Havet. Luften. Solen. Vinden. Vyn. Energin i min kropp. Pirret i magen. Kärleken till livet. Tacksamheten över att jag får finnas här och nu.
För att inte tala om hur alldeles poetisk jag blir såhär en ovanligt tidig morgon mitt i veckan!
Och folk undrar varför man bor i Karlskrona.
Jag har ett par intensiva pluggdagar med förhoppning om att slippa sitta med dessa böcker i påsk för att istället vara ledig med min familj. Just projektledning är annars ett mycket intressant ämne tycker jag, visst är det väldigt mycket information och mycket att hålla reda på men samtidigt mycket tydligt och handgripligt.
Ibland drömmer jag mig bort och tänker mig att jag arbetar som projektledare. Det vore himla roligt och intressant och jag tror jag har potential att bli riktigt bra! Men att rodda många olika projekt parallellt och att inte ha en fast bemanning, som i sin tur kanske jobbar i flera projekt samtidigt… Det verkar som en stor utmaning! Typ jättestor.
Vad säger ni projektledare och projektmedarbetare, hur har ni det?
Tur jag tycker så himla mycket om mitt arbete jag har idag! Jag planerar inte lämna detta i närtid men samtidigt är det viktigt för mig att ha visioner om framtiden! Men nu: Åter till studentlitteraturens förtrollade värld…
Förra veckan blev en lugn vecka träningsmässigt för mig, till förmån för annat. Så kan det bli ibland och inget jag grubblar över, jag ser det mer som en vecka med extra vila! Tre löppass hann jag med i alla fall och bra sådana så jag är nöjd!
Idag skulle jag sprungit 12 km enligt Röhnisch Running Schools upplägg, men hann bara 10 km i mitt lite tighta schema. Det blev tio sköna kilometrar i alla fall med ett ganska jämnt tempo på 5.45 min/km. Bästa kollegan och jag gjorde sällskap en bit vilket jag uppskattar mycket både för farthållning, prat och sällskap i största allmänhet!
Det där tempot alltså, 5,45 min/km och där runtikting, det skulle jag nog kunna mala på i en evighet i. Skönt, behagligt, lugnt och inte på något sätt utmanande. Såna pass är bra för själen!
Vi har haft en fin helg här i Lyckeby! Igår gjorde vi ett besök på Lyckeby marknad tillsammans med Finaste Grannen och hennes småtroll, åkte karusell och åt klubba. Sedan hängde vi med dem hela eftermiddagen och barnen lekte mamma-pappa-barn, som så ofta nu för tiden.
Idag har jag pluggat några timmar och medan Militärpappan bytte till sommardäck på bilen gick barnen och jag till lekplatsen trots regn och kalla vindar. Vi behövde luft så det var rätt härligt ändå! Elise hängde med mig för att veckohandla efter middagen, något som jag gärna gör ensam i vanliga fall. Hon överraskade med att vara den mysigaste och mest hjälpsamma dotter man kan ha! Tänk så stor hon blivit!
Jag testade ett nytt recept på bröd med väldigt lite kolhydrater idag, linfröbullar. De flesta bröd med mycket ägg i har en tendens att bli lite svampiga i konsistensen, men inte dessa!
5 Ägg
1 msk Grädde
2 dl Mandelmjöl
1/2 dl Pofiber
1/2 dl hela Linfrön
2 1/2 dl riven Ost
1 msk Fiberhusk
1/2 tsk Salt
1 tsk Bakpulver
Vispa äggen och grädden pösigt. Blanda de torra ingredienserna och osten. Blanda ner äggen och låt stå och svälla i 5 minuter. Häll upp i 6 st muffinsformar. Grädda i 190 grader i mitten av ugnen i 20 minuter.
Jag använder mig av en muffinsform i silikon. Supersmidigt och inget som helst kladd!
Märkligt nog väcktes jag av två glada troll strax före 06.30 idag, trots att jag själv fått väcka två sjusovare hela veckan. Typiskt.
Vi gick upp och bakade oopsies att äta till frukosten. Mums! Oopsies är ett tekakeliknande bröd utan kolhydrater som är väldigt luftigt och gott tycker jag!
