Plötsligt är vi i mitten av november och jag måste bestämma mig för hur jag ska vara mammaledig framöver, något som jag funderat mycket över men medvetet skjutit beslutet framför mig sedan jag typ blev gravid i maj. Phu!
När jag var gravid med Elise läste Militärpappan i Halmstad och var borta hela veckorna och bara hemma på helgerna. Elise föddes på sommaren och vi var då hemma tillsammans i sex veckor. Sedan fortsatte Militärpappan med sitt Halmstadspendlande och jag var ensam med Elise i fem månader. I december började Militärpappan jobba här i Karlskrona igen och vi fick äntligen till ett ”normalare” familjeliv, vad det nu är… Det var i alla fall fantastiskt skönt att ha honom hemma de flesta kvällar efter klockan fem! När Elise var åtta månader började jag jobba 60% och Militärpappan var hemma samma tid. Vi hade sex veckors ledighet tillsammans i somras och sedan i augusti har vi båda arbetat heltid.
I februari kommer nästa lilla Militärbebis och jag har haft (och har) svårt att bestämma mig för hur jag vill göra med föräldraledigheten den här gången. Det enda vi vet är att vi absolut inte vill ha det som förra gången! Alltid något… Och så det här med att vara ledig lite innan bebisen kommer… Jag hade kanske tänkt jobba in i det sista? Stå i givakt framför en amiral och så går vattnet och jag åker direkt till förlossningen och bara föder lite snabbt sådär… Eller hur hade jag tänkt egentligen, börjar jag undra nu? Hur kunde jag tänka så? Förra gången blev jag sjukskriven och inlagd, kanske blir det så igen eller kanske inte?
Alternativen jag kommer på (när jag väl fött Militärbebisen):
1. Jag är hemma sex månader (mars till augusti) och jobbar sedan heltid fem månader (september till januari) och är sedan hemma sex månader till (februari till juli).
+ Jag kan jobba när vi har kadetter och förstör ingenting för jobbet.
– Jag känner redan stress att jag ska ha ammat klart helt på ett halvår och att vara tillbaka på jobbet så snabbt.
2. Jag är hemma 14 månader (mars till april) och jobbar heltid i maj för att förbereda inför hösten. Ledig igen över sommaren och jobbar 100% från augusti 2013.
+ Sammanhängande ledighet och ingen stress. Kanske är det här sista mammaledigheten i mitt liv?
– De på jobbet får det tungt. Kanske tröttnar jag på att vara hemma med barnen och blir en dålig och gnällig mamma?
3. Som alternativ nummer två, fast jag går in och jobbar lite vid behov under hösten för att släcka de största bränderna.
+ Bra för jobbet.
– Stressigt för mig. Hur ska jag kunna rodda en halvåring och en tvååring och jobba samtidigt, om än ett par timmar emellanåt?
Och så har vi ju Militärpappan i allt detta. Jag vet att det finns personer (som oftast inte har barn) som menar att mammorna roffar åt sig hela föräldraledigheten. Försvinn härifrån, är mitt budskap till er! I vår familj tjänar vi mest på att jag är mammaledig. Både i pengar och i tid tillsammans. Eftersom Militärpappan är på sjön i perioder är han också ledig i perioder och den tiden är vi lediga tillsammans, hela familjen. Vi planerar utifrån våra förutsättningar och viljor.
Men vad vill vi? Vad känner jag är bäst för mig, det är trots allt jag som ska föda barnet, med allt vad det innebär! Jag har blivit ganska klok av att bara skriva det här inlägget. Ser mer svart på vitt… Och den där ledigheten före förlossningen. Hur tänker ni andra mammor där och hur har ni lagt upp föräldraledigheten i er familj?
Sv: Febern verkar inte vilja ge sig, utan stiger så jag ger mig tusan på öroninflammationen snart. Är nog ett litet öronbarn vi har, å andra sidan är det skönt att få en förklaring till hennes småsjukor titt som tätt. Jag var hemma idag eftersom jag har sånt där dumt tidskritiskt arbete imorgon och på onsdag (så då får E vaba, han som slitit sig genom jobbet idag).
Det här kommer bli LÅNGT.
Jag kommer jobba heltid fram tills efter nyår, sen har jag gjort en option till chefen att gå ner på halvtid bara för att varva ner fram tills en vecka innan förlossning då jag tänkte gå hem. Sen om det blir så vet jag ju inte, sist var jag ju sjukskriven sen länge vid det här laget.
Tittar vi på föräldraledigheten så var jag hemma 100& i drygt 8 månader sist, sen gick jag tillbaka till jobbet på 40% i 4 månader, därefter 100% och sambon var sen hemma ytterligare 5 månader. A var 17½ månad när hon började hos dagmamma, för oss var det lagom.
Den här gången blir det lite mer komplicerat. Jag jobbar på ett företag som det inte gått så bra för de senaste åren. Man omorganiserar, drar ner och förlägger mycket arbete utomlands (billigare arbetskraft så klart). Eftersom jag i grund och botten sitter på en administratörstjänst så vet jag att min tjänst kan bli en av de första som ryker. Speciellt eftersom de nu ska göra ny strategi och jag kommer få ny chef efter årsskiftet som därmed inte har någon kunskap om min kompetens eller mina tidigare arbetsbelastningar. Alltså finns det en stor chans att jag när jag väl återvänder från föräldraledighet möts av en uppsägning.
För att göra det lättare för mig själv har jag därför på förhand begärt längre föräldraledighet än vad jag kommer att utnyttja. För att ha en möjlighet att läsa av signaler från mina kollegor vad som håller på att hända och för att kunna söka nya jobb.
Men i praktiken kommer jag nog vara hemma till 31 december 2012, då får sambon ta över och hålla sig hemma till förskolestart i augusti skulle jag tro.
Vi har exakt samma inkomst, så ingen som kan säga att vi tjänar åt något håll såklart. Och han vill ju vara ledig längre, så märker jag att det börjar bli rastlöst hemma så kommer jag gå in och arbeta i alla fall tidigare, alternativt skaffa mig ett extraarbete i väntan på att lista ut VAD jag vill jobba med.
Phu. Orkade du ens läsa hälften? 😀
Kram
Jag tycker inte du ska tänka på hur de klarar sig på jobbet. Ta en lång härlig ledighet och njut av era två fina barn.
Jag har varit hemma med Cebastian för att jag ville det och Henrik tjänar mer än mig.
Åh det där är inte lätt! Vi hade samma med Stina, jag började jobba efter knappt åtta månader för att G skulle kunna vara ledig och det var alldeles för tidigt för mig. Jag ammade fortfarande och det var tufft. Å andra sidan var det väldigt bra att G fick ta hand om Stina när hon fortfarande var bebis, det är ju otrolig skillnad att ta hand om en ettåring som springer omkring jämfört med en åttamånaders… När måste ni bestämma er?
Måste bestämma mig typ nu, iaf första december. Fast vi har redan bestämt oss. Men inte meddelat jobbet än, så jag kan inte skriva här på bloggen. Dock ville jag ändå dokumentera mina tankar kring detta och så tycker jag att det är intressant att höra hur andra tänker, även om det inte påverkar mig. Hur länge ska du vara hemma med tvåan då hade du tänkt?
Jag lägger min röst för alternativ nummer 2 ;P
Jag är ju inte i samma situation som dig eftersom jag helt enkelt inte hinner börja jobba innan bebbe nr 3 kommer.
Men jag hade nog velat vara ledig en stund innan förlossning och kommande vaknätter.
Jo, att vila lite innan FL hade kanske inte varit så fel, det har du rätt i! Ska ta mig en funderare på den!
Först och främst: Försök att inte tänka på jobbet – utan vad som är bäst för dig och dina barn. Jag vet att det är svårt (är själv plikttrogen som 17) men dina barn är bara små en gång i livet och det är ingen som i långa loppet tackar dig för att du valt bort dem till förmån för jobbet!
När det kommer till hur länge du vill vara hemma så kan du chansa nu, och ta i lite. Känner du att du vill börja jobba tidigare så säger lagen att en månads besked räcker. Se länk till föräldraledighetslagen §15:
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19950584.htm
Med M gjorde vi som så att jag var hemma från mitten på december 2008 (hon föddes i januari 2009) fram till slutet på mars 2010. Sen var hon hos morfar på heltid april och maj och så var A pappaledig juni-juli-augusti och han tog då inskolningen på dagis i slutet av augusti.
Med bebisen i magen så gick jag på FL två veckor före beräknad dag. Jag kommer preliminärt att vara hemma under hela 2012 och sen får vi se. Ett förslag är att vi båda är FL 50% under jan-maj 2013 och sen är A hemma 100% juni-augusti och skolar in på dagis. Vi har sparat så mycket vi kan med målet att leva på en lön så länge vi kan och spara dagarna från FK så länge som möjligt.
