Välkommen du fartfyllda höst!

Den där (o)väntade tempohöjningen som varje höst slår till med full kraft har nu kraschlandat i mitt liv. Igen. 

Jag välkomnar dig, du härliga tempohöjning, med öppen famn. Du som får mig att prestera utöver det vanliga, som får min hjärna att bubbla över med tusentals idéer inför framtiden som får mig att känna att jag lever!

Nästan en månad borta från Militärpappan i ett sträck tar ändå ut sin rätt i allt som ska roddas med. Möten, glada barn, lektioner, arga barn, fina vänner, mat på bordet, en bortglömd tvätt i maskinen, fyra vetenskapliga artiklar att läsa, lika många böcker, skriva, skriva, mejla, fläta hår, komma ihåg soptömningen, trösta, skratta, föräldramöten, barnvakter, nätverk, ringa mormor, sova, yoga, skorna hos skomakaren, äta, rita, leka kurragömma, laga diskmaskinen, komma i tid, jobba dygn, nya uppgifter på jobbet, bädda rent, borsta tänderna, vara vän, packa väskor…

Men jag älskar ändå utmaningen i att det faktiskt går! Och än har jag inte glömt något viktigare, vad jag vet. Även om tanken slår mig ibland att jag kanske glömt ett barn på förskolan eller i bilen eller så. Men det är som sagt bara en tanke.

Tjing!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *