14 = Antal trappsteg upp till mitt tjänsterum.
25 = Ungefärligt antal centimeters höjd på varje trappsteg.
100 = Antal procent av förstagångsbesökare som kommenterar trappans överjävlighet.
140 = Antal graviditetsdagar jag gått baklänges upp för denna då magen varit i vägen för de kliv som krävs.
Det är på rövarna man ser vilka som arbetar på vår sektion!
Dag före helgdag och det innebär halvdag på jobbet för vår del, vilket i sig innebär att byggnaden nästan är tom. Det är då jag får som mest gjort, så det är ju bra!
Ikväll kommer Finaste grannfamiljen över på lite Valborgsfirande och det ska bli trevligt! Jag ska handla på väg hem från jobbet idag och hade därför tänkt äta lunch innan jag sticker. Fast jag glömde min matlåda… Jag känner att jag inte är helt med i matchen ännu och glömmer saker lite här och var, som passerkortet för att komma in genom vakten, när jag gått i snålblåst i tio minuter för att ta mig dit.
Det är väl tur att jag inte ska ut och skjuta just nu, får man kanske tänka?!
Jag har keso och sallad i kylen så en lättare lunch får jag ihop i alla fall. Annars hittade jag denna i min bokhylla:
På den här klarar jag mig ett dygn enligt förpackningen. Två dygn, säger jag.
De två senaste dagarna har jag känt mig lite nere, lite trött fast inte trötthet som går att sova bort. Då blir jag seg, dryg och ganska odräglig och det känns som att jag bara står stilla och trampar på samma ställe. I hate!! Till och med så att jag åt winegum igår kväll, men inte hjälpte det mig.
Då är det illa.
Idag bestämde jag mig för att det skulle bli en bra dag och så blev det. Det behöver ju faktiskt inte vara svårare än så! För mig. Nu. Morgonmys med barnen i sängen och så lekte de med lera i en hel timme innan förskolan. När jag lämnat dem åkte jag hem och plockade upp i huset och sen satte jag hunden i bilen och åkte till Rosenholm för ett löppass.
Jag sprang en runda på 6 km där jag sprang fortare i 4 minuter och långsammare i två minuter tills jag kom i mål. Jag gillar såna pass för de är lite oförutsägbara! Har man tur är det långsamt nerför och så mitt i värsta uppförsbacken tjuter Runkeeper och talar om att det är dags för att springa snabbt. Perfekt! Rundan avslutas med denna härliga backe, kallad Mördarbacken. Men den gick fint och jag kände mig ovanligt lätt trots gårdagens winegum!
Det är ju mycket märkligt hur branta backar blir alldeles platta på bild!
Nu har jag ätit lunch i solen på altanen, duschat länge och bokat både flyg och boende i Stockholm till Stockholm Brantaste. Snart ska jag hämta barnen och vi ska hänga en stund i trädgården innan middag hos Finaste grannfamiljen.
Tänk att jag måste träna för att kunna må bra! Någon diagnos har jag ju. Träningsnarkomani?
Jag kanske har missat att tala om för er att jag snart börjar mitt ”vanliga” liv igen då jag återgår till arbetet om bara två veckor! Och ja, jag ska skola in Tilia med början på måndag. Hon har fått plats på samma förskola och avdelning som Elise så jag är supernöjd. Ängslyckans förskola kan vara den bästa förskolan i Karlskrona! Hur det går får vi ta typ nästa vecka.
Nu kan vi istället prata om hur jag känner inför det här med att gå tillbaka till arbetet efter över ett års mammaledighet… och jag ska erkänna för er att det mest ska bli väldigt roligt och ganska skönt! Allt har sin tid och att vara hemma denna föräldraledighet har varit både mycket roligare och tuffare än när jag bara hade ett barn ett och ett halvt år tidigare. Jag hann arbeta nästan precis ett år innan jag gick hem på min andra föräldraledighet och så kommer det inte bli igen.
