Född den 7 mars 2012
Längd: 54 cm
Vikt: 4320 g
Hennes namn är Tilia
En stor liten tös
23
Category Archives: Kärlek
Storasyster och Lillasyster
Världens stoltaste storasyster var här på besök idag! Hon klappade och gullade och kramade på Lillasyster. Så fin, min stora flicka!
Vi valde att inte skriva in Militärpappan här på BB utan jag och Lillasyster stannar här själva och siktar på att åka hem redan imorgon.
Amningen har fungerat klockrent från första stund och själv känner jag mig fit for fight för en långpromenad i rask takt, minst!
Självklart ska jag berätta om vår fantastiska förlossningsupplevelse sedan. Sedan, när vi kommit hem.
Tusen tack för alla gratulationer, ni är ju underbara!!
Ettochetthalvtårstrots…
Elise är nästan alltid väldigt glad och lätt att ha och göra med. De senaste dagarna har hon dock visat oss att även hon kan bli riktigt, riktigt arg! Igår hade hon ett utbrott som varade i nästan en halvtimme och startade med att hon inte fick vara ute på altanen iklädd enbart klänning och därifrån gick det snabbt utför.
Så fort vi tittade på henne bröt hon ihop fullständigt igen och när vi bestämde oss för att inte krusa, inte titta, utan bara ignorera, så blev hon frustrerad över det. Hon skrek, grät och slängde saker hårt runt sig och när det inte hjälpte sprang hon fram till mig och slog mig.
På ett sätt gjorde det ont i mig att se henne så frustrerad i sig själv och samtidigt var det svårt att hålla sig för skratt mellan varven. Och jag känner ju igen mig, såklart, att vara så arg att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till! Att bara vilja vråla ut all frustration och ilska över vad det nu var som man glömt bort eller inte kan sätta fingret på.
Tillslut la jag mig på golvet med ansiktet nedåt (värsta hundpsykologin) och då kom hon och la sig nära mig och lugnade ner sig. Efter en liten stund kunde jag stryka henne på ryggen försiktigt och sedan kramade hon mig hårt och länge! Det var en riktigt känslomässig stund för oss båda och jag var mycket berörd av ögonblicket.
Sen ville hon sitta nära mig och äta och efter det var hon på toppenhumör igen, min lilla tjeja!
Att man bara kan älska någon såhär mycket är otroligt och jag är så oerhört tacksam att jag får ha henne här hos mig varje dag! Underbara Elise!!
Man blir trött av att ligga på sjukhus
Militärpappan och Elise kom och hämtade mig på sjukhuset och vi åkte hem och lekte en stund. Jag kände mig otroligt trött efter mitt vilande dygn på sjukhuset så efter lunch gick jag och la mig för att sova en stund. Stunden blev till fyra(!) timmar och då tvingade jag mig upp för att kunna ha en chans att sova i natt. Jag hade lätt kunnat sova fyra timmar till!
Ikväll kommer Frökenfarmor, som har sportlov, ner till oss och Militärpappan har föräldraledigt för Elise. Det ska han ha tills Militärbebisen kommer har vi bestämt och Hemliga Marie har hämtat Vackraste hunden. Det känns lyx att kunna vara lediga tillsammans så här strax innan vi blir fler i familjen!
Elise är lite förkyld men pigg och äter som en häst så hon har energi som få och är väldigt rolig att hänga med! Skulle hon varit långa dagar på förskolan nu hade hon garanterat blivit sjuk, så det känns jättebra att vi kan vara hemma. Om det tar ett tag innan Militärbebisen behagar komma går vi nog bort till förskolan hela familjen ett par timmar en dag så Elise inte glömmer det totalt.
Tack för alla fina kommentarer och den energi ni ger mig genom dem! Underbara!!
Alla hjärtans dag!
Från Militärpappan på Alla hjärtans dag!
Och i brevlådan hittade jag ett vackert vykort från en mycket vacker vän! Tack snällaste ni!
Lyx!
Idag var jag på ett ställe i stan och ”gjorde mina fötter”. Helt fantastiskt och jag känner mig som en ny människa!
Nu är mina fossingar så lena och mjuka att jag innerligt önskar att jag nådde ner till dem, så jag kunde se och klappa.
Det bästa av allt är kanske att jag slipper ha strumpor på mig under förlossningen som jag annars tänkt…
Kulan och jag på BM-besök. Och Tack!
Jag och kulan. Okej,snart har jag en bättre kamera… Blir man snyggare i en sån förresten?
