Dagarna som går

image

Vi håller på att rensa lite här och var i huset och barnen springer in och ut genom altandörren, badar i sin lilla pool, äter frukt i soffan och busar med oss och varandra. Och blir vansinniga emellanåt, som när jag vill bära mina kläder själv och inte låna ut dem till min treåring, eller när en väldigt hungrig ettochetthalvtåring plötsligt märker att mangon är slut på tallriken.

image

Ikväll kom Finaste grannfamiljen över på en bit mat. Militärpappan bakade bröd och grillade kött. Jag trädde grönsaker på spett och kokade rödbetor som serverades med chevré och så blandade jag ihop tomat, mozzarella och basilika till en härlig sallad. Två grillsåser tillverkades med men som vanligt glömde jag att smaka.

Fantastiskt trevligt att ha Finaste grannfamiljen här och barnen höll låda till vi skiljdes åt strax innan 22! Glada barn kvällen igenom. Helt underbart och ganska otippat. 

image

I övrigt träffar jag vänner, en del har jag inte ens pratat med på vad som känns som evigheter, men det spelar ingen roll för oss. Vi börjar enkelt där vi slutade sist utan några hinder eller svårigheter med det. Jag har inget behov av ytliga bekantskaper i mitt liv, utan jag vill ha fina, nära och fantastiska vänner som jag kan dela allt med! Såna har jag flera stycken av och jag är så tacksam för det!

Nytt utseende!

Bloggen har fått en uppfräschning med cerise bakgrund och en ny cool header. Det är duktiga Mumari som designat allt efter mina önskemål.  Hon är fenomenal på att göra verklighet av mina tankar som jag inte ens vågat uttrycka som önskemål! Galet kreativ och verkligen superduktig!!

Nu känns bloggen mer up to date och passar bättre in på mitt liv. Hoppas du gillar det?!

En våt dröm

image

Vi ska strax ha treårskalas och städar därför huset just nu. Mest för att treåringarna ska få plats. Och för att deras föräldrar ska känna sig trygga med att lämna sina barn här…

Jag älskar ju att städa och glider omkring i mina sedvanliga herrkalsonger köpta för avsett ändamål. Det ska va gött å städa annars kan det kvitta!

Tänk om jag skulle få en hel vecka alldeles ensam i vårt hus med en massa städmateriel. En våt dröm för en sån som mig! Och jag vet att ni är fler där ute även om inte alla brudar går igång på att ostört få tokstäda 200 kvm iklädd herrkalsonger!

Massa media!

Den senaste tiden har jag fått mycket plats i olika lokala medier i och med Kustjagaren. Både TV, tidningar och radio har gjort reportage och alla har varit väldigt välgjorda och bra, tycker jag!

Både radio- och tv-klippen har jag lagt länkar till så ni har kunnat se och lyssna men med lokaltidningarna går det tyvärr inte att göra.

Kerstin Porshed är journalist på Blekinge Läns Tidning och hörde av sig för att göra ett reportage om mig som Militärmamman. Trots att jag babblade på i över en timme, och ni som känner mig förstår vidden av hur många ord jag fick ur mig då, så lyckades hon fånga mig och spegla Militärmamman väldigt fint och rättvist. Vilken yrkesskicklighet!

HÄR kan ni läsa reportaget i sin helhet.

Häromdagen gjorde den andra lokaltidningen, Sydöstran, ett reportage om mig och Vackerbästis och vårt gemensamma mål Kustjagaren. Där fick bilden på oss pryda hela förstasidan, tänk att få vara omslagsflicka(!), och det reportaget kan ni läsa här:

Klicka på bilden för förstoring

Imorgon, fredag, kl 06.30 hör ni mig i Sveriges Radio P4 Blekinge där jag pratar om hur det känns så här dagen före loppet och på måndag runt 07.30 hör ni mig på samma ställe berätta om hur Kustjagaren gick för oss!

Att akta sig för lugnet

Med mindre än en vecka kvar till årets stora tävling går min tillvaro mest ut på att hålla mig frisk.

image

Det är ju inte utan att man blir lite sådär hypokondrisk… och jag stoppar i mig både vitaminer och örter som jag inte vanligtvis äter.

Jag har, som småbarnsförälder, ganska otippat hållit mig frisk under en lång period och därför är jag just nu ännu noggrannare än vanligt med att hålla mig borta från snoriga munpussar, hostningar i ansiktet och min handduk gömmer jag efter varje användning. Peppar, peppar!

image

Från och med imorgon börjar min semester och jag har redan börjat slappna av från stressen, som sig bör! Igår satt jag ensam med Undra en lång stund nere vid sjön och rikrigt kände hur rofylldheten fyllde min kropp. Såntdär är total avslappning för mig!

Samtidigt får man akta sig för att slappna av för mycket, det är då i alla fall jag blir sjuk! Så jag skyndade mig tillbaka till en barnaskara som plötsligt växt till ett tiotal och lika många hundar med och slängde snabbt ihop en rabarberpaj som efterrätt till kvällens grillning.

Den uppskattades av både vuxna och barn. Och en och annan byracka!

Uppsats och ekande väggar

image

I eftermiddag ska vi till universitetet och försvara vår lilla uppsats som handlar om teambuildingens effekter i en personalgrupp. Väldigt oklart hur det kommer gå, men det tjänar inte så mycket till att spekulera i det nu, snart får vi ju veta.

