Jag kanske är en av de sista och jag trodde kanske aldrig att det skulle vara möjligt, men: jag har funnit kärleken till yoga! Jag är störtförälskad och längtar efter varje pass på min matta framför brasan hemma i vardagsrummet!

Det började med att jag läste Yogagirls bok; hennes okomplicerade sätt, inre styrka och många visdomsord,  som jag skulle önska att bland annat alla tonårstjejer tog del av, fick mig att se yoga ur en annan vinkel. Jag lärde mig Solhälsningen till att börja med. Eftersom att jag inte har möjlighet att träna som jag brukar (pga höftskadan) fick yogan en plats i mitt liv och det är jag så glad för idag! Alltså, inte något ont som inte för något gott med sig…

I takt med att yogan fick mer plats i mitt liv fick även mental träning det. Jag tränar just nu efter ett program med muskulär avslappning och det är fantastiskt att känna framstegen! Yogan ligger nära avslappningsträningen och jag kommer snabbt in i andningen så jag kör ofta på med ett yogapass efter den mentala träningen.

Mitt favoritställe är just nu framför brasan i vardagsrummet när allt är lugnt och stilla. Där är det både lugnande och varmt. Den senaste veckan har jag längtat så efter yogan att jag stigit upp tidigare för att köra morgonyoga.

Välkommen till mitt liv Yoga, du har kommit för att stanna!

Så länge jag kan minnas har jag haft en trötthetskänsla i min rygg, i svanken. Det har inte gått någon som jag umgås med förbi att jag gärna vrider och knäcker kroppen i allmänhet och ryggen i synnerhet. En gång har jag haft ryggskott, när jag mestadels bar runt på två gulliga dunderklumpar hela dagarna och sedan dess är jag livrädd att hamna där igen!

Jag är noga men samtidigt väldigt försiktig med att träna nedre delen av ryggen för gör jag minsta fel eller lägger på för mycket vikt så får jag ont direkt. Samtidigt; om jag inte tränar ryggen på någon vecka får jag också ont på en gång. Jag har kommit fram till att jag behöver mycket ryggträning och att jag gör bäst i att utesluta vissa övningar helt.

Jag är både svankryggad och väldigt rörlig och det gör att jag lätt ”tappar” core-kontrollen i vardagen. När jag tränar är jag väldigt fokuserad på min coremuskulatur men i vardagen är det sämre och jag glömmer bort mig ibland. Jag hittar mig själv i vridna lägen med fötterna åt ett håll och överkroppen åt ett annat, länge. Eller så sjunker jag ihop där jag sitter vid mitt skrivbord eller i soffan på kvällen.

För ett tag sedan fick jag möjlighet att testa ett smidigt ryggstöd från Vulkanskydd. Det är smidigt på så sätt att jag skulle kunna ha det under uniformen på jobbet utan att det märks. Jag har använt det hemma någon timme om dagen sådär i olika situationer. Jag har haft det när jag lagat mat, nattat barn och slösurfat i soffan. Vid ett tillfälle under denna tid fick jag sådär ont i ryggen som jag får när jag slarvat med träningen och jag tog på mig skyddet som jag hade hemma. Det var en väldig skillnad på att ha det på sig istället för som jag brukar ha; en vetekudde fastspänd runt midjan med ett spännband… Skyddet satt för det första både stadigare och bättre och det hjälper mig att komma ihåg min coremuskulatur.

Jag gillar skyddet och har det ofta vid tillfällen när jag vet att jag lätt sjunka ihop, som när jag sitter länge i soffan. Då har jag stödet på mig en stund och sedan tar jag av mig det och har då lättare att behålla en bra hållning för att jag blir påmind om det.

En gång ryggskott – aldrig mer ryggskott!