Min fina barnmorska är tillbaka och hon konstaterade att Militärbebisen ligger med huvudet till mitt vänster, rumpestumpen nedåt och fötterna på min högersida. Jag fick en tid till hos henne i slutet på nästa vecka och om Militärbebisen inte har vänt på sig själv då (hoppas, men tvivlar) så bokar hon in en tid till mig på förlossningen för vändningsförsök.
Det är ju bara att avvakta, så det gör jag nu. Tur att jag har saker att underhålla mig med under tiden, som till exempel ett heltidsarbete, en familj men en 1,5-åring, ett 200 kvm stort hus, en galen och långbent hund, fula tankar om min kropp samt sju(!) tentor tills på fredag, eftersom jag även pluggar halvtid, lite vid sidan av sådär…
Så ursäkta min något dåliga kommentering på era fina bloggar för tillfället. Jag är snart tillbaka! Och TACK alla fina ni för uppmuntrande kommentarer och glada tillrop! Ni är guld värda allihop!
Kärlek till er!
Vårt 2011 i ord och bilder! Del 1
2011. Mitt första år som trettioåring och mitt enda år av tre jag inte föder barn…
Januari: Elise blev sex månader i januari och bara en knapp månad tidigare hade Militärpappan flyttat hem på riktigt igen efter att ha veckopendlat till Halmstad hela 2010. Det var en befrielse att ha honom hemma efter fem nästan varje dag och Elise fick liksom en riktig pappa, eller nåt. Jag löptränade ca 3 mil i veckan och började springa med löparklubben igen efter graviditet och förlossning. Jag minns att det var sjukt jobbigt och att jag sa högt att jag aldrig mer skulle föda barn, med tanke på vad det gör med kroppen!
Men vem kan motstå en sånhär liten goding?!
Februari: Jag fyllde 30 år och Militärpappan överraskade mig med en hotellnatt och vi lämnade Elise för första gången över natten. Allt gick hur bra som helst och jag hade världens bästa födelsedag! Annars gick den mesta av tiden och energin åt till att förbereda mig mentalt för att snart börja arbeta igen, efter åtta månaders mammaledighet.
På bilderna är Elise sju månader.
Mars: Elise och jag packade ihop oss och reste till Oslo för att hälsa på Syster Yster och Brorsan. Vi tog tåget (4,5h) till Göteborg och sedan vidare dagen efter med buss till Oslo (4h). Resan gick kanonbra och Elise fann sig snabbt i allt, mycket på grund av de rutiner vi har kört med här hemma sedan hon föddes, tror jag. Vi hade jättetrevliga dagar i Oslo och när vi kom hem började Elise att krypa.
Vi njöt alla av att våren var på ingång och Vackraste hunden tog alla chanser till sol som hon bara kom åt, även fast det innebar risker som att nästan ligga på soffan trots att det är förbjudet för henne.
I Mars köpte jag även min smartphone och mitt liv fick en ny mening! Typ.
April: Vi njöt av att vara utomhus och i rabatterna och grönsakslandet började det titta fram små knoppar. Vi hängde i badhuset emellanåt och köpte även en barnsadel till min cykel och Elise och jag cyklade långa rundor tillsammans! Jag tävlade i samma triathlon som jag ställt upp i året innan, fast då som gravid i vecka 31. Min tid var (tack och lov) avsevärt bättre! Dock önskade jag ofta att jag var pappa istället för mamma, återigen för vad kroppen får gå igenom.
Trots detta fanns längtan till ännu ett barn, med mig som mamma, och jag började bearbeta min svåra förlossning med Elise.
På bilden ovan ser ni mig några dagar efter förlossniingen, i juli 2010. Någonting gick sönder i mina ögon av kramperna jag fick efter förlossningen (eklampsi).
Maj: Vi var på bröllop i Högsby och för första gången fick jag tillåtelse att publicera en bild på Militärpappan i bloggen! Elise fick sina första par skor, ett par röda sandaler från Kavat och hon gillade mest knäppningen i kardborre som bestämt skulle vara uppknäppta över tiden. Vi firade vår egen första bröllopsdag den 29 maj som inföll samtidigt som Mors dag detta år.
Juni: Värmen kom och Elise fick en pool att plaska i på gräsmattan, i gengäld fick vi en skitglad unge! Vackraste hunden passade henne vid badet (och vi också såklart). Midsommar firade vi traditionsenligt på bästa sätt vid Gökhult med Militärpappans släkt!
