Idag har varit en dag i effektivitetens tecken. En dag som jag önskar att jag kunde få uppleva varje dag på ett eller annat vis… Jag älskar att vara ambitiös!

Idag har jag, i kronoligisk ordning:

– Legat och kännt militärbebisens sparkar och bara njutit.

– Tömt all sopsortering från vårt sopsorteringsförråd, som var fyllt till bristningsgränsen.

– Pantat burkar.

– Handlat godaste frukosten på Maxi iklädd värsta uteliggarutstyrseln med en svag stank av gammal öl som runnit ut på händerna när jag pantade burkar precis innan.  ALLA vände sig om och tittade!

– Städat, tvättat och dammsugit bilen. Det tog någon timme…

– Gått en kortare morgonpromenad med vackraste hunden.

– Gjort iordning finaste frukosten för att överraska militärpappan, bara för att han är en sån underbar militärpappa.  (och jag en underbarare militärmamma)!

– Väckt militärpappan så att han med fick känna på militärbebisens sparkar och äta frukost med mig.

(- Bråkat lite med militärppappan. Så jag fick gråta en skvätt. Kan uppenbarligen inte undvikas under några som helst omständigheter!)

– Plockat iordning i hela huset med militärpappans hjälp.

– Varit i en annan stad och kollat på lampor i ett enormt hus fyllt av sådana! Hittade inget, så vi körde hem igen. =S

– Ätit en glass med kolasås från Mc Donald´s. Mums!

– Fyndat en skitsnygg lampa att ha över köksbordet, på rea OCH med presentkort, vilket gjorde att vi bara cashade 300 spänn ur egen ficka för en lampa som egentligen kostade 1500:- Vilket klipp!

– Blivit bjuden på Thairestaurang av militärpappan, bara för att jag är en sån underbar militärmamma.  (och han en underbarare militärpappa)!

– Sovit en stund på dagen, med tidningen Mama över huvudet. Allt i sin ordning.

– Gått på Bio, Snabba Cash, med militärpappan och tyckt att den var bra men läskig, eftersom att alla är så fina innerst inne, även värsta juggegangsters som dödar och håller på. Och då känner jag empati för dem. Suck!

– Förberett för morgondagens arbete, då jag ska jobba utomhus och stillastående i ÅTTA! timmar. Urk.

Det var allt. Mer har jag inte hunnit med men är mycket nöjd med dagen som helhet. Ska snart gå och lägga mig så jag orkar med morgondagen, men jag borde verkligen fixa mina naglar. Bara fila lite på dem och lägga ett genomskilnligt lack, så de stannar kvar och inte skivar sig.

Typiskt att jag alltid ska känna stress över såna saker. Som att jag verkligen borde fila fötterna också. Och baka surdegsbröd. Men det blir liksom så när jag är uppe i varv. Det ska hinnas med så mycket helt plötsligt. Som att läsa tidningen Mama innan jag somnar. Men jag hinner ju ändå aldrig läsa mer än ett par rader.

Men ambitionen finns där i alla fall!

Sjuttio tentor av nittio är nu rättade. Jag är effektiv ibland!

Ibland när jag får vara ifred. När allt är tyst och gärna svart. I skenet av ett stearinljus, femton grader inomhus, med yllefilten omsvept min huttrande kropp, har jag nu suttit några timmar. Ganska många timmar.  Bara jag, tystnaden och sjuttio tentor.

Nu börjar vackraste hunden vakna i källaren och militärpappan kommer strax tillbaka från fotbollskvällen. Arsenal förlorade. Så han måste antagligen tröstas.

Undrar om en glassbåt hjälper?

Äntligen är han hemma! Och vi ska bara mysa hela kvällen!

Igår var jag insnöad i huset med vackraste hunden. Som tur väl var hade vi sällskap av 93 (!) orättade tentor från jobbet. Så vi hade ju att göra, om man säger så. Eller jag hade att göra, vackraste hunden gör bara roliga saker. Som vanligt gjorde jag allt för att slippa börja rätta dessa tentor… Jag plockade undan i min walk in closet (helt otroligt att jag har en sån, jag vet), jag putsade köket, tvättade, skottade hela garageuppfarten fri från snö – och grannens! Men när jag kom på mig själv med att dammsuga under sängen (som är himla jobbigt eftersom sängen är så låg, så man måste liksom ha dammsugarmunstycket i ett visst läge konstant), då insåg jag själv att det gått för långt.

Så jag satte mig med tentorna och en stor rosa penna (det gäller ju att sätta lite piff på tillvaron!). Då ringde restaurangmormor. Typiskt! Vi pratade en stund och jag nämnde bland annat att det var ganska kallt här hemma, att vi alla mådde bra och att de ska komma hit på min födelsedag nästa vecka. När jag som bäst försjunkit in i mitt rosa tentarättande och glassbåtsfrosseri -då kom militärmorfarn och plingade på. Typiskt igen! Med sig hade han en pelletsbehållare, en hel säck med pellets och tändblock. Han hade hört rykten om att militärbebisen och jag eventuellt skulle frysa. Vilken fin överraskning! Tusen tack!!

