna sanningen för jag vill att folk ska få veta. Men jag förstår om många väljer att inte vara lika personliga. Det handlar om hur man själv är och hur man förhåller sig till sig själv.

För det andra: Att många varvar barnbloggandet med att skriva om matlagning, bakning och heminredning tror jag handlar om att de är mammalediga och hemma mycket på dagarna och där utför sysslor såsom just ovan nämnda. Det är vår värld just då och många mammor får en lust att ”boa”, rensa upp och göra fint i sitt hem. Jag tror det kommer med hormonerna.

För det tredje: Att mannen ofta framställs som passiv beror nog mest på att det inte är hans blogg, det är hon som väljer att blogga, att göra en mammablogg. Flera av de bloggar jag läser är just mammabloggar och deras män vill inte vara med, varken med namn eller på bild. Det är ett val de gjort. Att många pappor jobbar mycket är tråkigt och snedfördelat men sant och i de flesta fall behövligt. Vi lever i ett samhälle där männen tjänar mest och ja, vi måste alla göra vårt för att det ska ändras, men som småbarnsförälder kan det vara svårt rent ekonomiskt. Själv ska jag börja jobba redan om två veckor och Militärpappan vara hemma. Vi ville dela så lika som möjligt men när det nu väl kommer till kritan ska jag ärligt säga att jag känner lite ”Fan att vi ska vara så jämställda då!” och så varken vill eller tillåter jag mig inte att känna!

För det fjärde: Många mammor väljer att inte skriva något om var de jobbar, hur jobbet är eller att vara öppen med sina politiska åsikter. Jag tror att det beror på att många vill vara försiktiga och inte blotta sig för mycket för eventuella arbetsgivare eller blivande arbetsgivare. Jag har ju valt att skriva om mitt jobb för det finns synsätt där som jag anser vara förlegade och strukturer som tål att ifrågasättas. Det är ett val jag gjort och det kostar mig en hel del. Det finns folk som känner sig hotade och jag anses vara en besvärlig bitch med vass tunga och penna. Jag får höra det på omvägar. Men jag ser det som min rättighet och skyldighet att ifrågasätta dessa normer och jag får betala ett högt pris för det många gånger. Samtidigt förstår jag dem som väljer att inte vara så besvärliga.

För det femte: Varför behöver man rättfärdiga en vistelse i sitt eget hem, även om den är puttenuttig? Egentligen.

För det sjätte: Det finns inte många pappabloggar. Inte lika många som det finns mammabloggar. Utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning vågar jag mig på att påstå att det är fler kvinnor än män som bloggar överlag. Det finns även en tidning som heter Mama, men ingen som heter Papa. Varför?

Vad tycker ni andra mammabloggare om Annas inlägg ”Brudbloggar”? Är det som hon skriver och varför då? Och har jag fel i mina påståenden och synsätt, vad tycker ni?

Jag tycker inte att en enda av de mammabloggar jag läser tillhör kategorin brudbloggar. Men tydligen finns de där ute någonstans, vad vet jag?

18 thoughts on “Mammablogg eller Brudblogg?

  1. Det här ska jag försöka svara på fast det får nog bli i ett eget blogginlägg på min sida och inte blir det idag heller för nu skriker min MYYYSIGA son i sängen och då får jag vara så lycklig och gå och fixa det…

    • Nej, bitter är hon nog inte. Anna är en mycket engagerad själ, som liksom jag, ser det lite som sin uppgift att ifrågasätta och ”röra om i grytan”. Det är jag glad för! Jag tror att hon vill skapa debatt och jag kände att min blogg var ett bra ställe föra det vidare på!

  2. Som du säger livet förändras väldigt mycket när man får barn. Även om man inte tror det och säger att vi ska minsann inte ändra på vårt liv efter barnet. Jo tjena. Så när anna får egna barn så sitter hon nog och skriver om sitt myysiga barn hon med.

  3. Oj!

    Istället för att kalla mig bitter och stackrig här hade ni ju kunnat diskutera sakfrågan i direkt anslutning till inlägget, här: http://en-annan-blogg.blogspot.com/2011/02/brudbloggar.html

    Där har jag själv lämnat en kommentar som lyder så här:

    ”Ja, nu menar jag verkligen inte att alla kvinnor är såna och verkligen inte heller alla kvinnor som bloggar. Och nyblivna mammor som tokbloggar om sina bebisar känns liksom någorlunda logiskt, även om män uppenbarligen inte verkar ha det behovet.

