Känns som att jag äter ett kilo blodtrycksmedicin om dagen. Känns som att ingen har koll, att mitt tryck lever ett eget liv, som ingen förstår sig på. Ingen kan stoppa. Känns riktigt läskigt. Och ledsamt.
Fortfarande ligger blodtrycket på 190/110. Trots att jag då legat och sovit i fyra(!) timmar. Och innan dess legat och stirrat i taket minst lika länge. Och innan dess legat nästan blixt stilla i tre veckor! Med undantag för en förlossning på tre dagar då… typ.
De tar trycket. Ser oroliga ut. Tar trycket igen. Ibland igen en gång till. Sen ringer de läkaren. Efter en stund kommer de in med ännu en tablett. ”Ta denhär”. Också. Jag somnar.
Ge inte upp Tjejen!!!
Snart snart snart får ni komma hem igen.
Stor Krams
Usch gumman.. låter inte alls bra.. Hoppas du blir bättre snart så vi kan träffa er… Tänker på dig varje dag. Många kramisar.. (Jeppe och bebben i magen hälsar också;)..)
Stackars dig, men snart vänder det och då kan du njuta till fullo av din lilla tjej!
Usch,Frida,låter inget vidare…hoppas verkligen det ger med sig snart!stor kram!
Hur går det? Har ni AC på sjukhuset?
Nu är er tjej redan en vecka!! Hoppas du mår bättre.
Hur är det, kan du inte visa att du lever
Hej gumman! Jag hoppas verkligen att du och lillan få åka hem snart!!…., tänker på Er det ska du veta:-) Kram!!