Det var skönt med en ledig dag igår och jag är så glad att jag hade möjlighet att tillbringa den tillsammans med min familj! Idag är jag en av väldigt få på jobbet och sånt gillar ju jag emellanåt för tystnaden får mig hiskeligt effektiv. I längden hade en översocial kvinna som jag nog ändå dött ihjäl mig… På måndag är halva huset tillbaka igen från att ha vaktat prinsessan på hennes bröllop.

Ni glömmer väl inte att tävla om en Spraytan av Touch of Wimpy här i Karlskrona.

Därav min bränna! Tävlingen går ut imorgon kväll.

Bekräftade funderingar

image

Jag fick möjlighet att träffa så många härliga människor förra helgen i Stockholm! Flera av dem har jag aldrig tidigare ens sett mer än på bild men vi har haft kontakt över nätet och varandras bloggar och Facebook länge. Tjejerna var som jag förväntat mig och den bild jag skapat av dem stämde överens med verkligheten. Nästan.

Annika, som med är Militärmamma, hade jag föreställt mig var ganska kort till växten. När vi träffades över en lunch på fredagen blev jag väldigt förvånad över att kvinnan var en bra bit längre än mig! För mig blev det som om någon hade tagit den lilla Militärmamman Annika och tragit ut henne på längden så hon blev både längre och tunnare än jag föreställt mig.

Märklig känsla!

Lovisa har jag föjt väldigt länge och henne ser man ju på både klipp på internet och tv med jämna mellanrum så där stämde bilden mer överens. Jag slogs av vilken koll hon verkar ha på allt och alla, hennes entreprenörskap och förmågan att få andra att känna sig sedda.

Ida och jag bodde tillsammans och hann prata ihjäl oss om allt mellan himmel och jord. Som jag misstänkte klickade vi direkt eller som Ida uttryckte det innan vi ens setts:

”A match made in heaven”.

Ida är väldigt snabb i både löpsteg och huvud och jag både imponeras och inspireras av hennes rättframma, okomplicerade sätt och mentala och fysiska styrka.

Dessutom var det otroligt skönt att umgås med bloggare. Man behövde varken känna sig besvärad eller obekväm med att sitta försjunken i telefonen med jämna mellanrum, man behövde inte be folk ta bilder på en i olika vinklar och man blev aldrig ifrågasatt för att vara en socialmediehora, som min man kallar det ibland.

Som tur väl är kommer Ida med hela sin familj till Karlskrona i sommar så jag slipper längta så länge! Då ska vi träna såklart och ordna en träning där ni andra med kan hänga på.

Håll utkik i Team Militärmamman!

Inför helgens galna lopp

För ett tag sedan vann jag ju en startplats i Stockholm Brantaste, en löpartävling som lär göra skäl för sitt namn… Det var Ida som tipsade mig om tävlingen (om startplatsen) och jag svarade lite stöddigt ”Visst, jag tävlar om platsen. Vinner jag så ses vi i Stockholm.”

Hur jag tänkte då är fortfarande oklart.

Ett par månader tidigare hade jag nämligen läst om en militärkollega som hade satt upp ett mål med sin träning och ett av delmålen var att genomföra just detta lopp. Jag klickade vidare för att läsa mer om Stockholm Brantaste och minns att jag kommenterade hennes inlägg med ”Kul utmaning! Men absolut Ingenting för mig. Jag är as-kass i backar!!”

Ett vad är ett vad, sa Ida när jag vann.

Det kan vara så att jag blivit något bättre på att springa i backar på senaste tiden men det är ju inte direkt min favoritsysselsättning. Jag ser inte heller detta lopp som något jag gärna vill klara på en viss tid, utan mer som en utmaning för pannbenet och för att träna tävlingsnerverna. 

Fast mest av allt ser jag fram emot en helg i Stockholm och att få träffa några vänner jag bara tidigare haft kontakt med via nätet.

Och så ska jag dela rum med Ida. Det kan ju gå hur som helst. Jag menar, vem ÄR hon. Egentligen?! Finns hon?

It´s all in the head

Ikväll ska jag springa Blodomloppet här i Karlskrona och vi är två lag från Team Militärmamman som ställer upp. Ett för varje distans som är 5 respektive 10 km.

Jag ska springa 10 km och jag är lite nervös. Mest för att jag inte har en aning om i vilket tempo jag kan springa en mil idag och just det vill jag så himla gärna få reda på. Som ni känner till löptränar jag men inte specifikt för att bli bra på 10 km. Jag ska springa och simma över 30 km om en och en halv månad och det är mot det min träning är riktad.

Min utmaning ikväll kommer vara att ta ut mig, att springa på och utnyttja trycket i steget. Jag kan lätt lulla runt över två mil i ett bekvämt tempo och tycka livet är fantastiskt, men att öka hastigheten och prestera en bra tid har jag inte lika lätt för.

Några menar att kvällens bana är missvisande då den är förskräckligt kuperad, främst de första kilometrarna. Själv tänker jag att vad tiden nu än blir så är det just på denna bana och just idag. Jag vet inte ens vilken tid som verkar rimlig men har ju mina önskningar. Och höga krav på mig själv.

Vanligtvis är jag fantastiskt duktig på att pusha andra att springa bra och tänka positivt och ikväll blir det en utmaning att bara ha mig själv att tänka på. Jag ska göra mitt bästa och springa mitt fortaste. Och så ska jag ha roligt!

Och så tänker jag lite såhär:

Det är bara 10 km.

Det må vara bekvämt för mig att springa en mil på 60 minuter. Att pressa ner tiden kommer kräva slit och pina.

Smärta är en högre form av njutning.