Framför brasan med alla tentor och en glassbåt ytterligare (man måste äta upp paketen ganska snabbt, annars smakar de inte lika gott, nämligen…) fick jag rätt mycket gjort! På kvällen var jag hos pluggkompisen med sykvinnan och åt kladdkaka. Fast jag åt melon. För galiamelon äter jag en halv om dagen numera. Mums!

Nu kom militärpappan och vackraste hunden hem från affären, så nu ska vi laga rösti med färska räkor och löjrom. Glassbåtarna, galiamelonen och resterande 50 orättade tentorna får vänta. För nu ska militärfamiljen ha fredagsmys!

Nu är målarfarfar och kärnkraftsfarbror på besök över helgen för att hjälpa oss att måla om hela entréplanet. Så jäkla underbart! Det blir ljusgrått (som hunden) så att de riktigt stora vita fönsterpartierna får en chans att visa upp sig från sin bästa sida (till skillnad från mina växande tuttar, för er som följt bloggen…) Sen ska det sättas upp en fondtapet på ena väggen, handstora lönnlöv i en enda röra. Så fint kommer det bli! Kort kommer längre fram.

Hela entréplanet går i grått, vitt och svart och innefattar hall, kök, trappa upp och ned samt ett stort vardagsrum i två sektioner. Jag håller på att bearbeta militärpappan för att få igenom min idé med lila piff.

Visst är det märkligt att män i allmänhet måste bearbetas, liksom övertalas, för att gå med på något som sticker ut lite?. Jag menar, det blir ju ändå tillslut som vi kvinnor vill, så varför argumentera mot över huvud taget? En man på mitt jobb har berättat i hemlighet för mig att han inte argumenterar mot sin fru längre då det kommer till inredning. Han vet att hon vet bäst, har schysst stil, ja eller nåt. Eller så vet han att det ändå blir som hon vill, oavsett om hans stil är sjukt mycket snyggare än hennes. Fast det lär ju hon aldrig få veta. Hans sjukt snygga stil, alltså.

Och när jag tänker efter: Undrar vad militärpappan har för stil? Hur hade huset sett ut om jag inte sa något alls när det kom till inredning? Det lär vi aldrig få något svar på.  Liksom vi aldrig kommer få något svar på frågan om militärpappan tycker att mina inredningsförslag är sjukt bra eller att jag bara är exeptionellt bra på att övertala?

Imorgon ska jag jobba. Egentligen är jag ledig tills på måndag, men jag tycker att det är så himla kul så jag går dit ett par dagar innan! Haha!! Nu skojade jag bara, men det är inte ovanligt att jag känner så. Jag brukar tycka att mitt jobb är både himla roligt, spännande, utmanande, utvecklande, varierande och ibland ganska krävande.

Jag åker till jobbet ett par dagar innan jag egentligen börjar för att jag vill känna mig väl förberedd på måndag när jag egentligen börjar jobba. Då slipper jag lägga ”riktig” arbetstid på att komma in i matchen. När alla andra är där och fumlar för att försöka få koll – då är jag redan där och gör mål! Jag fullkomligt älskar att ligga steget före!

Som jag har skrivit innan: Jag älskar mitt jobb! Och hatar det. Just nu mest det sistnämnda. Inte att jag avskyr det direkt, men starkt ogillar, skulle man kunna säga. Och jag vet så väl vad det beror på, men vad fan hjälper det?! Det jag kan göra är att försöka sätta lite piff på det runt om, för då finns i alla fall en ärlig chans att jag överlever ett tag till.

Piff kan tillsättas i vardagen genom bland annat följande:

– Bära kjol och stövlar istället för byxor och lågskor

– Lägga på en mörkare färg på den annars så trensperanta ögonskuggan

– Köpa en rosa allmanacka

– Måla naglarna

– Använda pennor med glada färger hela dagen

– Ha P3 på i bakgrunden när man har kontorstjänst

– Äta lunch ute trots att man har matlåda med sig till jobbet

– Jobba i smyg eller i dubbel hastighet för att ligga steget före till och med sig själv

Imorgon ska jag göra alla piff som jag bara kommer på! Den rosa almanackan inhandlades redan igår och matlådan står redo i kylen att tas med till jobbet. Bara för att få stå kvar där i ett par dagar – oöppnad. Nu känns det genast mycket bättre att strutta iväg till jobbet tre dagar för tidigt, bara för att få känna den underbara känslan av att ligga steget före mig själv!

Nu ska jag sova, så det blir morgon snabbare!

–