Vänner

Elise och Undra

Bästisar!

Idag har jag och Elise varit på babyrytmiken på Mariagården dit vi brukade gå när hon var mindre. Det var jättetrevligt att träffa andra mammor såklart och jätteroligt för Elise att få vara bland andra barn! Nu är hon i den åldern då jag tycker mig se att hon får kontakt med jämnåriga. Det är så himla gulligt att se två knubbiga små händer hålla i varandra…

Efter det tog jag en promenad till Maxi för att handla lite och Elise sov sedan hela vägen hem. Efter lunch tillsammans i stilen en sked till mamma som åt fisksoppa och en sked till Elise som åt pasta med broccoli delade vi på katrinplommonpurén.

Elise sitter jättebra själv nu men jag ”safe:ar” och har henne på en tunnare madrass om hon ska sitta själv en längre stund. Det finns en till i det här huset som gillar mjuka madrasser – Vackraste hunden. Hon lade sig mitt framför Elise mitt bland leksakerna och de två hade himla roligt med varandra! Jag är så glad över det!

När Militärpappan kom hem från jobbet tog jag Vackraste hunden med mig på en timmeslång löprunda och hon var så duktig! Hon sprang bredvid mig i sitt koppel hela rundan och lydde varenda kommando på en gång. Underbara hund!

Imorgon ska jag och Elise hem till en kompis och hennes sjumånaders Melvin. Det ska bli trevligt! För övrigt har jag bara trevligheter inbokade den här veckan! Jag trivs.

Mitt 2010 i ord

Tvåtusentio. Mitt sista år under trettio-strecket, sista år som sambo och för sista och första gången har vågen stått på 90 kg +. Förhopningsvis var det även året då jag för sista gången fick livshotande kramper av att föda barn, eller annars också för den delen.

Tvåtusentio. Mitt första år som mamma, första som amma och mitt första år som fru.

Jag skålade i Ramlösa vid tolvslaget och 2010 hade just  inletts. Att jag skålar i annat än alkohol är i och för sig väldigt vanligt, men denna nyårsafton var anledningen en annan.

Tillbaka på jobbet efter tre veckors julledigt skulle jag berätta om graviditeten men hade svårt att hitta rätt tillfälle, alla var så stressade och jag kände mig mest tjock. Tillslut fick jag det berättat, liksom i förbifarten och det gick ju bra det med. Ingen dog och världen stannade inte upp för det.

Uniformen stamade allt mer och jag behövde en ny, anpassad till min växande mage men det blev en väldigt omständig procedur som drog ut på tiden. Jag gick civilklädd och fick sura miner och hugg i sidan av gråa gubbar med större mage än min. Tillslut tröttnade jag och lät en kompis som är skräddare sy en mudd på mina byxor och kjol. Jag skickade fakturan till jobbet och den blev betalad utan att någon ifrågasatte.

Jag började gravidyoga, men gjorde allt för att slippa. Lugnanade träning är verkligen ingenting för mig! Jag gick mina promenader med Vackerbästis och Vildhundarna och varje dag bad vi till högre makter för att slippa det fruktansvärt hala och ojämna underlaget och vi lovade varandra att tacka för varje dag det var barmark.

Kadetternas bal närmade sig och det blev tvist om giltlig klädsel. Som kvinna, officer, medmänniska, feminist och jobbig jävel tog jag mig an att försöka få igenom att kvinnliga kadetter skulle få möjlighet att ha balklänning istället för långbyxor och kavaj på balen. Jag hade de flesta mot mig men brydde mig inte. För mig är det viktigt att kämpa för det jag tror på och brinner för. Efter ett fruktansvärt gräl med Förlegadechefen där han kränkte mig till botten, ett pepptalk med min chef och ett bra möte med Skolchefen fick jag mina åsikter framlagda, och emottagna, på ett retoriskt riktigt, proffesionellt och värdigt sätt. Beslutet kom en dag i April och jag fick min vilja igenom. För första gången i historien fick de som ville bära balklänning på just denna skolans kadettbal. (Ja, män fick med klänningsmöjlighet om de önskade för det skulle vara jämlikt sa de höga gubbarna.)