Jag hör till en av de lyckliga som älskar sitt arbete! Jag har utmanande arbetsuppgifter, stor variation i arbetet, en bra chef och härliga kollegor. Och så får jag träna på arbetstid. Dessutom får jag betalt för det med, visst är livet bra fantastiskt?!
Och i samma hus som jag har mitt tjänsterum sitter två till som ska delta i samma tävling som mig i sommar, Kustjagaren. Och han som arrangerar tävlingen. Så jag räknar kallt med sim/löp-pass ihop under många eftermiddagar i vår!
Jag ska bara arbeta till mitten på juni ungefär och sedan gå hem igen två månader under sommaren. Då är vi lediga tillsammans hela familjen. Och ja, jag ska arbeta heltid, för mig finns inget alternativ.
Sån är jag!
Idag har jag valt bort min träning till förmån för att komma ikapp med flera småsaker som jag prioriterat bort en längre tid. Ska bli najs att bocka av dem! Dagar jag inte tränar på har jag lättare att falla dit med kosten, som så många andra. Jag ser till att få ordentligt med vardagsmotion de dagar istället och maten är ju planerad sedan tidigare.
Idag blev det fiskgryta med sötpotatis och färgglada grönsaker. Mums! Undra och jag gick promenad på Knösö idag. Det var en sådandär kväll när fåglarna kvittrade, kvällssolen stack i ögonen och den friska luften rensade lungorna. En kväll när jag blev påmind om hur mycket jag älskar livet och att vi bor i en riktig idyllajävel!
I samma sekund som Militärpappan kom hem från sjön somnade jag. Det är märkligt, men efter att ha roddat allt ensam i tio dygn utan att känna mig särskilt trött, faller jag mest ihop när han väl kommer hem och går inte att väcka. När Tilia vaknat dessa två nätter har jag, som i vanliga fall flyger upp så fort jag hör ett litet pip från hennes rum, inte ens haft i tankarna att gå upp. Militärpappan har fått ta båda nätterna och jag har somnat redan innan nio om kvällarna. Och som alltid när man andas ut känner man hur en förkylning sprider sig i kroppen.
Man ska aldrig slappna av, så är det bara!
Jag gör mitt bästa för att hålla igång så igår genomförde vi intervjuer inför vår uppsats, som är den sista delkursen för detta år i vår utbildning på Linnéuniversitetet. Sen är det bara fyra år kvar. Tiden går fort när man har roligt och vi har redan läst två år! Övermormor och Övermorfar var här på lunch och efter middagen sprang jag och Läkaremamman en runda på 8 km. Underbart skönt att komma ut, andas luft, röra på kroppen och få babbla ikapp för henne har jag inte träffat på evigheter!
Tilia är tokförkyld annars är allt fint med oss här hemma. Detta är första helgen så långt jag kan minnas som vi inte har något planerat alls.
Det blir bara vi och en jäkla massa kärlek!
Min dag har sett mycket trevligare ut än någon kunnat ana, med tanke på hur natten tills idag blev, menar jag! Men man vet aldrig med mig, ibland så har jag oanade energidepåer att ta fram och tydligen förstod kroppen att det var dags att plocka fram en sån just idag, för det fanns ju en hel del att leverera från mig just idag!
Tack inbyggda klocka, pannben och mentala inställning att du finns!
Barnen och jag hade en trevlig morgon med god frukost och jag hann till och med njuta av att jag lyckades städa huset redan på torsdagseftermiddagen innan tjejerna röjde loss i vardagsrummet. Kaffe glömde jag bort att dricka och efter bara en liten tycka-synd-om-mig-för-jag-är-så-jäkla-trött-dipp i ett hörn någon minut återfick jag energi till att läsa sagor, plocka undan disken och prata telefon.