Jag fick en inflammation i ryggen och var tvungen att vila från allt vad träning hette i två veckor. Jag blev ordinerad att äta Voltaren men vågade inte chansa då jag misstänkte att jag kunde vara gravid, men det var för tidigt att testa. Så fort jag kunde köpte jag ett graviditetstest och det visade sig vara som vi hoppades på. Jag var gravid!
Glad midsommar!
Fortsättning följer…
2010 års krönika kan ni läsa HÄR.
Min fantastiska Man!
Militärpappan rör sig mellan blivande gästrummet, iklädd snickarbyxor, och köket, iklädd förkläde. Han bredspacklar hela rummet, målar tak och lister och samtidigt kokar han julskinka som han nyss tagit upp från saltlagen som han själv gjort. Inga tillsatser – bara skinka.
Ibland är han bra fantastisk, min Man!
Lucka 19: Berätta om en vän som bor långt bort
Eftersom jag har bott lite överallt genom åren så har jag många vänner som inte bor i min direkta närhet. Som jag har berättat om innan så har jag nästan bara nära vänner, annat göre sig icke besvär. Jag har helt enkelt varken tid eller lust att lägga en massa tid på flyktiga bekantskaper, som att ta en fika en gång i halvåret och bara prata strunt. Eller vad gör man med vänner som inte är så nära? Vad fyller dem för syfte?
Hur som helst så hörs vi med ojämna mellanrum och det kan gå väldigt lång tid mellan gångerna eller så gör det inte alls det. Jag känner att vi kan prata om allt med varandra och att varje vän är speciell och fyller ett eget litet tomrum i mig, de kompletterar mig och förhoppningsvis kompletterar jag dem.
Stridsparskamraten: Bor över 130 mil från mig och vi ses någon gång per år. Vi gjorde lumpen ihop för tolv (!) år sedan och hon har samma yrke som jag själv. Stridsparskamraten är smart, varm, fin och orkar lyssna. Jobbet gör att vi kan ses lite oftare än vad vi annars hade gjort och jag saknar våra kvällar på luckan där vi satt och åt avocado med chili-creme fraiche och pratade om det riktiga livet, livet utanför grindarna.
Läkaren: Bor 60 mil från mig och vi ses lite då och då. Vi gick på Militärhögskolan samtidigt och kom nära varandra då. Läkaren är sjukt smart, energisk, gudomligt snygg och en jättefin vän. Han är väl det som alla tjejer vill ha, tänker jag. Alla utom jag, för jag har Militärpappan! Läkaren tar tillvara på alla chanser att uppleva och lära sig något nytt och kan allt från att surfa, åka motorcykel och räkna konstiga tal till att klä sig snyggt, reflektera och säkert fem språk flytande, minst! Vi har ofta långa konversationer om livet och sakers mening, om chanser och misstag och vad man lär sig genom livets hårda skola. Nämnde jag att han var singel?
Polisen: Jag flyttade till en ny stad och kände inte en kotte. Hon tränade på samma gym som mig och bjöd plötsligt med mig på en fest en kväll. Underbart! Vi sov ofta över hos varandra i samma säng och delade allt som kom i vår väg. Idag bor hon 35 mil bort och vi har inte träffats på många år, men vi pratar telefon emellanåt och försöker få till en helg när det kan passa att ses. Hon är så fin, Polisen och så snäll. Jag vet att när vi väl ses så kommer det vara som att vi sågs igår, trots att det gått flera år sedan sist!
Entreprenören: Vi hängde mycket i stallet som tonåringar och har hållit kontakten sedan dess. Hon ger mig galet mycket energi och vi masserar alltid varandra när vi ses, för att vi älskar det båda två! Kvinnan är en mycket engagerad själ som startat och drivit minst tre företag som alla gått väldigt bra, hon har rest runt hela världen och bland annat skrivit en bok åt en hjälporganisation. Sa jag att Entreprenören är 28 år? Vi pratar och pratar och tiden tycks aldrig räcka till för våra långa och djupa samtal! Jag saknar henne, ibland så det gör ont och jag hoppas innerligt att vi kan ses snart, kanske redan i jul?.
Jag har fler nära vänner som bor långt borta men här är fyra av dem. Innan jag fick barn pratade vi i telefon ofta, men tiden tycks inte räcka till för långa telefonsamtal med en liten eller två i huset. Nu när jag satte lite ord på pränt ikväll om mina fina vänner så känner jag dock att mitt nyårslöfte kommer bli att försöka träffas lite oftare!
Tack för att jag får vara er vän!