Jodå, Operation: vardagsmotion fick sig en rivstart måndag som det är! Redan igår såg jag till att cykeln var pumpad, kläder framlagda och väskan packad. Allt för att det ska flyta så smidigt som möjligt på morgonen.

När jag kom ut till cykeln så regnade det. Militärpappan slog igen bildörren i samma stund som jag tog första tramptaget på cykeln för att köra till exakt samma arbetsplats som mig. Man skulle kunna tänka sig att jag omvärderade min situation och hoppade in i bilen istället, men nej. Har jag bestämt mig för att cykla så cyklar jag! Dessutom var jag klädd efter väder, fick massa frisk luft i lungorna och ökar dagens förbränning. Sånt prioriterar man gärna inte bort tänkte jag och tog det långa hållet till jobbet istället!

Nu har jag precis ätit lunch med de nyinryckta tjejerna som genomför Grundläggande Militär Utbildning (29 är tjejer av 240 soldater, det tar sig!) och tar mig nu en promenad i det helt fantastika väder Karlskrona leverear idag! En perfekt uppladdning för att rätta tentor resten av eftermiddagen!

Förra veckan gick i lugnets och återhämtningens tecken. Vi var i en förläggning på ett skjutfält i Småland med jobbet och jag kunde passa på att  gå och lägga mig vid typ nio och sova ostört i nio timmar. Nästan så man blir lite groggy!

Jag vilade från det mesta vad träning heter och körde bara två pass i början på veckan. Ganska tråkigt men också nödvändigt ibland och plötsligt märker jag hur tid frigörs till annat! Även fast jag har haft tid till att rensa barnens garderober i helgen, röja i tvättstugan och tokstäda kökslådorna bad Militärpappan mig att ta en löprunda under gårdagen med motiveringen att jag mår så mycket bättre när jag tränar!

Han har förvisso helt rätt men jag sparar mig till denna vecka istället. Igår var jag hos frisören och utmanade tillvaron lite med en ny frisyr. Jag har haft kort hår i ett halvår och har verkligen trivts kanon men känner att det är dags för förändring. Kanske åker det av igen redan nästa klippning?!

Måndagsnaglar idag. Blått så det matchar uniformen men alltid retar det någon! Jag väntar med spänning…

Halva huset är belamrat med stegar, färgburkar, rollrar och penslar. Och damm. På ett sätt är det jobbigt med stöket men samtidigt är det så himla skönt att veta att ingen av prylarna är min, att det inte är jag själv som måste städa ihjäl mig. Eller jo, det kommer med all sannolikhet att beredas möjlighet till ihjälstädning senare men då är prylarna borta och bara dammet kvar. Alltid något!

Jag är ju som bekant ensam hela veckan och har lyckats pricka in en matkasseleverans just här. Det blir mycket mat för mig alltså! Imorgon kommer Läkarefamiljen och gör mig sällskap vid middagsbordet. Det är ju så mycket roligare att äta tillsammans!

Så måste jag också tala om att jag fått ett litet stipendium för mina studier som jag kombinerar med mitt arbete. Kul med uppskattning för ansträngningen jag gör även fast det ger mig mycket stimulans, utveckling och glädje att plugga vid sidan om. Det kräver sin disciplin och engagemang och därför är det såklart roligt att få lite extra belöning!

Militärpappan är hemma, barnen sover, vi har ätit thaimat och imorgon är det fredag. Kan det bli bättre?! Ja, faktiskt. Idag fick vi veta att vi fått VG på vår senaste kurs på universitetet och genast fick jag massa mer energi att sätta fart på nästa kurs som till stora delar bygger på den förra.

På jobbet är det fullt ös och jag älskar det! Vi håller på att skapa en ny utbildning som sträcker sig över ett antal veckor och det är något visst med att sätta sig med tomma blad och låta inspirationen komma utan att sätta gränser till en början.

Nu åker Militärpappan inte bort någon längre period mer i år vilket bland annat betyder att jag enklare får ihop min träning. Skönt! Det firar jag med att hålla ett pass i Bastasjö på lördag med Team Militärmamman! Kom om du är i närheten vet ja´!