Alternativet att vara ledig någon dag i veckan finns ju också. Jag tror att det kan vara jättemysigt att förlänga helgen genom att vara hemma varje måndag tex, eller en dag mitt i veckan?
Lycka till med beslutet!
Jag har lovat mig själv att, så länge jag har det här jobbet, aldrig jobba deltid igen. Allt eller inget är grejen här hemma. Mysigt med morfartid!
Jobbiga beslut. Håller verkligen med dig om att det är upp till familjen att bestämma hur man vill göra med sin föräldraledighet. Det passar inte alla familjer att dela lika men det kan gå att pussla ihop ändå.
Jag har varit hemma från juni 2010 och kommer börja jobba typ 60 % i februari 2011. Nils föddes i juli 2010. Att gå hem långt innan var inte så bra för mig eftersom jag bara oroade mig en massa. Tror det blir annorlunda när man har ett barn redan. Att vara hemma länge har varit bra eftersom jag aldrig känt mig stressad och fått lov att börja längta efter att arbeta. Men man (eller iaf inte jag) är väl å andra sidan inte en döintressant person när man är hemma så länge…
Ja, det låter skönt att slippa all stress! Man får väl helt enkelt hitta på en massa saker så man håller sig intressant. =) änner du inte att du ”glömt bort” ditt jobb? Kommer du ihåg hur man gör? Antar att du har mycket teoretiska saker att hålla i huvudet med ditt jobb?
Hoppas du kommer på hur du skall göra. Förstår det inte är lätt det där…
Och tyvärr lägger folk rent för mycket i hur man lägger upp det. Det är så olika från familj till familj.
Tack! Jag har faktiskt känt efter riktigt ordentligt och bestämt mig nu!
Du ska INTE tänka på din arbetsgivare, det har jag lärt mig efter 3 barn. Jag har även inför sista tagit ledigt för förlossningen. Och ja hemma hos oss är det jag som är ledig mest för jag är ju också en miltärfru med allt vad det innebär. jag har ammat länge så 6 månader hade inte funkat här. jag tror du vet vad du vill göra men tänker för mycket på ditt jobb?
Ja du det gick åt en del energi och jag övervägde starkt min psykiska hälsa när jag stod mitt baket 😉
Ja, de säger ju det… Att man inte ska tänka på jobbet. Jag tycker att det är jättesvårt! Jag gillar att jobba, tycker om mina närmaste kollegor och vet att de får en himla massa mer arbete när jag försvinner. Fast jag har faktiskt bara tänkt på mig själv och min familj nu tillslut och känner mig tillfreds med mitt beslut!
Hoppas du kommer på hur du ska göra.
jag skulle lätt välja alt 2 om jag vore som du! här har vi inte heller det så ”jämnställt” vad gäller just föräldraledigheten…
men man får ju göra det utefter sina egna förutsättningar helt enkelt :)))
Men om vi får en 3a så kommer pappan att vara hemma med oss allihopa i 2½mån iaf, minst. 🙂 Med 2an så var han hemma i totalt 4½mån ungefär.. även i slutet av graviditeten då jag inte pallade med att ta hand om vår son som då var 10mån.. kunde inte lyfta honom, osv. hade sååå ont i kroppen.. Så det var ljuvligt! 🙂
fasen nu glömde jag av vad jag skulle skriva mera !!! haha…. ;)))
Så du vågar dig ev på en tredje graviditet trots upprepade havandeskapsförgiftningar?! Vi får se hur jag ställer mig till det efter det här är över. =)
För mig/oss har det och är, ett riktigt aber. Jag har fram tills förlossningen inte så mycket val då mitt vikariat går ut vid årsskiftet och mitt jobb valde att inte förlänga det. Så jag kommer vara arbetslös/ev sjukskriven/föräldraledig från januari tills bebis vill komma ut. Nu har ischias kommit på besök med läkarbesök den 28e så vi får se.
Tycker det känns trist att jag ska den största delen pga att matrospappan tjänar mer och som Militärpappan är hemma emellanåt. Vi får också långt sommarlov som plus.
Jag känner dock spontant att det är bra för pappa och barn att ha tid tillsammans bara de två. Men samtidigt måste det gå runt ekonomiskt. Fast hittar jag ett jobb eller det finns en öppning på mitt nuvarande så får såklart matrospappan hoppa in och ta över föräldraledigheten. Skitsvårt det där…
Ja, tid tillsammans för pappan och barnen är bra! Jag löser det fint genom att åka härifrån helt enkelt. kanske ska jag på spa? =)