Min kanske sista önskelista

image

När det känns som att tiden rusar. Att jag inte hinner med. När 24 timmar är för lite på ett dygn. Eller när jag inte förstår vad jag gör, inte kom ihåg hur jag nyss tänkte. När jag tänker att jag nog får slänga allt och börja om. Igen.

Nu är jag ju här igen! Här där jag var när jag nyss skrev en uppsats i Krigsvetenskapen. Då när allt jag tänkte på var vad exakt som var en taktisk händelse i en militär operation. Åt helvete med det nu! Hur kunde det vara så viktigt för mig? Det enda jag tänker nu är hur jag ska kunna anlägga en klassisk sociologisk teori på det massiva och intressanta material jag samlat ihop. Jag menar, det är ju viktigt om något!

Och hur jag ska andas. Känns som att jag glömt hur man gör det.

Min önskelista för tillfället:
– Att jag hinner skriva klart min uppsats.
– Att dygnet får arton timmar till. Minst.
– Att jag inte dör förrän uppsatsen är inlämnad.

Inget stort. Bara det.

Min fredagsfeeling

image

Fredag och helg. Mitt i sociologiuppsatsskrivande, jobb med min utvecklingsbyrå Uppenbart AB och marntaktikutbildning så drar jag av mig människokläderna och sjunker ner i transkriberingens förtrollade evighetsgöra. Nog för högt tempo, men jag älskar variationen mitt liv erbjuder! Tempot gillar jag ju också oftast och det här ska väl inte vara något undantag.

Ikväll ska vi grilla, mysa och pussas för på söndag åker alla på varsitt håll för en vecka, vuxna som barn.

Solen skiner, barnen busar, Militärpappan grillar, gräset är nyklippt, jag har tempot i mig, massa att göra och tusen idéer. Livet, som jag älskar det!
   

Livsnödvändiga paket

Idag kom ett par skor med posten, som jag glömt bort att jag köpt. Genast fick mitt liv en ny mening! Lagom antal skor är ju de man har plus ett par, det är sedan gammalt.

image

Militärpappan hade också ett paket att hämta. En… gräddsifon?! Tydligen en pryl ett normalhushåll inte kan vara utan. Detta kom fram under vårens fiskehelg med killarna och nu har alltså även vi en gräddsifon. För er som inte vet så häller man grädde i en behållare, skakar lite och ut kommer vispad, spritsad grädde. Bara sådär!

Det är lustgas i patronen och det var längesedan jag andades det senast. Typ sådär fyra år sedan, men det kan ju liva upp vilken onsdagskväll som helst!

Så barnen och jag bakade rabarberkladdkaka även idag. Jag hittade på lite egna grejer och kakan blev mycket godare än sist. Recept kommer!

När katten är borta… Och allt det där.

image

Det här med att flytta för att slippa ta tag i den hopplösa häcken runt huset verkade inte vara ett alternativ som ni läsare förordade. I synnerhet inte innan Militärpappan kom hem. Och det fick mig att tänka på alla saker som kan råka hända här just när Militärpappan inte är hemma. Det är då det händer, helt enkelt.

Som den gången han var på övning och jag höggravid och jävlig målade hela Elises rum i lila. Ett och ett halvt varv i alla fall. Resterande varv fick Militärpappan lite som en överraskning när han kom hem.  I ren protest målade han grannrummet i en ful blå nyans under tiden jag låg inlagd på sjukhus, en nyans som jag bara inte stod ut med, så den målades raskt över med en vacker rosa så fort tillfälle gavs!

Eller som förra veckan när jag spontanshoppade en ny kyl och en fys för bedömt 17.000 kr. Ja, den andra gick sönder… Så sönder att jag bedömde läget instabilt och att nyköp var det enda rätta. Nu går Militärpappan runt och smyg- hoppas att bilens ena halvlyse ska sluta funka, så vi kan köpa en ny bil. Istället för att byta lampa då… ja, ni fattar.

Så nu när Militärpappan åter är på vift funderar jag på vad jag ska ta tag i för projekt. Nära till hands ligger att såga ner hela häcken runt huset, måla om vardagsrummet eller spränga garaget. Typ så.