Vi packade in oss i bilen och åkte till jobbet för att hämta Militärpappan under förmiddagen och hemma hann vi byta några snabba ord en puss eller två innan jag försvann till stan för att strukturera upp skolarbetet med fantastiska pluggkompisen Helena! En semla och lite kaffe hann vi med trycka ner innan jag lämnade henne för att sätta mig i en tyst lägenhet för att skriva vidare på vår uppgift.
Från att ha varit totalt vilsen i vad jag egentligen håller på med känner jag nu att jag fått koll på läget och börjat producera vad jag förväntar mig.
Och förhoppningsvs stämmer det överrens med examinatorns förväntningar…
Nu ska jag köpa lite godis och åka hem till Militärpappan för lite fredagsmys! Imorgon förmiddag blir det 15 km löpning med Supercoola Ameli! Sen mer plugg och skivande innan jag tar helg på riktigt!
Ett par hektiska dagar med plugg är förbi och tyvärr har jag inte blivit alls särskilt mycket klokare. Tur att det snart är helg så jag kan sätta mig ostört igen. Måste börja leverera nu!
Ikväll har vi varit hos Läkarefamiljen för att fira Siri och Läkarepappans födelsedagar. Mycket trevligt sällskap, god mat och urläcker tårta, som jag lyckades att bara äta en liten bit av. Trevligt att få träffa sina vänners vänner, tycker jag, vilket ikväll innebar en hel drös doktorer. Och så vi då. En av dem kände jag igen efter förlossningen med Elise men förståeligt nog kände han inte igen mig.
Det är ju inte så värst konstigt, menar jag, eftersom han bara sett mig naken, svettig och skrikandes.
Tilia har varit snorig som få och håller på att få tänder. Gnäll, kläng och dregel har varit de senaste dagarnas ledord. Fast hon är ju för rolig, den där mössälskande trollungen så man vill ändå bara gosa med henne!
Dessutom gick hon fyra steg alldeles själv häromdagen!
I kapprummet på förskolan där Tilia och jag hänger lite varje dag när vi väntar på Elise, finns en färgglad liten ask på ett barns hylla som Tilia alltid vill titta på och leka med. En dag tog jag ner asken för att se vad det var och på locket stod det med kul text och fina bilder ”Oscars nappar”. Inuti låg sånadär nappar med hans namn på, ni vet.
Redan när jag var gravid tänkte jag mig att mina barn ska få såna fina nappar men Elise valde tummen istället och Tilias napp valde vi tidigt att ta bort av olika anledningar. Sen har jag liksom inte tänkt mer på det. När jag nu fick syn på dessa nappar kom jag på idén att ge bort några till Tuffbästis Benjamin som använder napp men ibland är kräsen med sina val. Tuffbästis syr, stickar och virkar superfina saker till oss och det känns kul att kunna ge något tillbaka!
Jag valde nappar från Sundanappar som är fria från både PBA, PVC och Phthalater. Känns viktigt, såklart!
För mig och säkert de flesta andra är ju namnet på ens barn väldigt genomtänkt och något som man tycker mycket om. Just därför tycker jag om det här med namnnappar eller mössor med barnets namn. Fint!
Benjamin blev glad för sina nappar och gillar dem starkt. Och så blev han fin med, eller hur?!
Alltså dessa goa kinder! Och mörka fina ögon. Love!
HÄR kan du med köpa fina namnnappar!
Idag har jag hunnit med några grejer av varierande karaktär:
TRE = Antal timmar tidigare än min man som jag steg upp idag.
TJUGO = Antal frukostbullar jag och barnen bakade i morse.
FEMTIO = Antal minuter jag styrketränat med Läkaremamman.
HUNDRANITTIO = I vilket tempo som jag Tok-städat huset.
FEMTIOELVA = Hur många fler än vi och Finaste grannfamiljen som ägnade eftermiddagen med barnen i simhallen.
TIO = Antal godisbitar som jag ätit ur min kanske hundrabitarspåse
EN = Antal bästa vänners födelsedag jag G.L.Ö.M.T idag.
Bara det. Så. Godnatt.