Jag är så kär i mina barn så det är inte klokt! Aldrig tidigare har jag känt såhär.
Kanske beror det på min första komplicerade förlossning, att jag inte tillät mig slappna av då som jag gör nu? Kanske var det för att allt var så nytt då och jag var så mån om att göra rätt, vara rätt? Nu bara blir det och rätt blir det av bara farten. Rätt för oss.
Mina barn är så fantastiskt fina. Så underbara. Så vackra. Bara så perfekta!
Och jag är världens lyckligaste mamma!
Idag blir en mycket bättre dag, det känner jag ända in i själen!
Det här är bland det mysigaste jag vet! Tilia och jag ligger sked. Sover. Myser. Tar igen oss. Och ändå händer det så sällan!
Idag har jag feber, ont i halsen och känner mig allmänt omständig och ynklig. Lite som att skelettet håller på att ruttna. Tilia är snorig men mår annars fint.
Nu ska vi mysa lite och ladda batterierna för att fixa nionde av tionde dagen utan Militärpappan.
Vad roligt att du klickade dig hit till min nya blogg! Visst är den superfin?!
Det är vackraste Mumari som gjort designen och det blev precis så som jag ville ha det utan att jag ens hann säga hur jag hade tänkt mig allting.
Hon måste kunna läsa tankar!
Här är bilder på alla de fina stickade presenterna som kom med posten från Danmark igår. De där danska släktingarna är verkligen fenomenala på att sticka! Snabbt går det och vackert blir det! Jag har flera fina mössor, sockor och koftor som de stickat till Elise och det som är för litet för henne nu använder Tilia.
Det är kyligt men fåglarna kvittrar fortfarande och i månens sken kastar vi boll med Vackraste hunden. Jag och Syster.
Militärpappan är hemma, jag har sovit och barnen sover för natten. Tja, Elise i alla fall. Jag är lycklig!
Vilostund med finaste Lillasyster!
Det är viktigt för Elise att få vara med och vara nära Tilia. Här ammar jag Tilia och Elise myser med oss.