Lucka 4: Berätta om en person som du beundrar

Jag beundrar många människor och alltid på grund av deras egenskaper. Jag önskar såklart att jag själv var lite mer det ena och lite mindre det andra men på det hela taget är jag väl rätt så nöjd antar jag.

Fast det är en sak som jag i perioder tänker mycket på och det är personer som väljer ett arbete i främsta hand för att få in pengar så att livet kan gå runt, så att familjen klarar sig. Ni vet, de som inte bryr sig ett skvatt om prestige, lyx eller mer än tillräckligt utan istället väljer att prioritera sin familj allra högst.

Jag har läst om människor som sagt upp sig från välbetalda chefsposter för att arbeta deltid med att till exempel städa för att kunna få ut mer av det liv som de faktiskt lever för, som sin familj. Tänk att gå till jobbet, göra det man ska utan stress och sedan lämna efter fyra timmar för att få ägna sig åt det man tycker om på riktigt.

Jag är inte en sådan person.

Jag vill få in allt och lite till på tid som inte finns, ge dygnet fler timmar och helst slippa sova. Jag vill bo i ett fint hus, renovera så som jag vill ha det och ha råd att gå på restaurang, köpa en klänning och åka på semester. 

Jag älskar mitt arbete och för mig är det väldigt viktigt att göra det! Jag vill presetra, vara viktig och få bekräftelse för det. Jag skulle aldrig kunna gå till ett arbete där jag inte hade stora krav på mig eller för den delen satte stora krav på mig själv. Min motivation hade inte hållit då, för det passar inte mig. Och jag trivs förbannat bra med att ha det som jag har det!

Just därför antar jag att jag beundrar de männsikor som är precis tvärt om. Ibland.

Lucka 3: Berätta om din bästa vän

Tuffbästis

Jag har många nära vänner, inte så många flyktiga, för det ger mig inget. En vän är en vän är en vän! Mina två bästisar är Tuffbästis och Vackerbästis, så fina! Eftersom jag ligger efter med mina julkalenderluckor publicerar jag en text jag skrev i somras och den handlar om Tuffbästis. Vackerbästis får ta plats i ett annat inlägg istället.

En som jag alltid träffar ganska mycket och pratar med i telefon nästan varje dag är Tuffbästis. Det känns som att något fattas de dagar vi inte hörts av.

Tuffbästis och jag har inte känt varandra i hundratals år även fast hon bara är ett år yngre och från samma ganska lilla stad. När jag som ensam tjej började arbeta med att utbilda soldater och sjömän för längesedan satt hon och jobbade i samma hus. En dag hände en grej som gjorde mig ledsen och jag stötte på henne på min väg ut till en gömd plats att gråta lite på där ingen skulle se. Men hon såg. Och hon brydde sig. Det var så skönt att få ur mig det ledsna och skönt att hon var tjej. Hon lyssnade och förstod. Tack!

Vi började umgås lite då och då, tror jag, men inte så mycket ändå. Något år senare bröt jag ett långt förhållande och samma dag stod Tuffbästis med en nyckel till hennes lägenhet i handen: ”Här kompis”, sa hon och räckte över nyckeln till mig helt utan förvarning. Vilken vän!

På den vägen är det…

Lucka 2: Berätta om staden du bor i

Vi bor i Karlskrona – med vind i seglen – som stadens slogan lyder! Och det stämmer för här blåser det på alla håll och kanter. Friskt, uppiggande och något jobbigt under cykleturen till arbetet.

Jag är uppväxt i denna stad men har varit på flygande fot och bott lite överallt, så som i Östersund, Eksjö, Halmstad, Sarajevo och Göteborg. Även fast jag trivts på de andra orterna så har jag alltid slagits av hur Vackert Karlskrona är när jag kommit hem och flera gånger har jag lovat mig själv att aldrig mer flytta här ifrån!

Staden är uppbyggd på massa olika öar och därför har man väldigt nära till havet, nästan var man än bor här vilket är fantastiskt underbart! Karlskrona står med på Unesco:s världsarvslista och är väl värt ett besök! Men kom sommartid så kan du njuta av skärgårdstrafiken, sol på klipporna och en glass på Glaciären!