De var några stycken som tackade mig, fler som berömde mig och en hel bunt med trångsynta och förlegade kollegor som vände mig ryggen. Jag hade gjort något som var emot normerna och det gillades inte. Än en gång fick de se den glada, trevliga, ambitiösa, sociala och flexibla tjejen förvandlas till en obekväm, uppstickig, besvärlig bitch med sylvass tunga och stora armbågar. När jag kom in i fikarummet lämnade de flesta och en del slutade att hälsa. Själv längtade jag till min mammaledighet skulle börja.

De flesta andra blev bjudna på den där balen, men inte jag. Konstigt va?! (Det var Förlegadechefen som satt på inbjudningskorten.) Men vad gjorde det? En kadett bjöd med mig som hans baldam och jag kom till kadettbalen som garvid i vecka 29 och hade en fantastisk kväll!

I slutet av april deltog jag i ett Triathlonlopp som jobbet anordnade och var då gravid i vecka 31. En spännande upplevelse både för mig, mina medtävlande och för de som bara tittade på!

Någon gång mot slutet av Maj blev jag inlagd på sjukhus grund av min havandeskapsförgiftning och åkte lite in och ut på sjukhuset. En helg fick jag komma hem och gifta mig. Det var ju bra! Vi hade en trevlig fest med de närmaste 30 personerna i våra liv och jag fick en jättefin ring med stenar att pryda mitt alltför svullna ringfinger med.

Någon gång i Juni blev jag inlagd på lasarettet med löftet att jag minsann inte skulle bli utsläppt förrän mitt barn var fött. Och så blev det. Jag blev igångsatt dagen innan beräknad förlossning och efter en ganska tuff, långdragen och komplicerad förlossning på tre dygn ploppade hon äntligen ut ur mig, världens finaste flicka! Efteråt följde lite livshotande kramer på mig och en låsning av min höft. Men här sitter jag, så det var inte så farligt visst. Bra det, för jag hade tänkt göra om det!

Efter den 7 Juli är det mest tomt i min kalender men desto mer står att läsa här i bloggen. Mina dagar sedan dess har jag tillbringat med Elise. Först var Militärpappan hemma i en månad och vi var en riktig familj, sen åkte han till Halmstad och var borta i veckorna och hemma på helgerna i fyra månader och vi var en oriktig familj. I början av December kom han tillbaka hem och så levde vi lyckliga i alla våra dagar! Typ.

Äta sig mätt

Smaskens till sista slicket!

Smaskens till sista slicket!

Jag har ju trappat ned på amningen och ibland tycker jag det är svårt att veta om Elise har fått i sig tillräckligt med mat under ett dygn. Hon föredrar ju mina bröst (vem gör inte det?!) och min hemlagade gröt ratar hon för tillfället. Typiskt! Jag känner ändå att det är prioritet på att hon får i sig näring, så även om det känns ganska pissigt så får hon väl äta pulvergröt ett tag nu. Det viktiga är att hon äter.

Idag har hon ätit väldigt bra:

06.30 Ammar ordentligt

11.00 Ammar en slurk (3 minuter)

12.00 Ca 1 dl Kalkon med Rotfrukter och 3 msk katrinplommonpuré

15.00 120 ml Ersättning

18.00 1 protion Nestlés Havregröt med 1/2 dl Päronpuré

20.00 210 ml Välling/Ersättning (50/50)

När man får äta själv kan man äta upp allt!

När man får äta själv kan man äta upp allt!

Färdig!

Färdig!

Idag har Elise varit väldigt glad och världens goaste bebis! Jag tror att det hänger samman med att hon är mätt och utvilad.

 

En glad skit med en strumpa som vanligt.

En glad skit med en strumpa som vanligt.

Nu ikväll har Vackraste hunden invigt sitt första tikskydd för denna löpperiod (och vi hoppas alla att det även ska vara det enda, men i ett halvt obevakat ögonblick river hon av det och äter upp det. Ja, äter upp det, med kardborre, trosskydd och hela skiten. Själva tygstycket kommer alltid ut där bak efter några dagar, men det blodiga trosskyddet kräks hon ut efter ett par dagar av illamående och klökningar. När hon har tikskyddet kan hon vara med oss som vanligt, annars får hon ligga i källaren för jag vill inte ha blod precis överallt! Att ligga i källaren är inte alls så hemskt som det låter, det är hennes plats där nere. Där har hon både egen soffa, tv och ytterligare en bädd att sova på.

Lyckligast av att Vackraste hunden kom upp till oss verkar hon dock inte själv vara, utan det är Elise. Hon springer efter Vackraste hunden i sin gå-stol och sträcker ut händerna mot henne. Hon har lite svårt att komma nära, men det har hon löst fint genom att köra över Vackraste hundens tassar! Hunden är sådärnöjd kanske man kan kalla det, men flyttar sig när hon inte pallar mer. Det fiffiga med gå-stol är att man då kan gå efter en gång till och en gång till… Får väl se när Vackraste hunden självmant flyttar ner i källaren igen.

Elise kör över Vackraste hundens tassar för att komma närmare sin idol!

Elise kör över Vackraste hundens tassar för att komma närmare sin idol!

Åh, en hund!

Åh, en hund!

 I förmiddags var jag och Elise har på Mamma/Babyträning och på eftermiddagen har vi gått promenad hela familjen i 90 minuter. Vi har även hunnit plocka undan och posta alla julkort. Och äta. Bara det! Äta hann jag inte lika ofta innan Militärpappan kom hem för att stanna!

Min familj

Elise är suppermammig! Inte så kontigt kanske med tanke på att Militärpappan bara synts till på helgerna i hela hennes liv(!) och så nu helt plötsligt är han här varje dag och ska byta blöjor, klä på kläder och underhålla. Det kanske ändå räckte med att ha honom här som lite ombyte till mig två dagar av sju?

Det är en stor omställning för oss alla fyra att Militärpappan nu är hemma på riktigt, på riktigt för att stanna. Det är mycket nytt för honom att ta in, en helt ny vardag att dyka in i. En vardag som redan existerat för oss andra i över fem månader. för min egen del känner jag att jag inte vet var min tid tar vägen längre, den bara rinner mig ur händerna. Läskigt, för det borde vara tvärt om nu när vi är fyra armar, fyra ben och två huvuden men fortfarande bara två bröst med mjölk…

Under min tid som ensam med Elise har jag rutat in vardagen i ett speciellt mönster, ett mönster som passar oss och som vi trivs med. Då hann jag med både daglig långpromenad med Vackraste hunden och Elise sovandes i vagnen, hålla ordning och städat i huset hela tiden och ett par träningspass på gymmet i veckan. Nu är inte ens sängen bäddad och bloggandets rutin tagits bort, Vackraste hunden står mest inomhus och piper (och blodar ner för hon löper), det ligger lite grejer här och var… Jag hinner inte! Men hur är det möjligt?!  

Nu är det tid att tillsammans skapa en vardag som fungerar för oss allihopa, den nya vardagen. Vårt liv. Och vi har ju bara varit en familj på riktigt i två dagar än så länge, så det ger väl sig med tiden. Åh, jag som hatar att vänta! Men det är underbart att äntligen ha honom hemma!

Julfest

Så kom jag äntligen iväg på den där julfesten med jobbet igår, i tid och med helt andra kläder än jag först hade tänkt. Så det kan bli! Jag är inte särskilt förtjust i julmat och är därför inte en av dem som proppmätta rullar ut från festen med en snaps för mycket i strupen, men det var en trevlig tillställning. Roligt att träffa alla igen, nu när jag är mammaledig och inte hänger på jobbet som förut. Jag älskar all fisk på julbordet, så det åt jag av såklart och så drack jag en julmust kvällen till ära och vatten för fisken var salt. Men god.

Den feta balettdansösen kom aldrig till julfesten, utan jag valde en annan outfit som kändes bättre. Jag höll mig till den dystra färgskalan svart. Den som sägs ska göra så man ser smalare ut men jag vet inte jag.

Min mamma passade Elise och gav henne ersättning för första gången. Jag köpte Hipps ekologiska ersättning på tetra från fyra månader och hon slukade allt hon fick. Efter 125 ml (vår lilla flaska) gallskrek hon så mamma vågade inte ge henne mer för hon trodde att Elise fått ont i magen. Jag tror däremot att Elise skrek för att hon var mer hungrig då hon brukar göra så, men det är ju inte lätt för mamma att veta som inte känner Elise som mig och Militärpappan. Efter en halvtimmes gallskrik somnade hon i alla fall i vagnen.

Idag har vi haft en bra dag som inleddes med snöskottning såklart, men sen träffade jag min nya PT. (Skriver om det i ett eget inlägg.) Lunchen spenderades hemma hos Fina Lina där hon bjöd på taccopaj och avocadosallad. Mums! Elise åt min gröt och den sista aprkospurén med stor aptit, så nu vet jag vad jag ska göra i helgen.

Eftermiddagen spenderade vi på stan där vi bland annat köpte en ny mössa på PoP till Elise. Jag tycker den hon har i bomull känns lite väl tunn nu när snön yr runt de små öronen, så det fick bli en stickad med fleecefoder och öronlappar istället. Vintern verkar vara här för att stanna. Härligt! Jag köpte även att par Gore-Tex skor till mig, ett par Salomon Vega Mid GTX, för mina walkingskor har gått sin sista promenad om man säger så, totalt utslitna! Fast jag går ju sjukt mycket, så ett par bra skor är A och O för att jag ska få känna komforten men framförallt för att hålla mig skadefri. Vi hann med en kaffe med Tuff-bästis innan vi åkte hem. 

Det blev en riktigt social Fredag. I like!

Funderingar vid middagsbordet

Funderingar vid middagsbordet

Krypträning i soffan

Krypträning i soffan

Tisdag och Onsdag

Igår blev ingenting som jag tänkt mig och som den planeringsmänniska och kontrollfreak jag är, tar det lite emot att säga det, men dagen blev bra ändå!

Det började på morgonen när jag åkte in till stan för ett löppass på gymmet. Jag hade ”räknat ut” att Elise skulle somna i bilen dit och sen sova i sitt babyskydd bredvid bandet när jag sprang 5 km men Elise hade räknat annorlunda… Hon ville inte sova och efter en stund inte heller sitta och titta på mig när jag sprang, kontigt va?! Jag hittade en viktstav som jag satte mot babyskyddet och höll i andra ändan och på så sätt gungade jag Elise nöjd. Men den taktiken höll bara i två kilometer. Det hela slutade med att jag körde lite bålträning där Elise kunde vara med på lite närmare håll och då var hon nöjd. En stund.

Vi åkte hem och jag duschade och ammade en pigg Elise. Hon åkte runt i sin gåstol jagandes en papperspåse från IKEA och ville allt annat än att sova. Sen tog det två sekunder och Elise blev plötsligt trött och gnällig, vilket jag gillar att ha kontroll på ungefär när detta ska inträffa, för att lättare kunna planera. Det brukar fungera, men som sagt inte just idag.

Jag skulle vara hos Cim och Selma på bebisträff 45 minuter senare och insåg att Elise inte kunde somna nu för jag ville inte tvingas väcka henne. Det var bara att klä sig varmt för en timslång promenad i snön. Jag slängde snabbt ihop en avocadomacka att äta på vägen, för nu gällde det att handla snabbt! Ni med småbarn vet vad jag pratar om… I samma stund som vagnen nuddade snön somnade Elise och vaknade lagom tills vi var framme.

Cim bjöd bland annat på fruktsallad med vaniljkesella (mums!) och vi hade en riktigt trevlig stund alla fem mammor med tillhörande bebisar. På vägen hem gick jag förbi Maxi och handlade inför morgondagens lunch. Hemma hittade jag Pappa och Muraren som halvt slet ihjäl sig med att få den nya kaminen på plats. När de gick strax efter nio hade vi proveldat och efter 25 minuters runtbärande sov äntligen Elise!

Idag inledde jag dagen med att skotta medan Elise lekte i babygymmet och vid tolv kom Underbara grannen över på lunch. Med sig hade hon nybakade lussebullar som vi mumsade på till kaffet. Underbart! Hon ger mig verkligen så mycket energi, Underbra grannen, och jag är så himla glad att vi träffats! En jättefin vän bara några hus bort. Tänka sig! På eftermiddagen fick jag ge mig ut på ytterligare en skottrunda runt huset och sen kom mamma och pappa för att passa Elise så jag kunde gå på tjejmiddag på mässen med brudarna på jobbet. Det var trevligt, men jag var hemma igen inom två timmar eftersom jag ska på julbord med jobbet imorgon kväll. Då ska mamma vara barnvakt igen.

Imorgon kommer sotaren och besiktigar kaminen och så ska jag väl skotta ett par varv med för snön vräker bokstavligen ned utanför fönstret. Så härligt med en riktig vinter! 

