Tillbaka i boxen!

image

Det var nästan ett år sedan sist men i onsdags vågade jag mig till crossfitboxen igen trots att jag inte är bra i min höft. Jag modifierade med endel övningar så att inte höften skulle ta skada eller ens kännas av och det gick kanon! OCH det höll hela natten och såhär ett par dagar senare har jag inte ont heller. Tjoho!! Min höft är annars så oberäknelig. Lite så det känns som att det är en del som inte tillhör mig,  jag har stenkoll på resten av kroppen!

I övrigt flyger tiden här, som vanligt! Bra saker, jobbiga händelser, glada barn, kärlek, fina vänner, mycket jobb och alldeles för sena kvällar. Jag vet att jag ställt frågan här förut, men alltså på riktigt, exakt När tilldelas dygnet fler timmar?

Är inne på min åttonde termin på Linnéuniversitetet nu och ska ägna hela våren åt att skriva självständigt arbete. Ska bli så intressant! Som en extra morot till detta fick jag ett stipendium på ett par tusen från en fond inom Försvarsmakten. Glädjande!

Höften och träningen och ett helkroppsspass på gymmet

Min höft, ja ni vet… nya läget är i alla fall följande: Jag ska komma tillbaka till min normala träningsdos. Och nej, jag kan ju självklart inte träna löpning som jag skulke vilja eller massa tunga benpass i gymmet. Men hallå?! Jag ska träna!!!! Typ som innan, med vissa modifieringar såklart, bara fantasin sätter gränser tänker jag!

Inget är förbjudet och inget ska göra ont. Jag får ju sällan känningar under träning numera utan det kommer efteråt i vila, en molande känsla,  som stark mensvärk i höger höft strålande lite utåt nedåt. Så nu ökar jag på träningen successivt och skriver ned allt jag gör och hur det känns under en period.

Vi ska ge detta tre månader har vi bestämt,  min nya fantastiska sjukgymnast och jag. Och jag har ett program med rehab-övningar som jag också gör. Det tar ju tid och jag har ingen stress, utan vill bara bli bra. Blir ju snart tokig på att inte kunna röra mig som jag vill och att inte kunna trötta ut kroppen!

image

Idag körde jag styrka på gymmet.  Passet tog 40 min, vilket är alldeles lagom tycker jag!

Jag värmde upp med en stunds powerwalk sedan körde jag ett block i taget med 10 reps per övning eller sida. Ingen vila i blocken, bara mellan. Jag körde varje block tre varv. 

Block 1:
– Knäböj med vikt mot pilatesboll under rumpan
– Bröstpress med hantlar med pilatesboll i ryggen
– Ryggresning med pinne

Block 2:
– Utfall bakåt och bicepscurl med hantlar
– Axeltrippel (över huvudet + ut från bröstet + i båge framför kroppen)
– Plankan med fotlyft

Block 3:
– Utrullning på pilatesboll för bål och baksida lår
– Joystick
– Enbenshöftlyft

Tjohoo!!

Höftrehab, bålträning och lyxkvällis

image

Idag har jag varit hos min nya sjukgymnast,  en grym tjej som har lagt upp ett program för att jag ska kunna bli bra i min höft. På tiden, kan man tycka, så håll nu tummarna att detta fungerar! Kortfattat så visade MR ingenting och sjukgymnasten på ortopeden trodde på en nerv i kläm och remitterade mig till en annan sjukgymnast som visade sig tro på något annat, något med höftböjaren. Och det är alltså henne jag är hos nu. Det känns bra, hon var noggrann och gav ett mycket kompetent intryck. Och jag fick med mig ett träningsprogram att köra två gånger om dagen i en tid framöver. Inga övriga extrema restriktioner utan jag kan träna allt som inte gör ont vilket känns som en enorm befrielse! (Jag har även tid till en ortoped för bedömning i mitten på december).

Detta har jag nu firat med att jobba över och när jag kände mig färdig gick jag till gymmet och körde mitt rehabpass vilket tog ungefär tio minuter. Jag körde sedan ett styrkepass för bål och lite biceps med – det första gympasset på evigheter – som jag längtat!

Passet:
Höftrehab 10 min
Smala latsdrag
Smala armhävningar mot sitsen
Stångrodd
Bicepscurl med stång
Baksida lår och bål på boll
Ryggliggande bollrullning i knäveck
Rygglyft på boll
Plankan m arnarna på boll
Jag körde först hela höftrehaben. Sedan två övningar i superset åt gången ca 12 reps per övning och två varv på varje superset innan jag gick vidare. Allt som allt tog passet ca en halvtimme plus uppvärmning på vägen dit. Lagom!

Vi har mycket båda två en tid framöver och går liksom om varandra en hel del vilket funkar fint med viss planering. Eftersom jag ändå inte skulle kommit hem förrän barnen somnat idag valde jag att stanna kvar i stan och sover i en familjemedlems lägenhet som ändå ingen är hemma i just ikväll. Toppen! Då får jag en hel natts sömn, en lugn morgon och mer tid. Imorgon kväll är det Militärpappans jobb som är i fokus och jag ska hänga med kidsen. Härligt!

Ikväll lyxar jag med lufttorkad skinka och hallon som kvällis. Kan man tröttna?!