Det bästa med Karlskrona är närheten till havet, naturen och till alla vänner. Det är fantastiskt att kunna ta cykeln till jobbet, gå utanför dörren och vara mitt i naturen, bo ett stenkast från havet och att träffa en vän inom fem minuter. Jag älskar att bo i Karlskrona!

HÄR kan ni se en filmsnutt med bilder på vår vackra stad!

Lucka 1: Berätta om dig själv

Mjukfakta:

Jag är storasyster, mamma och fru. Tycker om hundar, socker och människor. Jag är översocial, otroligt pratglad och reflekterar mycket.

Jag älskar att planera, skriva listor och få saker gjorda. Och så är jag är glad, snäll och empatisk. Dock föraktar jag lathet (som drabbar andra), oempatiska människor och översitteri.

Jag tränar ganska mycket, sover alldeles för lite och har svårt för att göra ingenting.

Jag har nära till skratt, nära till gråt och skriker alltid när jag blir arg. Jag är ambitiös, uppgiftsfokuserad och har svårt för att säga nej.

Hårdfaka:

Jag arbetar som yrkesofficer och där för tillfället som lärare i Ledarskap och Pedagogik. Jag har ett eget företag som jag knappt underhåller för tillfället då jag har fullt upp med annat. Som att läsa halvfart på Linnéuniversitetet, Ledarskap och Organisation, blogga en del och vara en bra mamma. Typ.

Jag är 30 år fyllda och gift sedan ett och ett halvt år tillbaka med Militärpappan. Hur det blev vi kan ni läsa om HÄR. Att jag har en hund, en dotter och en Militärbebis i magen har ni nog inte gått miste om. Vi bor i en tegelvilla från 1970 i ett villaområde ca 7 km från stan. Här renoverar vi, älskar, bråkar och försöker få ihop vardagen.

Julkalenderlista

Jag hittade en Julkalenderlista inne hos Caroline och jag känner för att sätta en lite julig touch här på bloggen så jag hänger på! Vi har ingen som helst adventskalender i detta hem och har inte haft på flera år men jag antar att vi kommer att ha från och med nästa år, för Elises skull. I år känns det som att hon inte direkt blir ledsen över att vi inte har någon…

Caroline skriver så jävla bra! Det är en fröjd att läsa hennes ord och man blir lätt beroende. Hon tar väldigt vackra foton också. Så ni som inte redan kollar in hennes blogg så tycker jag att ni ska ta chansen nu.

Eftersom det är den fjärde december idag så har jag några dagar att ta igen nu på en gång. Bäst jag börjar skriva!

Jag vann och mamma i nöd!

Vet ni vad?! För ett tag sedan var jag ju med i en tävling där man kunde vinna träningskläder för gravida från märket Flåsa, inne hos Lofsan. Jag vann!!! Fatta lyckan att slippa träna i endast trosor för att slippa tryck mot magen! (Hemma alltså, på gymmet har jag mer kläder på mig trots att det är fruktansvärt obekvämt!)

Jag visste att goda gärningar lönar sig! Idag när jag var och handlade efter jobbet stod det en mamma och hennes treåring framför mig i kön och hon hittade inte sitt Visa-kort någonstans. Jag såg hur stressad hon blev, kön bara växte och kassörskan kunde inte parkera köpet. Karlskrona är tillräckligt litet (65000 invånare) för att jag skulle känna igen mamman, men jag har ingen aning om vad hon heter. Hennes man driver ett café i stan så där ser jag henne ibland. Jag erbjöd mig att betala hennes varor, ca 300 kr, och så kunde vi lösa det senare. Först tackade hon nej, men ändrade sig ganska snabbt och var otroligt tacksam för min hjälp!

Hon erbjöd sig att gå upp till banken på en gång och ta ut pengar genom personlig service men jag hade dels bråttom hem och dels tyckte jag att hon kunde få den tiden till att leta reda på sitt Visa-kort, för det blir man ju inte lite stressad om det plötsligt är borta! Vi kom överrens om att jag ska komma förbi deras café imorgon och få tillbaka pengarna istället.

Självklart hjälper jag en mamma i nöd! Och se vilken belöning jag fick för det – ett par ascoola träningstights för gravida!

Var tog superkvinnan vägen?

