Verkligheten kallar och plötsligt var jag hemma igen! Tjugofem timmars bussresa senare stod Elise och Tilia i dörren och gav mig världens längsta kram och ingen ville riktigt släppa taget. Känslan att komma hem till familjen var förstås helt underbar! 

Vi har varit lediga hela familjen i några dagar och myst mest hela tiden. Det gäller att passa på för snart drar vi åt olika håll igen, så tiden tillsammans är värdfull. Och tiden man kan få för sig själv är värdefull den med, fast på ett annat sätt.

Igår besökte vi Ronneby Brunnspark. Det är så himla vackert där och vi lekte i lekparken, sprang på stora gräsytor och tittade på vattenfall. Och så fikade vi såklart på Café Mandeltårtan,  Blekinges i särklass bästa fik!

I fredags packade vi med oss lunchen och tog en sväng med båten. En väldigt lyckad och härlig eftermiddag i Karlskrona skärgård med två mestadels glada barn.

Man skulle kanske kunna tro att allt är guld och gröna skogar när man varit borta några dagar sådär, eller veckor för den delen… att barnen är lyckligast i världen eller så… tja, det går ju lite upp och ner det där…

Men ibland så!

Mina rabarber hade i alla fall växt sig mer eller mindre abnorma! Så, mycket har hänt och mer kommer hända!

Välkommen tillbaka du trogne läsare! Nu kör vi igen!!

Vi blev ilandsatta strax efter klockan sju imorse då den nya besättningen löste av oss. Sedan dess har jag strosat runt i Cherbourg,  shoppat lite, ätit mycket och haft det allmänt mysigt och lugnt.

Efter att ha delat hytt med tre killar och levt väldigt tätt inpå massa andra människor i två veckor var en heldag i eget sällskap både välbehövligt och skönt! Jag ställer nu om från dagens verklighet ombord till att komma hem till min familj. Och herregud vad jag längtar!!

Jag har faktiskt inte längtat så mycket efter dem under min tid ifrån dem. Jag har valt att slukas upp i min uppgift i mitt arbete och eftersom jag ingått i vaktlag dygnets alla timmar har jag knappt hållit reda på vilken dag det varit eller för den delen hur många dygn som passerat eller varit kvar tills hemresan. Det har varit mitt sätt att hantera det hela och det har funkat kanonbra för mig!

Fast nu. Ojojoj… nu vill jag hem till mina fina, fina flickor!!!!!!!! Och till Militärpappan. Och till vårt hus, uteplatsen som jag håller på att fixa till. Hem till mitt eget kök, min egen mat och till mina löparskor. Till mina vänner.  Till min säng, mina tidningar som jag aldrig hinner bläddra i och till mina mjukisbyxor. Hem.

Och strax åker vi. Nu väntar en härlig busstur på tjugotvå (!) timmar. Hoppas på att få se valda delar av Europa!

Vet ni vad? Det franska köket… My God! Jag har nu ätit mig så mätt att jag knappt orkar andas för det liksom inte får rum med luft i lungorna. Så mätt.

Vi gick omkring på stan här i Cherbourg och letade lite på måfå efter någonstans att äta middag. När jag började känna tendensen av rastlöshet hos mina kollegor och vi fortfarande inte hittat något passande hoppade jag snabbt in i närmsta öppna dörr, som skulle visa sig innehålla någon form av trumstudio. Mannen därinne rekommenderade ett ställe och ringde dit för att boka bord åt oss!

Maten skulle komma att visa sig vara helt fantastisk!!

Imorgon är det så kallad omvänd helgrutin som gäller här, vilket såklart innebär att vi stiger upp klockan fem(!).

Så, god natt!

Och så skulle vi gå ut en sväng men ryktet om att gympaskor inte var tillåtet på restaurangerna nådde mig snabbt. Tur jag har mina fina sjöstridskängor nära tillhands! Precis lagom svettiga efter två veckor till havs.

Vi träffade några franska militärer på stan och de visade oss runt och försökte prata lite engelska med blandad framgång. Trevligt var det oavsett och kvällen blev lång! (för en småbarnsmorsa som mig…)

Kung på natten – kung på dagen, ni vet… så god natt!

Nu ligger vi förtöjda i Cherbourg,  nästan mitt i stan och under eftermiddagen har det getts möjlighet att lämna båten för att utforska omgivningen. Jag har strosat omkring på egen hand och hittat några vackra platser, smala gränder och mycket sol.

Cherbourg är en ganska liten stad med runt 30 000 invånare och idag är nästan allt stängt då det är söndag. Påminner lite om Karlskrona… Ett par barer och en superfin chokladbutik hade dock öppet och så har jag spanat vidare på vart man kan ta vägen imorgon när det är fler ställen öppna.

Men varför kan jag inte franska?! Här är det helt omöjligt att göra sig förstådd med engelska! Och ännu mera omöjligt att förstå de andra om man inte kan franska! Det här kan vara första gången någonsin som jag känt ett behov av ett franskt vokabulär,  så jag valde rätt i att läsa tyska i skolan.

Ikväll blir det dock italiensk mat ombord och kanske en vatten eller så på en bar lite senare. Jag ser fram emot kvällen!