Jag vill börja med att tacka för alla fina hälsningar och gratulationer! Nu ska jag svara på era frågor!
Graviditeten var planerad, vi ville ha tight mellan barnen, högst två år och nu blir det närmare ett och ett halvt, 19,5 månader.
De första tio veckorna mådde jag sjukt illa men spydde aldrig. Däremot var jag extremt kräsen med maten och fick inte i mig något som helst kött till exempel. Som de flesta andra nygravida var jag sjukligt trött och sov mycket. Som tur väl var hade jag semester så jag hade möjlighet att sova en stund på dagen, annars vet jag inte hur jag hade rett ut livet. Eller som min barnmorska sa när jag nämnde att jag hade semester: ”Det är bra – för moderkakan”(!) Just det ja, det tänkte jag inte på… Och när jag sa att jag mådde illa svarade hon: ”Det är bra – då har du massor av graviditetshormoner”. Tänk, vad man kan se på saker annorlunda!
Jag märker att något är på gång i kroppen för jag blir lättare andfådd men känner mig stark och frisk på alla vis. Jag tränar på mer eller mindre som vanligt och kommer byta ut ett par styrkeövningar efterhand. Jag vet att ni är många intresserade så självklart kommer jag skriva om vad jag byter ut och varför. Även kosten är ganska oförändrad än så länge förutom min älskade kallrökta lax som jag brukade äta ett par gånger i veckan. Jag tänker även på att äta mindre sötsaker och onyttigheter än i vanliga fall. Träning och kost är ett stort intresse för mig så självklart kommer det bloggas en hel del inom ämnet framöver!
I och med allt som hände kring förra graviditeten och förlossningen har de stenkoll på mig denna gång. Det känns både tryggt och lite nervöst på samma gång. Jag har till exempel redan varit på två ultraljud och fler kommer det att bli. Första gången var i vecka sju och då kollades bara att allt såg bra ut i största allmänhet, med ett VUL. Andra gången var nu i vecka tretton, då kollades genomströmningen i navelsträngen av en överläkare. Jag skriver mer om detta i ett eget inlägg lite senare. Man kan visst koppla ihop navelsträngsgenomströmningen med havandeskapsförgiftning. Allt såg bra ut och i vecka 23 ska jag göra ett till. Däremellan blir det rutinultraljudet i vecka 17. Många ultraljud blir det…
Mitt blodtryck ligger fint som det ser ut nu och jag äter medicin, en liten daglig dos blodtryckssänkande Viskén. Jag har heller inte gått upp lika mycket i vikt på dessa tretton veckor som jag gjorde under samma period förra graviditeten.
Jag är inte nervös för att få havandeskapsförgiftning igen även om det mycket väl kan hända. Jag ser ingen mening i att oroa mig i onödan och risken att det ska hända igen säger endel läkare att det är högre risk, andra att det är ungefär samma risk medan andra säger att risken är betydligt lägre denna gång. Informativt och bra. Suck!
Själv har jag valt att se på min graviditet såhär: Detta är en helt ny graviditet och den är något helt annat och inte alls kopplad till min förra graviditet. Det finns inget jag kan göra för att minska risken för att få komplikationer och jag har alla förutsättningar för att detta blir en bra graviditet. En fantastisk graviditet!
Jag försöker se fram emot att vara gravid och det är extra roligt att ni är så många som vill följa den här på bloggen!
Lyckades i min ensamhet ta ett halvdassigt foto av magen i morse. Än så länge bär jag min vanliga uniform som är sydd för kvinnor med extremt smala midjor som önskar bära kjolen strax under brösten… Behöver jag nämna att det inte är någon som helst stretch i kläderna? Och inga alternativa sätt att bära dem på är tillåtet, som att ha skjortan hängande och inte nedstoppad i kjolen, som jag fick tips om av läsare under förra graviditeten.
Grattis frida till graviditeten! Hoppas du slipper preeklamsi denna gången. Som jag minns hade du en tuff förlossning sist!? Min slutade i med igångsättning. 6timmar senare =nedsövdhet och katastrofsnitt.. Men som du skrev, detta är en ny graviditet och kommer säkert gå bättre denna gången! Om inte annat så e resultatet underbart ;)! Läkare jag träffade sa 1/3 del slipper upprepning av hav.förgftn., 1/3 får ungefär detsamma som förra gången och 1/3 får mildare än förra gången. Men om det stämmer har jag ingen aning!
/emmelie
Grattis igen. Det är roligt att få följa dig. Tänk sen när Elise börjar förstå att det är nåt med din mage.
Vad fin du är vännen!
Sååååå fin :o)
Hej!
Hittade hit till din blogg häromdagen. blev nyfiken på vackraste hunden och det var därför jag kikade in igen, men nu måste jag ju säga Grattis också! Man kan ju inte bli annat än bebissjuk när man läser om andra som är gravida =)
Men så vackraste hunden då… såg på en bild att det var en weimaraner och då blev jag nyfiken. Vart kommer hon i från? Vi har själva en weimaraner och det är alltid lika kul att se andra av samma ras!
Hej! Vad roligt med en ny läsare! Hoppas du blir kvar och att du kommenterar igen! Jätteroligt att du med har en Weimaraner, det är ganska ovanligt ju måste jag säga. Jag känner typ ingen så det är jätteroligt att veta fler. Det är verkligen den vackraste hunden, därav namnet. =)
Vår Weimaraner Undra är från Disodils kennel i Rottne. Hon blir 7 år i år. Jag har, sedan jag fick barn, konstant dåligt samvete för att jag inte ger henne mer, även om hon verkar överleva så skulle hon ju må så mycket bättre av att få jobba lite oftare.
Var bor ni? Och var är Zack ifrån? Vad gör ni med honom?
Jag har tränat allt från blodspår till tävlingslydnad med Undra men nu som sagt blir det mest promenader, löpturer och ett och annat trix… Känner att jag kan få inspiration av dig till att ge henne lite mer träningstid. Bra!
Hur funkar Zack med Rasmus? Hur är Zack med mat? (En fråga som jag ställt till alla Weimaranerägare och fått samma svar… =) )
// Frida
Det syns ju lite ändå! Fint! Måste kännas tryggt att de här så bra koll på dig.
Du är så fin! Tänk att det redan syns, du måste ha berättat för alla på jobbet? Eller har du skyllt på att du ätit för mycket kolhydrater? =)