Än så länge har jag dragit på mig ett nästan-ryggskott, tappat bort och hittat min mobil på en gräsmatta vid en lekplats, utan att ha den blekaste aning hur den kom dit samt bytt sängkläder. Jag är rädd att detta blir den nivå jag kommer orka denna gång… Återkommer!

Att njuta eller våndas

image

Barnen sover fortfarande och jag vaknade tidigt av all fågelsång. Underbart! Började dagen där jag avslutade gårdagen med att dra ut vissna grenar från vår häck som vi har runt tomten. Sedan tog jag ett steg bakåt och känner ungefär total hopplöshet över häcken som spretar, är ful och halvdöd på sina ställen. En bit har helt övertagits av lönn. Suck.

image

Jag tog en kopp te och slog mig ner på morgonens soligaste plats. Beslutade mig för att njuta av trädgården istället för att känna hopplöshet för det vi inte har.

image

Här kommer vi ha det fint i vår och sommar! Redan förra helgen åt vi middag ute första gången i år. Så härligt!

image

Under paviljongen skyddas vi från både stark sol och regn när det behövs.

Men jag måste ta tag i häcken runt huset… Och jag ser tre alternativ:
1. Klippa ner den massor och hoppas att den tar sig.
2. Dra bort den med maskin och plantera ny eller sätta plank.
3. Flytta.

Om att ta tillvara på tiden

image

Vi har haft en fin helg i Karlskrona. Vi har busat, åkt pulka, lekt med kompisar, ätit semlor, köpt lördagsgodis,  kollat på film, hälsat på mormor, och byggt en koja.

Jag har även träffat tre fina vänner. Finaste grannen kom över med sin tjej och barnen lekte och vi pratade, planerade och drömde. Tuffbästis och jag träffades på Espressohouse och pratade ikapp. När Militärpappan tränade och barnen somnat kom Läkaremamman hem till mig och drack te. Jag fick så fina paket av henne! Lite mys-saker att ha under veckorna i Stockholm, alltifrån gott te och choklad till yogablock och ansiktsmask. Gulligt!

Jag är verkligen laddad för en ny vecka i Stockholm! Planet idag var försenat och det gav mig ett ypperligt tillfälle att påbörja min examinationsuppgift som ska vara inne nästa vecka. Om det är något jag är bra på så är det att ta tillvara på tid! Dessutom slipper jag vara irriterad över att få vänta i onödan på flygplatsen.  Toppen för mig!

Nu mot Karlberg och en veckas föreläsningar med forskare inom ledarskapsområdet från Försvarshögskolan i Karlstad. Kan bli riktigt bra det här!

Mot Stockholm!

1452458479628

Måndag imorgon och en skön julledighet avslutas. Vi har varit tillsammans mycket i familjen och hittat på många saker tillsammans under vår ledighet. Barnen har fem veckors jullov och en vecka av dem återstår. Vi går ju om varandra lite här och var i den sanna militärfamilj som vi är, så det är skönt att ha varit samlade under flera veckor nu när vårterminen drar igång med en rivstart!

Militärpappan brukar säga lite skämtsamt att han och jag lär känna varandra på nytt varje jul och sommar… och även om det är lite på skoj så ligger det mycket sanning bakom orden. Jobbigt? Inte direkt. Spännande? Ja, faktiskt! Vi har ju valt att ha det såhär och vi trivs överlag med det

Nu sitter jag på planet till Stockholm för jag ska veckopendla dit under kommande tre månader. Oftast är det Militärpappan som är borta längre perioder, alltså veckor, men nu blir det lite ombytta roller ett tag framöver.
”Men barnen då?”, är det många som frågar. ”De har ju en pappa, svarar jag.”
”Kommer du inte sakna barnen?”, frågar andra. ”Det vet jag inte, men det kommer jag nog att göra emellanåt. Fast jag träffar ju dem varje helg, så det blir nog inte så farligt med det.”

Det ska bli en spännande utmaning att påbörja detta kapitel och jag kommer att ha stor nytta av en av mina styrkor; nämligen att njuta i stunden av det som är. Jag tänker inte sitta ledsen i Stockholm och sakna mina barn. Jag tänker njuta av att bara ha mig själv att hålla reda på!

