Elise älskar för närvarande att leka med magneter. Hon staplar alla på varandra och sätter fast de överallt i huset där de fastnar. Hon kan hålla på i en timme utan problem!
Elise hostade ganska mycket natten till idag och vaknade och var ledsen många gånger så vi beslutade att vara hemma med henne idag. Så var det det där, att klockan halv sex på morgonen bestämma vem som ska stanna hemma från sitt arbete…
Jag hade föreställt mig, innan Elise ens började på förskolan, att just diskussioner som denna skulle bli väldigt jobbiga och vara en klar källa till konflikt mellan mig och Militärpappan. Vem är minst viktig på sitt jobb? Vem har mest att göra just idag? Vem har möten som man absolut inte kan missa och vem har föredrag, ordergivning eller genomgångar som ingen annan har möjlighet att ta över?
Såklart är Elise viktigast, viktigare än allt det där jag nyss rapade upp, men det kan kanske vara svårt att tänka att jag faktiskt kommer att tänka så, känna så, innan första VAB-dagen är ett faktum. För mig var det så. Mycket på grund av de konflikter vi haft här hemma under våren då vi delade på föräldraledigheten och arbetade båda två. Det gör vi inte om, är vår lärdom, i alla fall inte på det ostrukturerade sätt vi gjorde då. Det var en lösning som inte passade oss helt enkelt.
De dagar då någon av oss stannat hemma med Elise för att hon är sjuk har inte varit någon källa till konflikt för oss. Allt har gått otroligt smidigt och trots att klockan ibland är halv sex på morgonen (och Militärpappan knappt är vid medvetande) har vi lugnt och sakligt berättat för varandra hur våra dagar på våra respektive arbeten ser ut. Oftast har vi beslutat att vara hemma halva dagen var, då har vi båda chans att stöka undan det viktigaste och sedan bytts av vid lunch. Vi har knappt tio minuters bilväg till våra jobb så det passar oss utmärkt att lösa det på detta sätt.
Så gjorde vi även idag. Jag jobbade förmiddag och var hemma med Elise under eftermiddagen och Militärpappan tvärt om. För oss är det bara fördelar med att lösa de VAB-dagar vi kan på detta sätt! Vi har båda mycket energi att vara med en sjuk Elise som oftast är mer krävande just då och vi hinner ”släcka bränder” och ordna det viktigaste på jobbet vilket gör att vi båda blir mindre stressade. En klar vinna/vinna-situation!
Om vi befarar att Elise möjligtvis kommer att bli sjuk inom det närmaste, av någon anledning, bestämmer vi redan innan vilka dagar vem av oss ska vara hemma på. På så sätt slipper vi fundera mer över det och om Elise blir sjuk vet man redan kvällen innan vem som ska vara hemma dagen efter. Alla verkar lösa VAB-frågan olika och jag har hört allt från att det i vissa familjer alltid är ena föräldern som VAB-ar (oftast mamman. Kanske beror på att hon tjänar mindre, vill helst vara hemma eller helt enkelt inte är lika viktig på sitt jobb?) till familjer där de i förväg gjort upp att den ena föräldern VAB-ar måndagar, onsdagar och den andra tisdagar, torsdagar och att de delar på fredagar. Allt för att slippa bråka om vem som är viktigast. Sätten är många. Hur gör ni?
När Elise sov idag under den tiden jag var hemma hann jag rätta en hel hög med tentor som jag annars skulle gjort på jobbet. Bra! När Militärpappan kom hem lagade vi mat och Militärmorfar kom på besök en stund och stannade på middag. Tuffbästis kom förbi en sväng när hon var i krokarna och då hon såg mig försöka dammsuga golvet med en gnällig unge klängandes i benet och en pipig hund springandes runt oss så tog hon över dammsugandet och gick sedan en sväng med hunden. Tack, allra finaste du!
Militärmorfar hade med sig fyra kassar fulla med kläder som en på min mammas jobb hade frågat om jag ville ha. Om jag ville? Vi ärver nästan inga kläder här då både jag och Militärpappan är de första av alla kusiner som har barn. Jag har inte hunnit kolla igenom allt ännu men det var kläder från storlek 50-110 och de jag sett var riktigt fina! Lycka!
Elise går på sin kur med den medicin hon ska ha mot förkylningsastma nu igen och den ska hon få var fjärde timme under dygnets vakna timmar, i fyra dagar. Och så hostmedicin när hon ska sova för natten. Hon hatar verkligen att ta hostmedicin och totalvägrar att dricka den från en sked eller mugg som vissa barn verka tycka om, den är ju så söt. Så vi måste spruta in den i munnen på henne och det är alltid under stora protester då Elise är riktigt ledsen och försöker spotta ut allt, hon gurglar det långt ner i halsen innan hon tillslut tvingas svälja. Lite otäckt, tycker jag, men det går.
Vi har en tålig hund. Elise vill gärna vara nära. Ibland lite för nära, kan jag tycka, men inte Undra!
Undra är oavkortat den i vår familj som får flest pussar av Elise!
Neo försöker jaga mina katter för pussar men de flyr illa kvickt. Zaga fräser innan han ens kommit in :-). Det är underbart att se barn och djur i en lycklig kombo – det är ju inte riktigt så här när Neo försöker fånga/klappa Janne. Jobbigt för E att vara sjuk igen!
Usch, jag har inte ens funderat över de problemen som vem som ska ta VAB-dagarna! Försöker fortfarande intala mig själv att det är långt kvar tills inskolningen (även om det närmar sig med stormsteg).
Men jag vågar mig på en kvalificerad gissning när det gäller vem som ska vara hemma iallafall. Lite beroende på vald tidpunkt kommer det nog mestadels vara jag som tar de dagarna.
På mitt jobb sitter de 50 stycken andra och gör samma jobb som mig dagarna i ända, inte direkt så att jag är unik i mitt jobb. Tomas jobbar mest för/med sig själv och har en hel del deadlines som måste hållas vilket gör det tuffare för honom att oplanerat vara hemma. Att han sen är ute och reser i tid och otid nu mer gör inte saken lättare för hans del. Svårt att åka hem på stört när man befinner sig i Japan, Milano, Wien, Berlin m.m;)
Sen får omgivningen tycka vad de vill om hur ålderdomliga vi är för jag vet att Tomas kommer vilja vara hemma om/när han har möjlighet.
Skönt att nu löst det så bra, aldrig kul när barnen blir orsak till diskussion eller bråk. Hoppas hon piggar på sig, varit mycket sjukt för henne det senaste, stackarn.
Att leka med magneter har bara att göra med att Elise simmade på Militärpappans sida av genpoolen just då…. alla minröjare springer omkring med kylskåpsmagneter i fickan så fort chefen nämner AMK… 🙂
Aha! Då vet jag!
Vad skönt att ni löser VAB-dagarna på ett smidigt sätt utan konflikter. Låter smart att ta halva dagar, precis som du skriver så är det krävande när de små är sjuka!
Här har det blivit tvärtom – jag hade inte tänkt så mycket på att det kunde bli konflikter om VAB-dagar (naivt kanske) men se det har det minsann blivit. Isak var sjuk hela förra veckan och nästan hela denna vecka, jag har tenta i eftermiddag och har haft feber i en vecka och E har haft kollegor från Japan här i två veckor, varje dag, varje kväll, varje helg. Att pussla har fått en ny innebörd efter dessa veckor. Och vi har bråkat om det varje dag. Jag känner att det tas för givet att jag är hemma, trots att jag har min första tenta och behöver plugga, samtidigt som jag förstår att E är egenföretagare och inte har råd att riskera att tappa kunder genom att vara hemma.
Jag känner mig uppgiven och just nu känns det omöjligt att jag ska klara av att plugga heltid och kanske ha TVÅ barn i framtiden, när E i vissa perioder verkligen inte kan komma ifrån. Inatt låg jag vaken mellan 2 och 3.30 och hade tryck för bröstet och låg och planerade nästa vecka…
Nu funderar vi på att kolla upp en barnvakt, med RUT-avdraget blir det inte så dyrt och kanske blir livspusslet lite enklare då…
Då mitt gnäll for the day klart då. Klart slut!
Hos oss är det oftast A som vabbar… Men det är endast de gånger när M varit så sjuk att det inte känns schysst att lämna henne med morfar. Morfar är pensionär och bor granne med oss, så det är nära och smidigt. Dessutom har vi varit förskonade och haft få VAB-dagar jämfört med många andra. Skulle det bli konflikt om vem som ska vara hemma så är det oftast för att båda vill 😉
ni har en mycket pussig lite tös!!
tur att ni har en sån fantastiskt lugn (i vissa lägen!!) och tålig hund =)