Igår kom det som jag kanske borde anat, men inte haft en tanke på – Det sa bara Pang(!) och jag typ dog. Alla gravidsymptom såsom ont på diverse ställen i kroppen, sjukt mycket halsbränna, känslan av att kroppen är enormt tung, konstant kissnödig och en total matthetskänsla bara sköljde över mig. På en sekund. Jag orkade knappt ta mig från soffan till sängen och jag sa till Militärpappan något som jag aldrig trodde skulle komma ur min mun: Att jag från och med nu förmodligen inte kommer orka hålla samma tempo längre.

Det sved att uttrycka kan jag erkänna, för den superkvinna som jag är, menar jag… Själva Militärpappan verkade inte det minsta förvånad, mer lättad. Han har väl aldrig hört mig säga något liknande, antar jag utan det brukar mer vara han (och andra) som försöker tala om för mig det jag nyss kom på själv. Fast jag har aldrig känt såhär innan, så det var nytt för mig.

Förutom att jag är höggravid var jag ensam med en kräksjuk tös hela förra veckan, med allt vad det innebär i lite sömn och så vidare. Jag kunde inte alls träna på flera dagar i sträck och när Militärpappan väl kom hem hade jag tusen saker uppbokade som skola, kalas och en sak jag lovat hjälpa en vän med. Bland annat. Inte så konstigt att kroppen säger ifrån kanske. Eftersom jag vet att just träning ger mig energi så såg jag till att köra ett styrkepass med en vän och det gav mig, precis som jag både hoppats och trott, mer energi!

Jag känner mig bättre idag och har tittat över min almanacka för att se vad jag kan stryka framöver för att spara på energin och lyssna på kroppen. När Militärpappan kommer hem till helgen får vi planera en del saker tillsammans så det känns lugnare för mig, allt som är planerat känns lugnare för mig. Jag passade även på att rensa en hög med lite allt möjligt som låg på köksbänken idag när Elise satt där och målade. Ordning och reda och jag känner mig hemma!

Härliga fredag

Natten har gått bra såtillvida att hon inte har mått dåligt. Hon har vaknat en hel del såklart och varit ledsen och jag har stoppat om henne så har det gått över. Tills klockan halv fyra då hon inte ville somna om och var hysteriskt ledsen så fort jag lämnade rummet. Tillslut la jag mig på en madrass bredvid hennes säng och vi fick i alla fall sova från och till i två och en halv timme till. Skönt! Hon är kass i magen och har fisit hela natten, stackarn, men annars är allt bra med henne. Skönt!

Jag brukar gilla att ligga på madrasser där det är lite hårt men det kanske inte är optimalt som gravid i vecka 28, för mig. Jag   vaknade med världens nackspärr och var helt låst från örat ner genom högra skuldran. Det gjorde sjukt ont och jag kunde inte lyfta Elise, vilket är en klar förutsättning att kunna just för tillfället… Jag grät en skvätt när jag kämpade upp henne på skötbordet.

När jag fått frukost i magen och haft en varm vetekudde lindad runt nacken ett tag så kändes det genast bättre! Elise har även gjort sitt bästa för att pigga upp mig genom att välta ut två lådor med plastpåsar och bakformar mm i köket och då fick jag en anledning att städa ur två lådor till och sedan gick min nackspärr över och livet blev underbart igen! Tänk vad lite rensning av kökslådor kan göra!

Vi har gjort lite adventsfint här hemma och Militärpappan får fortsätta imorgon när jag ska till universitetet på föreläsning. Bland annat ska vi sätta upp rullgardinerna i köket som vi tog ner när vi bytte fönster för ett och ett halvt år sedan(!!). Vi har en del ”to do´s” på vår lista som ni säkert förstår. Snart kommer han i alla fall hem och vi försöker hålla oss vakna så vi hinner säga hej ikväll. Mysigt!

Idag hittade jag henne i min garderob där hon letat fram massa av mina trosor och hängt om halsen.

Idag hittade jag henne i min garderob där hon letat fram massa av mina trosor och hängt om halsen.

Hela härliga helgen

Morgonbrasa

Morgonbrasa

Som småbarnsförälder är dagarna långa och det gäller att utnyttja tiden, tycker jag! Att jag älskar ordning och reda har nog inte kunnat undgå så många och något mer som är ganska typiskt mig är att göra mycket saker hela tiden. Soffhäng och lata dagar är ingenting för mig och tv:n kollar jag inte på mer än högst någon timme i veckan. Jag läser mycket hellre bloggar, tränar, bakar, plockar undan eller fixar med något projekt.