6 st Oopsies:
3 ägg
100 g philadelphiaost
en nypa salt
½ msk fiberhusk
½ tsk bakpulver
Dela äggen så du får gulor i en bunke och vitorna i en annan. Vispa vitorna till ett hårt skum tillsammans med saltet. Du ska kunna vända bunken upp och ner utan att det lossnar. Vispa sedan gulorna och osten till en jämn smet och tillsätt fiberhusk och bakpulver. Vänd sedan ner vitorna i äggulesmeten försiktigt för att bevara luften i vitorna. Klicka ut 6 oopsies på bakplåtspapper och grädda i mitten av ugnen i 150 grader i cirka 25 minuter tills de har fått fin färg!
Min mormor och morfar var här idag på middag. Mysigt! Jag gjorde en lyxig efterrätt på blåbär som faktiskt gick hem hos alla, stora som små, trots den ringa mängden honung som enda sötning. Superenkelt, som vanligt!
4 portioner:
150 gram Philadelphiaost
1,5 dl tinade Blåbär
1,5 tsk Honung
1 krm Vaniljpulver
2 dl Grädde
Vispa ihop allt utom grädden till en slät kräm. Häll i den ovispade grädden och vispa tills lagom fluff uppstår. Jag strödde lite kakaonibs på toppen!
När jag vill unna mig något bokar jag en tid till Jiraphon som är en helt fantastiskt duktig och trevlig thaimassör! Hon knådar, tänjer och pressar på min kropp precis så som jag vill ha det. Och visst gör det lite ont ibland, men mer skönont än ontont och det gör gott för min kropp!
Jag älskar thaimassage då jag oftast blir besviken på vanlig klassisk massage som mer kan liknas vid smekningar på ryggen och mer som om jag vore en katt av något slag… Nej, tacka vet jag thaimassage som mycket mer är min grej!
På bilden ovan är fyra stycken olika ”tag” eller ”grepp”, och kanske de jag tycker allra bäst om! Jag är helt beroende. Så, hett tips till alla er som sitter och funderar på vad ni ska ge mig i present. Eller för er som vill ge någon annan en present. Eller för er som -liksom jag- ger er själva en present!
Kanske det viktigaste av allt?!
Plugge-dag även denna kväll och innan jag drog igång behövde jag äta middag. Jag åt plockmat till lunch och ville verkligen ha något varmt nu på kvällen, så det fick bli thaimat på Royal thai.
Kalla mig tråkmåns om ni vill, men jag äter alltid samma rätt när vi beställer mat härifrån. Nummer 13. Det är stekt kyckling med chilipasta och cashewnötter och jag äter den utan riset som man annars serveras till. Herregud vad gott! Alldeles perfekt tuggmotstånd i grönsakerna och lagom hetta för en fegis som mig!
Det är inte varje dag som jag äter middag med mig själv på restaurang, men jag gillar det! Kanske är jag en av få, för alla andra här är i sällskap med någon…
När man har många bollar i luften är det viktigt att prioritera, så att ingen boll faller i marken så att säga. Att prioritera handlar för mig ofta om att välja när och hur. Inte att välja bort. Väljer jag att ta bort någon boll vill jag lägga den varsamt åt sidan istället för att låta den krascha i marken. Det mår jag inte bra av.
Såklart har jag valt bort saker i mitt liv till förmån för annat! Jag tittar till exempel aldrig på TV, läser ingen skönlitteratur, tar inte igen mig på soffan, har ytterst sällan sovmorgon och gör i princip aldrig ingenting.
För vissa är dessa superviktiga komponenter i livet men inte för mig. Jag saknar inget av det här i mitt liv och skulle jag plötsligt börja göra, så går det utmärkt att prioritera om! Jag har andra prioriteringar. Som att till exempel träna, mysa med min familj, blogga, träffa mina vänner… och plugga.
Idag har jag avsatt tid till skolan efter jobbet. Projektledning är kursen jag läser nu i programmet för Ledarskap och Organisation på Linnéuniversitetet. Bara för att jag valt att prioritera skolan innebär det inte att jag alltid gör det med glädje just för stunden. Så var det idag. Segt, jobbigt, tunga uppförsbackar… men så kom jag igång, kom på andra tankar och såg plötsligt målet närma sig där borta i horisonten.
Tänk att jag snart redan läst tre av sex år på den här utbildningen! Snart hemväg alltså. I nedförsbacke! Tjoho!