Jag blir galen på att hela tiden känna min så ofärdig, nästan framme och allmänt otillräcklig!
Jag vet att jag själv sätter höga krav som ibland är svåra att nå upp till, som att träna nästan varje dag, gå minst en timme med hunden, att varje dag få ut Elise i friska luften, alltid ha ett välstädat hem och att vara glad, trevlig och tillmötesgående mot alla jag möter. Men för att min dag ska kännas fulländad ska jag helst hjälpt en pensionär att skotta snö, en blind pojke över gatan och räddat livet på fem katter! Det är mer den senare delen jag börjar lessna på.
För när det kommer oväntade uppgifter från ett håll jag inte räknat med så blir de sakerna en enorm börda och framkallar stress hos mig. Det kan räcka med att jag får ett brev från en myndighet där jag måste fylla i uppgifter som det krävs lite tid att rota fram. Det läggs på hög, blir fler och jag stressar ihjäl mig! Inuti.
Sådan här stress känner jag sällan av när jag arbetar eller jag blir liksom inte stressad på samma sätt när jag ändå har farten uppe. Konstant. Som det är nu slappnar jag liksom av ibland och bara är mamma. Väldigt sunt, men det leder till osunda beteenden hos mig.
Igår hade jag lite tid till att nästan fixa ordning klart i min garderob. Efteråt kändes det som att världen inte var riktigt lika ond längre. Och då blev jag bara nästan klar. Det tar sig!
Vilket 2010 vi var med om vännen :o) Graviditeter och förlossningar och två underbara döttrar. 2011 kan bara bli bättre ;0) Blev avvis på din garderob när vi var hos er, så skönt att liksom få plats ;o) Hoppas får se den snart igen då jag förstår att du fixat lite till. Kramar
Känner igen det där, jag sa till E igår att jag har varit stressad i över åtta månader. Kan inte slappna av och om det kommer en grej jag måste göra helt plötsligt så blir jag ännu mer stressad. Måste öva på att ta ett djupt andetag och varva ner. För mig hjälper det att skriva att göra-listor.