Föresten har jag sjuk ångest över vilka kläder jag ska ha på mig imorgon på julbordet. Jag drog på mig mitt nya linne och konstaterade högt att jag kände mig som en fet balettdansös. Pappa kontarade med att jag inte alls såg ut som någon balettdansös. (!) Tack underbara du. Blä! (Han har sån humor.) Vi får se vad det blir, jag har ju hela morgondagen på mig att våndas och grunna och prova och ändra mig och … bli galen!

Härlig fredag!

Jag kom iväg till Maxi igår trots att de inte plogat gångbanorna. Linnéa hängde på så det blev en riktigt trevlig tur! Elise låg i vagnen och sov nästan hela rundan, insvept i en fårskinnsfäll. Jag har bytt ut liggdelen mot sittdelen i fullt liggläge på vagnen nu för hon fick inte riktigt plats i den andra längre. Hittills har det fungerat väldigt bra och man kan välja vilket håll hon ska vara vänd åt. Vi är väldigt nöjda med vårt barnvagnsköp, den passar oss verkligen perfekt! Den är liten, snygg, diskret, lätt, lättkörd, enkel att hantera och med vändbar sits, Babytravel Milano heter den.

Idag har jag och Elise varit i stan en sväng, bytt ett par byxor, köpt ett linne till julfesten med jobbet som går av stapeln på torsdag kväll och så har vi fikat med Tuff-bästis. När vi kom hem var Militärpappan redan hemkommen från Halmstad och jag lämnade över Elise för att köra in till stan igen och träna. Underbart! Jag sprang på löpbandet och tränade mage och allt kändes så himla bra! Jag sprang i en halvtimme utan att ens känna mig trött en enda gång, härlig känsla det där!

Ikväll ska vi äta vinkokta blåmusslor och mysa framför Idol. Ha en skön fredagskväll!

Sköna söndag!

Elise i hood-tröja

Cool Elise i hood-tröja

Idag har vi haft en ”komma-ikapp-dag kan man säga! Det är så mycket som inte tiden räcker till för i veckorna när jag är ensam. Det finns så mycket saker som jag vill göra, många saker som jag borde göra och en del saker som jag måste göra. Jag är en såndär kvinna som vill så mycket med allt att alla viljor lätt blir till måsten. Som när jag var höggravid och jättestressad för att få allt klart på jobbet och en massa andra saker här hemma, då kom jag på ytterligare saker som hamnade på måste-listan, som att baka surdegsbröd, vilket jag aldrig tidigare gjort men just nu var det jätteviktigt för att jag skulle få ro i själen!

Jag skriver mina listor och jag stryker efterhand och jag lägger till i högre frekvens än jag tar bort. Men vad gör det? Då vet jag att det alltid finns saker att göra och på så sätt slipper jag bli stressad över det… Eller nåt?. Jag gillar ett högt tempo och jag älskar att få saker gjorda! Idag har varit en sådan dag – alltså en bra dag!

Militärpappan och jag har idag städat nästan 200 kvm hus, dammsugat bilen, tvättat flera maskiner tvätt och tagit hand den, tömt sopsorteringen, handlat, rensat bland Elises kläder, fikat på kardemummabullar med te och kollat på ett House-avsnitt. Nu har vi nyss abnjutit en underbar gulaschsoppa som Militärpappan lagat och strax dessförinnan gav jag mig ut på en löptur i kvällen. Man får passa på när man har lyxen att springa utan både hund och vagn!

Elise har varit världens goaste unge hela dagen idag och skrattat så fort någon av oss pratat med henne! Hon har ätit morot och bajsat morot och lekt med sin mjukis-morot! Mycket morötter blir det… Och så har hon tjutit höga ljud och vänt sig från rygg till mage lätt som en plätt flera gånger, i tvättstugan, på mattan i vardagsrummet, i vår säng och i gätrummet. Hon har varit på topp idag vår älskade lilla flicka!

Det är kul att kunna stå en stund

Det är kul att kunna stå en stund

Charmtroll!

Högsby T&R

Vi har varit i Högsby en kortare sväng och åkte hem nästan när vi nyss kommit kändes det som. Kvar lämnade vi Vackraste hunden, hon ska få vara på ”kollo” och skrämma slag i Den svarte, få konkurrens om maten och mysa i knäveck. Härligt för henne och härligt för mig!

Nu har Militärpappan bara två veckor kvar i Halmstad och jag kanske inte ens behöver nämna hur glad jag är över att han kommer hem?! En annan mamma sa till mig för ett tag sedan: ”Om ni ska ha fler barn låter du väl inte Militärpappan vara borta sådär länge igen?” ”Jo, svarade jag, bara han tar med sig hunden”. Jag är därför väldigt tacksam över att hans underbara föräldrar tar hand om henne lite nu! Tusen tack!