    Det jag pratar om här, är att det är påfallande många kvinnor i 35-årsåldern som bloggar om sina liv som om de vore hemmafruar. De kanske har ett jobb, kanske inte, men de romantiserar kring hemmafru-livet som inkluderar barn, matlagning och heminredning. Sätter man det i sitt sammanhang – där en förkrossande majoritet av alla mammor även tar pappornas föräldraledighet, där en majoritet av alla småbarnspappor jobbar övertid medan mammorna jobbar deltid, där mammor tar de flesta VAB-dagarna och får en sämre arbetslivs- och löneutveckling – ja, då blir det rätt så beklämmande.

    Jag får känslan av att det finns en generation kvinnor som tvärtemot sina mödrar frivilligt tar klivet tillbaka in i hemmets lugna vrå, och det oroar mig. Det kostar både kvinnor och samhället som helhet alldeles för mycket.”

    Välkomna att fortsätta diskussionen – med mig – på http://en-annan-blogg.blogspot.com.

  4. Om jag ska utgå från mig själv i denna fråga så är det så att jag njuter i fulla drag av att vara hemma, något som jag inte trodde att jag skulle göra. Har jobbat och slitit i flera år och känner lite att ”nu är det min tur”. Må vara en förlegad åsikt men så känner jag.
    Att min sambo förtjänar att vara hemma precis lika mycket som mig är givet men precis som det stod tidigare så är det mycket av en ekonomisk fråga, tyvärr.

    Att vi mammor i våra bloggar inte ventilerar våra politiska åsikter, jobbrelaterade problem/åsikter kan väl bero på att det inte är det väsentliga i våra liv längre, framförallt inte under den perioden man går hemma på föräldraledighet.
    Det våra liv handlar om är blöjbyten, vilken mat som går hem just nu, städning, tvätt, bebisgos, då är det väl inte så konstigt att det är om just detta vi skriver?

    Jag bloggade redan innan jag blev gravid och även då handlade det mest om inredning och familjen.
    Har hur mycket fantastiska och roliga historier som helst att berätta om från jobbet men då jag har tystnadsplikt går det helt enkelt inte för sig.
    Och precis som militärmamman skriver så är det med dagens flöde av sociala medier inte alltid det bästa draget att tala vitt och brett om sin arbetsgivare/politiska åsikter. Det som skrivs är ju faktiskt till allmänhetens beskådning och kan fälla krokben för en om man är oaktsam.

    Detta var tydligen ett ämne som engagerade mig märker jag, hade kunnat skriva många rader till men ska inte vara långrandig så jag sätter punkt här helt enkelt!;)

  5. Så som den där tjejen har sammanfattat det upplever jag att det är när jag loggar in på FB.. Mkt mys pys osv..
    Jag & en väninna (som inte heller har barn) har pratat om det många ggr, vi undrar vem det är som rövar bort våra vänner som skaffat barn, vad hände? Någonstans där inne finns hon ju men hon är svår att finna.
    Jag hade nog inte följt den här bloggen om det inte vore för att jag känner dig och att du bloggade mer om ditt arbete tidigare.
    På FB har gränsen gått vid spyor och bajs, då har jag plockat bort dem från första sidan. Det har hänt.
    Oftast tycker jag det är kul men det ligger hela tiden på gränsen.. Kanske är det för att jag själv inte har det, vill ha det. Kanske kräks jag inombords av allt pluttinuttigt. Vem vet, bara jag! 🙂

  6. Tycker det är roligt att ni tar upp en sån här fråga! Jag ska fatta mig kort i vad jag tycker:

    1. Kvinnan går hemma, skriver om sitt barn, mat, heminredning, fikor med vänner osv. Inget konstigt med det? Det är ju så deras liv ser ut! Hur ska de kunna skriva om sitt jobb när de inte jobbar, går inte bloggandet ut på att skriva om vad som hände idag osv? Dagbok fast på nätet eller?

    2. Mannen är inte hemma så mycket oftast pga ekonomin, inget konstigt med det heller. Det är hur vårt samhälle ser ut. Hade män kunnat amma så tror jag fler hade delat lika på allt. Hade män kunnat föda barn så hade hela samhället varit mer jämställt redan från början.

    3. Kan bekräfta att det är stor skillnad på hur många kvinnor/män som bloggar, har för mig att ca var 5:e kvinna har blogg medans bara var 15:e man har det i ålder 16-50.

    Saker som gör att kvinnor bloggar mer:
    * Fler kvinnor än män skriver dagbok.
    * Kvinnor läser mer än män.
    * Kvinnor är mer sociala än män.
    * Kvinnor pratar mer.
    * Kvinnor har mycket större bekräftelsebehov.
    Listan kan göras lång!

    I slutändan så kan man inte prata om vad som är rätt och fel i en sån här fråga utan det är upp till var och en att avgöra. Familjen går ju i första hand både för kvinna och man även om man utför lite olika saker i den.

    Blev ganska långt inlägg iaf…

    //Tomas

    • Hej Tomas! Tack för kommentar. Jag tror att du har rätt i om varför kvinnor och mammor bloggar mer. Och att amningen helt klart är en faktor i ekvationen när det kommer till fördelningen av föräldraledigheten. Däremot håller jag inte med om att det inte skulle vara ett problem att män tjänar mer pengar, att de därför inte är pappalediga, och att kvinnor tar ut väldigt långa ledigheter i och med att de får barn.

      Du är välkommen att läsa mer om hur jag tänkte när jag skrev inlägget på min blogg. /Anna

      • Det är klart det är ett problem att män tjänar mer än kvinnor för samma jobb.

        Nu pratade jag mest om hur det ser ut för mig och min tjej, hade blivit väldigt svårt att få ihop det ekonomiska om jag varit hemma mer… Vi jobbar absolut inte med samma saker och har olika lång utbildning så där är inte löneklyftan så konstig.

        Det jag ville komma fram till helt och hållet är att det är upp till varje familj att bestämma hur de vill göra själva.

        En öppen fråga: är föräldrapenningen pensionsgrundande?

  7. gillar de flesta inläggen här, och håller med ”båda sidor”.
    är beräknad att få idag så än så länge är jag mitt emellan ;)barnlös, fast med bonusbarn… och det är inte alltid guld och gröna skogar med en 4 åring, men oj så mycket skratt!
    föräldraledigheten vill jag roffa åt mig hela. tycker på något sätt att jag har förtjänat detta genom denna graviditet + att min man inte lämnar över sitt jobb och ansvar utan måste kolla upp det. då kan lika väl jag vara hemma.
    vet att detta biter en när det kommer till samhällsförmåner och pension. men jag/vi ser det som en förmån att kunna vara hemma länge, vilket vi kan om vi snålar med föräldradagarna..
    anar att livet förändras men förstår nog inte hur mycket förrän om några dagar (förhoppningsvis)innan bebis kommer.
    inredning hittar ni inte hos mig, och det är min man som står för baket, matlagning delar vi nog lika på..
    men något kort från min vardag så att nära och kära som inte bor här vet vad som händer…

  8. Intressant inlägg! Och håller med er som skriver att det är ju så vår vardag ser ut som föräldralediga, mycket tid hemma i hemmet, så det är ju inte konstigt att blogginnehållet handlar mest om det!

    Jag och min sambo kommer inte att dela lika på föräldraledigheten, men sambon kommer att vara hemma en hel del han också och en stor del av första halvåret med vår son har vi ju varit hemma tillsammans eftersom omständigheterna krävt det, så i princip delar vi nog föräldraledigheten lika, dvs den tid då vi är hemma ensamma med sonen.

    Men visst, man skulle säkert kunna lyfta fram en del negativa bitar med att gå hemma med sitt barn i sin blogg, för det kan iaf jag erkänna att livet hemma som föräldraledig är inte alltid skoj, men de ”bra” stunderna överväger, absolut!

  9. Pingback: Mammabloggar. | Min bakel punkt se

  10. Nu har jag lyckats krysta fram ett svar från sjukbädden. Jag gjorde det i ett eget inlägg eftersom jag tycker det är för långt för att posta här liksom för långt att posta i bloggen du länkade till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *