Idag flexade jag ut från jobbet strax innan tre och tiden som jag fick över använde jag till att laga lasange, för första gången i mitt liv! Jag som älskar att laga mat, men nån gång måste ju vara den första… Den blev riktigt god! Efter jag och militärpappan ätit åkte jag iväg igen, för att gå på massage. Gravidmassage. Eller det visade sig vara aromaterapi. Ja, vad det än nu var så var det fullkomligt underbart!

Aromaterapeuten  och jag pratade om mig och mitt liv, min kropp och min själ och det var ett mycket spännande samtal. Utifrån vad jag sagt blandade hon ihop tre oljor som tillsammans tydligen bildade en underbar doft. Själv är jag ju konstant täppt i näsan, så jag kände ingenting, men jag valde helt enkelt att lita på kvinnan.

Jag fick ligga i ett mycket varmt rum, kanske 35 grader, på en tempurmadrass, ni vet en såndär som sjunker ner just där man ligger. Aromakvinnan stoppade om mig med ett skönt täcke och la en underbart varm handduk över den delen av kroppen som hon inte skulle massera. Sen masserade hon mig mjukt och långsamt över hela kroppen. Fantastiskt avslappnande och lugnande! Jag somnade i slutet… Har ju liksom inte förmågan att kunna ligga ner en längre tid utan att somna…

Hela besöket varade i en och en halv timme och jag rekommenderar detta till alla, alla, alla! Ni vet, med dessa speciella oljor kan man bota allt, allt, allt! Så spännande, men framförallt obeskrivligt skönt, avslappnande OCH billigt! 600 kronor för hela besöket. Värt vartenda öre!

Efter besöket släppte min nästäppa och jag kan inte sluta lukta på mig själv! Ros och lavendel. Imorgon ska jag jobba iklädd M90 (grön kammo-uniform) och dofta ros och lavendel. Hela dagen. Tänk vad piffigt!

Finaste naughty nurse skrev en kommentar igår om att jag är himla lik Maggie Gyllenhaal. Så jag letade upp den vackraste bilden på henne såklart, så alla nu kan se hur jag ser ut – egentligen. =) Tack Naughty nurse, du förgyller min insnöade dag!!

Söndag. Men först var det lördag!

Tuffbästis var här på middag igår kväll och vi åt den goda lövbiffgrytan. Mums! Jag hade bakat en morotskaka till militärpappans stora besvikelse, då han redan tidigt i bakandet deklarerade för mig att han, trots att att han är något av en expert på området, ogillar morotskakor. Jaha?. Men jag hade redan bestämt mig – och handlat. Dessutom sa min kvinnliga intuition mig att militärpappan bara hittade på, att han i själva verket inte ens ätit morotskaka, i alla fall inte hemgjord och definitivt inte av mig. Så, jag bakade den i alla fall.

Kvällen var mycket trevlig och avslutades med oändligt många youtube-klipp, där militärpappan och kärnkraftsfarbrorn bedyrade att vart och ett av klippen var det absolut bästa på hela youtube. Mycket märkligt, men ganska underhållande måste jag medge.

Nu är det söndag och vi har städat typ hela dagen. Men gud vad fint det är här nu! Målarfarfar har verkligen gjort ett fantastiskt bra jobb! Alla har vi bidragit med vår lilla del. Målarfarfar har stått för arbetsledningen och målat och tapetserat i en hej dundrande fart, militärpappan och kärnkraftsfarbrorn var hans undersåtar, de gjorde det målarfarfar sa åt dem att göra och det blev ju så fint!

Själv har jag stått för den så kallade markservicen, vilket innefattar att laga mat, motionera hunden och laga mat (skrev jag det?). Tuffbästis bidrog på sitt alldeles eget och mycket genomtänkta vis: Hon hade med sig ett paket till mig och militärpappan. I paketet fanns två jättefina ljuslyktor från Indiska – i LILA! Militärpappan verkade även han gilla dem och utbrast genast: ”De kan vi ju ha här i det nya vardagsrummet. Lila piff skulle bli jättefint här inne!”