I det yrke vi båda har valt är avstånd något man får räkna med. Det blir såklart inte lättare för det rent praktiskt men kanske mentalt, för vi lever i den världen. Militärpappan är ofta på övningar och kan vara till sjöss flera veckor i sträck och jag är ibland på övningar i skogen. Nivåhöjande utbildningar är oftast på annan ort och sträcker sig över ett eller flera år. Och så ska vi tjänstgöra i utlandsstyrkan som en del av vårt dagliga arbete. Jag var i Bosnien i ett halvår och vi vet varken när det inträffar,vart det bär eller vem av oss det gäller. Vi vet bara att. Att den tiden kommer då vi måste vara borta från varandra igen men förhoppningsvis dröjer det tills nästa gång.

I Högsby åt Elise morot med större aptit än både potatis och palsternacka, kan det vara sötman tro?! Mer morot blir det och sedan står majs på tur hade jag tänkt mig. Vad gillade era barn bäst i början?

På vägen hem var Elise trött och vår tanke var att hon skulle sova men Elise tänkte annorlunda… Hon gallskrek i 13 mil med undantag för tre kortare stopp med bilen då vi höll på att bli galna, då tog jag upp henne i min famn och hon började direkt att skratta! När vi hade tre mil kvar somnade hon, så vi passade på att köra förbi stan och köpa hem sushi.

Imorgon har vi en hel del saker att ta tag i och jag har en massa energi för idag har jag fått sova middag! Underbart!

Internetlös!

Till min stora fasa har jag varit utan Internet sedan i tisdags och därför inte haft något liv! Typ… Jag skrev ett inlägg då men hann aldrig publicera det så ni får läsa det nu istället för min tisdag var så himla bra:

Efter en hel del bök och stök somnade äntligen Elise vid 22.00 i måndags kväll. På tok för sent eftersom jag intensivt försökt natta henne sedan klockan 20.00 men hon somnade i alla fall tillslut och det är jag glad över! Nästa gång hon vaknade var klockan 03.00 och hon åt och gjorde ett par tappra försök att hålla mig vaken efter det, men jag vann. Såklart. Klockan tre tänker jag då inte gå upp! 03.30 somnade hon om och vaknade nästa gång vid 08.00!

Både Elise och jag kände oss urstarka efter en natt som denna och detta firade vi med lite mosad palsternacka med bröstmjölk, som mest åkte ut igen, men ett halvt kryddmått svalde hon i alla fall och det är jag glad över!

På morgonrundan med Vackraste hunden försvann den nyss nämnda in på en tomt i ett oövervakat milli-ögonblick OCH BAJSADE DÄR! Jag smög mig in för att plocka upp efter henne, men trots idogt letande gick bajsen inte att hitta!  

Jag lyckades inte ens råka trampa i den vilket jag i och för sig är glad över!

Linnéa och Edvin kom förbi för att lämna tillbaka Elises gå-stol som Edvin lånat men inte behöver längre och de stannade på en kaffe. Det är alltid lika trevligt att träffa Linnéa och det känns helt fantastiskt att ha en så fin vän bara några hus bort! Vi som knappt kände varandra för ett år sedan har nu blivit riktigt goda vänner och det är jag väldigt glad över!

Jag och Elise åkte in till gymmet och körde ett styrkepass på en timme och medan jag lyfte vikter satt Elise nöjd i sin babysitter och kollade på mig, åt på sin bitring eller suttade på räven. När vi var klara med träningen var jag så trött i musklerna att jag knappt orkade lyfta Elise, men bara nästan, för jag lyckades få med henne hem och det är jag glad över!

Sen slängde jag i mig lite müsli och fil och begav mig ut med en sovande Elise i vagnen för att hunden skulle få springa av sig lite. Väl hemma satte jag Elise i sin gå-stol och hon var så nöjd där att jag både hann dammsuga och duscha innan Fina Lina kom med zucchini och crème fraiche. Tillsammans åt vi kycklinggryta, pratade ikapp och drack te. Hon var här några timmar och nu ska Elise sova… Det går inte så bra, men hon är just nu världens gosigaste mysunge och det är jag fantastiskt glad över!