Balen började klockan halv fem i lördags och Elise var uppe med tuppen, som vanligt, vid sex, så var även jag. Vi tände en mysig brasa och drack välling i soffan innan vi satte igång med dagens aktiviteter. Jag tycker det är så roligt att få sällskap av Elise i mina aktiviteter och hon gillar verkligen att hjälpa till, så vi gör det mesta ihop nu för tiden. I lördags morse slängde vi ihop en lussebulledag runt sjutiden som vi tog tag i tillsammans efter ett par timmars jäsning.

Med den här går det som en dans att baka!

Med den här går det som en dans att baka!

Mammas lilla hjäpreda redo att hugga in.

Mammas lilla hjäpreda redo att hugga in.

Här har vi lite paus i bakandet och äter passionsfrukt. Mums!

Här har vi lite paus i bakandet och äter passionsfrukt. Mums!

Det visade sig ganska snabbt att det var enklare att baka pepparkakor med Elise än lussebullar. Hon gillade inte pepparkaksdegen men den gula lussebulledegen älskade hon och stoppade in allt hon fick i munnen… phu! Så jag hade lite sjå med att få ihop det, men det gick tillslut bra.

Äta gul deg var visst en hit!

Äta gul deg var visst en hit!

Vi bakade vanliga lussekatter och så gjorde jag några ganska stora bullar med mandelmassa inuti. Båda blev en hit och vi fikade ihop med Tuffbästis och hennes Snygga kille när de kom för att passa Elise så vi kunde smita på bal.

Färdigt!

Färdigt!

Sedan hjälpte hon till att dammsuga.

Sedan hjälpte hon till att dammsuga.

Vi kom hem från balen vid klockan två på natten och en timme senare somnade jag gott i min säng. Elise sov hela natten från klockan 18.30 utan att vakna en enda gång och det tackar jag ödmjukast för. Dock var hon pigg som en mört vid sex igen så det var bara att hoppa upp och vara glad. Oerhört tacksam att jag bara druckit vatten dagen innan, om jag säger så. För att inte säcka ihop av trötthet såg Elise och jag till att plocka undan en massa i huset, tvätta lite och slänga ihop en sats frukostbullar. Jag hade inget vetemjöl hemma visade det sig men hade något som hette lantbrödsmjöl, en blandning av vete, råg, korn och havre som jag använde istället och resultatet blev lika saftigt och gott!

Frukostbullar på fyra sädesslag

Frukostbullar på fyra sädesslag

Vackerbästis var ju med på balen och hon sov över här hemma hos oss. Hon är lika morgonpigg som mig, om inte snäppet vassare, så hon gjorde oss frivilligt sällskap från klockan sju. Gediget! Vi hann äta två frukostar innan Militärpappan dök upp för dagen runt lunch. Då bytte vi skift och vi andra gick och la oss ett par timmar till. Skönt!

Vid en av frukostarna. Den gulliga skeden med katten är från Animal friends av Karin Mannerstål. (ni vet hon med det galna håret i Äntligen hemma). Elise älskar dem!

Vid en av frukostarna. Den gulliga skeden med katten är från Animal friends av Karin Mannerstål. (ni vet hon med det galna håret i Äntligen hemma). Elise älskar dem!

Var är Elises näsa?

Var är Elises näsa?

Var är Vackerbästis näsa?

Var är Vackerbästis näsa?

Förutom att själva balen var väldigt trevlig så var det underbart att få hänga med Vackerbästis igen. Det var så länge sedan sist! Vi träffades av en slump när vi var ute och gick med våra hundar för ett par år sedan och började prata och kände direkt en connection. Sedan dess är vi oskiljaktiga! För ett halvår sedan flyttade hon tio mil bort och det blir inte att vi ses lika ofta längre och det saknar jag, nästan varje dag!

Morgoneffektivitet

image

image

image

image

image

image

Såhär har jag spenderat min söndagsmorgon. Elise och jag gick upp strax innan halv sju och tillsammans har vi städat kökslådor, bakat frallor och firat Militärfar. Dessutom har Elise hällt ut mjöl på golvet, röjt runt bland alla bestick, försökt tillsätta oönskade ingredienser i fralldegen och ätit ungefär en halvliter solrosfrön. Hon är en effektiv liten rackare!