Oh, vilken bra idé, sa jag då. (Nej, det gjorde jag inte). Men nu är det i alla fall bestämt: Lila piff till vardagsrummet! (Suck. Och vad var det jag sa…) Tack Tuffbästis för hjälpen! Och morotskakan åt vi allihopa och den var mycket god. Militärpappan gav den högst betyg av alla och erkände att okej, den var faktiskt väldigt god! (Vad var det jag sa…)

Nyss hemkommen från spelkväll hos militärkompisen hittar jag militärpappan och vackraste hunden där jag lämnade dem fyra timmar tidigare, nämligen framför tv:n, kollandes på fjärde (!) ”Johan Falk-filmen” i rad, på en kväll! Fatta fyra lika dana filmer i rad! Fatta fyra filmer på en kväll! Fatta ens fyra filmer på en månad!

Ja, vi är verkligen olika när det gäller vissa saker, jag och militärpappan.

Det får bli allt för ikväll, jag bara måste verkligen se slutet på sista ”Falk-filmen” för ikväll (för militärpappans del, för i år för min del)…

Nu är vi äntligen hemma igen efter nästan en vecka hos militärpappans föräldrar. Vi har haft det så himla bra utan att varken behöva ägna en tanke åt att laga mat, städa eller några som helst ”måsten”. Ändå är det av någon underlig anledning så urbota skönt att komma hem!

Jag har inte ens behövt gå ut med hunden en enda gång under hela vistelsen, det har militärpappan gjort. Jag blev rätt förvånad när han för tredje gången i rad sa att han tog ut hunden på promenad – till och med nattakissen! Och inte ville jag ifrågasätta, inte ens fråga varför han blivit så omtänksam, gullig, omsorgsfull och rar, då kanske han skulle ändra sig. I smyg försökte jag studera hans kroppsspråk för att se om jag kunde utläsa något underliggande budskap, som att något så mycket värre väntade mig alldeles strax. Men icke.

Annars är det här med hunden mest min ålagda sysselsättning, såsom även undanplockning av diverse prylar i hemmet, vattning av blommor och initiativ till städning – för att nämna en bråkdel av dem. Militärpappan har andra sysslor att bära ansvaret för, mest självpåtagna, såsom dammsugning av bilen…

När vi kom hem åt vi Mc Donald´s-mat och tände en brasa. Sen mös vi under yllefilten i väntan på att värmen skulle nå oss. När vi hade det som mysigast, då ville hunden promt gå ut. Typiskt! Militärpappan försökte säga åt henne att gå och lägga sig, men förjäves, hon skulle ut och det var nu! Då kom det som jag i smyg har väntat på och därmed även förberett mig på, och det kanske inte var mer än rätt. Militärpappan sa: ”Militärmamman, kan du gå ut med hunden (i 20 minusgrader, gravid och jävlig)” Och hade han stannat där så hade jag inte sagt något, men meningen fortsatte: ”…Det är faktiskt din tur, minst sagt.”

GRRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag gick lite motvilligt ut med hunden men väl där ute infann sig snart det lugn som jag bara kan känna när jag är hemma. Min kropp fylldes med känslor av hur mycket jag älskar vår hund, militärpappan och att få bo i vårt fina hus – bara vi tre (okej, snart fyra). Jag sprang runt hela kissrundan i rent lyckorus över att äntligen få vara hemma – med allt vad det innebär!

Igår var jag och frökenfarmor på spa och bara tog det lugnt. Vi bubblade, bastade och relaxade i största allmänhet. Och det bästa av allt var att vi nästan var ensamma där inne. Tyst, lugnt och stilla och så skönt det var att kunna ligga raklång i bubbelpoolen! Helt underbart!

Militärpappan drog ut på sjön för att vinterfiska och med följde alla hundar i släptåg. Fyra hundar flängde runt på isen – nästan fler än vinterfiskarna själva. Vår egen vackraste långbenta hund for som vanligt runt som Bambi på hal is, snubblade, reste sig, halkade, sprang otroligt fort – bara för att halka omkull snabbt igen.

Hennes nya lila täcke till trots frös hon så hon skakade, men vägrade gå i närheten av elden. Hon skulle promt stå och vakta vid sjökanten tills det pangade ordentligt när det blev napp. Vid ”panget” börjar alla hundar skälla och springa i en rasande fart mot hålet där det blivit napp, halkandes, gnabbandes och helt galet! Sen sov de tills idag. Vinterfiske är en klart underskattad hundaktivering!

Äntligen! En egen blogg! Oj, vad här ska skrivas!

Det är min första blogg, så jag vet knappt hur man gör. (Men hur Svårt Kan det Vara?!) Däremot vet jag precis vad jag ska skriva om! Det kommer, det kommer …