Äntligen fredagsfys!!

image

Jag är Så nöjd och lika fruktansvärt trött efter att idag äntligen kunnat träna igen! Feber och förkylning och vila för smärta i höften har gjort att träningen prioriterats ned. Bra på vissa sätt, som att vi har hunnit renovera och sortera en hel del här hemma till exempel.  Dåligt på så sätt att det är så in i helvetes tråkigt att ofrivilligt vila från träning. Men nu! Tjoho!!

Kadetterna höll i ett thaiboxingpass idag och jag hakade på. Himmel vad tufft! Men alltså – vad jag fullkomligt älskar att ta ut mig tills jag nästan spyr!

Endorfinerna, svetten, lyckan… Som jag saknat er!! Och mina klena armar:  som jag kommer sakna er imorgon.

Bålpass med PT

image

Sedan ett par veckor tillbaka tränar jag med en PT igen. Det var längesedan jag hade en personlig tränare och det är verkligen lyxigt att ha en kompetent och peppande kvinna bredvid sig som både ger en kluriga övningar att träna och sedan är petnoga med just min teknik, flyttar millimetrar och får mig att bli riktigt trött i musklerna! 

Jag har tappat så otroligt mycket styrka under min skadeperiod, säkert i hela kroppen,  men i synnerhet i bålpartiet och det påverkar ju allt annat. Jag gillar inte att titta på det negativa utan tänker istället försöka fokusera framåt. Tänk vad stark jag kommer kunna bli i bålen och resten av kroppen!

Igår körde vi ett bålpass på gymmet tills mina muskler skakade. Och jag är sådär härligt trött i musklerna nu! Grymt!

Den där höften

image

Häromdagen var det äntligen dags för MR av min höft. Som jag skadade i juni. 2013.

Överlag har jag haft ont i höften sedan dess och just nu har jag minst ont någonsin. Typiskt! Hoppas att MR visar något om det är något. Hoppas i så fall att detta något är något pyttelitet och något lättåtgärdat som går snabbt att komma tillrätta med om man bara vet vad det är.

Jag är nervös, skeptisk och hoppfull i samma känsla. En mycket märklig känsla!

Crossfit idag!

image

Tyvärr kör jag ingen crossfit nu längre pga min höftskada. Och för att jag upplever mig ha tappat så pass mycket bålstyrka under detta, ur träningsvinkel sett, tråkiga 1,5 år! Men idag bjöds det på ett pass crossfit på jobbet och jag hängde på! Dessutom planerar jag att vara tillbaka i boxen asap.

Jag fick fokusera på teknik, teknik och åter teknik vilket medförde att jag inte blev lika andfådd som jag kanske önskat, men väl trött i musklerna.  Huvudsaken! Efter en gedigen uppvärmning var passet en WOD med 20 min AMRAP. Det vill säga att det var fem stycken övningar och dessa skulle göras i en följd och sedan så många varv som möjligt under 20 minuter. Ingen vila.

15 armhävningar
15 squats
15 crunches
15 frivändningar med stång
15 boxjumps

Pjuh. Lycka!

Intervallöpning med styrkestationer

image

Jag hakade på kadetternas fys idag och fick på så sätt ett gratis pass lett av en tränare. Och gratis draghjälp av en snabb kille eftersom passet var uppbyggt som parträning. Gratis är bra!
Eventuellt kan man utläsa från minen i mitt ansikte att jag tog ut mig rejält… och ja, det var ett tufft pass! Vi sprang en slinga i högt tempo som var cirka en kilometer och längst vägen fanns styrkestationer:

image

20 sit ups
20 dips
2 x upp och ned för trappa
20 benböj
20 armhävningar
15 grodhopp

Sedan vila i 2-3 minuter.

Galet jobbigt! Och roligt.

Jägarbuss som fartlekspass

image

Dagens löpning som Röhnisch Running Success presenterade visade sig vara ett fartlekspass utan dess like! Himmel vad tufft! Vi hittade en lucka i schemat och stack ut strax före lunch och vädret var soligt med hög och klar luft.

Passet:
Jogging i 10 minuter som uppvärmning
30 min fartlek i form av sk. Jägarbuss
20 min jogging som nedvarvning

Kanske låter det piece of cake men när jag var nära döden första gången kollade jag på klockan och konstaterade att det ”bara” var 24 minuters intervaller kvar. Jag hade alltså bara hållit på i sex minuter! Vi jobbar pannben här alltså för min del.

Jag sprang iväg i högt tempo och när jag kommit ca 100 meter sträckte jag upp armen och sänkte farten och då började min kollega springa sin intervall. Han sprang förbi mig och ytterligare en bit framåt innan han sträckte upp armen och sänkte farten så att jag kunde öka igen. Och så höll vi på i en halvtimme.

Vi tog förmodligen i aningens för mycket men samtidigt var det ett pass som såhär sex timmar senare fortfarande känns i kroppen! Lovely!

Bästa lördagsmyset!

image

Efter en dag varvat med massa mys men också oändlig trots, skrik och gnäll… så var det så otroligt skönt att öppna dörren och bara springa!

Efter tio minuter snabb gång med mental träning i öronen kände jag mig taggad till max och sprang enminutersintervaller i en halvtimme. Kanske det bästa jag gjort på länge!

Den höga höstluften, mörkret, det arbetande hjärtat, fokus på mitt löpsteg, flåset. Känslan. Det här med träning,  det är bra skit alltså!