Jag tänker ägna tid åt mina studier och göra mitt bästa, jag tänker ta någon yogaklass där utbudet är stort för att utmana mig själv, jag tänker passa på att träna precis så mycket som jag vill nu när jag ändå inte har någon annan att förhålla mig till. Och så tänker jag träffa fina vänner som jag träffar alldeles för sällan eftersom de bor i staden där jag nu kommer bo ett tag. Och så tänker jag utforska Stockholm på ett sätt jag aldrig hinner med när jag bara är där några dagar hit och dit.

Helt allvarligt verkar det som ett klart mycket bättre alternativ än att grotta ner mig i att barnen bara får hänga med sin pappa i veckorna. Jag tänker mig också att det kommer vara extra mysigt att komma hem varje fredag och mysa, busa och hitta på roliga saker till med min familj!

Pluggfokus

Link

Under helgen som flög förbi har jag varit ensam hemma. Militärpappan tog barnen och åkte till Högsby medan jag stannade hemma för att studera. Jag vill verkligen vara så klar som möjligt med min examinationsuppgift inom sociologin, som ska vara inlämnad i slutet på januari, före jag börjar läsa kaptensutbildningen vecka två.

image

Bland det mest effektiva för mig är att få plugga hemma. Under förutsättning att jag är ensam och att huset är städat. För att hinna med, skapa förutsättning för lärande och att känna en lust att producera är jag mycket strukturerad i mitt tillvägagångssätt. Jag har bland annat gjort en studieplanering där jag skrivit in vad som ska göras när och så följer jag den. Det är enkelt, jag missar inget och jag har kontroll över situationen.

image

Många undrar hur jag orkar studera halvfart på universitetet vid sidan om mitt heltidsjobb, bland annat, och mitt svar till er är att jag är nyfiken, vetgirig och kunskapstörstande. Jag fullkomligt älskar att pressa in hjärnan i nya oväntade situationer! Och jag ska göra allt som står i min makt att överföra detta på mina barn.

Tempoväxling och förändring

image

Oj, oj vilken tempoväxling det blev att komma hem från semestern! Och utan att blinka jackade jag liksom bara i och körde på. Känns som att det var i ett annat liv som vi var på Lanzarote och samtidigt påminner min solbränna mig om att det inte var så länge sen alls. Tur att jag gillar tempo, tänker jag!

Jag står inför en förändring som jag vetat om ett tag, typ ett halvår, men som jag först nu börjar inse bli verklighet. Snart. Jag är glad, peppad och sjukt motiverad för jag har länge velat hit och samtidigt är jag ledsen, orolig och har sinnessjukt mycket separationsångest! Man vet vad man har…, är gräset grönare… och så vidare.

Jag ska läsa till kapten (upp en grad i det militära systemet) under ett års tid och sedan arbeta vidare någon annanstans. Så jag plockar ihop mina pryttlar, lämnar mitt tjänsterum och avslutar den sista omgången kadetter för nu om ett par veckor. Mer tankar om detta en annan dag, för att lämna ett effektivt team gör fan ont! Och jag vill inte känna mer ikväll. Imorgon väntar årets julfest på jobbet. Tjoho!

Först ut nästa år väntar i alla fall tre månader i Stockholm!

Det här med att vara ifrån varandra

Hösten har dragit igång för fullt och vi rivstartar här genom att hålla oss borta från varandra så mycket som möjligt. Först Han, sen jag, sen båda, sen jag, sen han och sen båda. Vi löser det oftast själva men har familj som täcker upp och hjälper till när det behövs. Det funkar bra för oss även om en del utomstående tycker att det är konstigt och inte borde funka bra. För det kan väl ändå inte vara bra, varken för förhållandet, var och en av oss eller för barnen, tycker många.

image

Fast vi har ju valt det här. Vi visste redan från början vilka jobb vi hade, vilka ambitioner som fanns och hur vi fungerade som människor. Och även om det ibland hade varit härligt att inte vara ensam långa perioder eller när flera perioder borta hänger ihop och vi liksom saxar om varandra, så är jag inte säker på att andra alternativ hade varit bättre. För oss. Att båda skulle ha kontorstider och komma hem varje dag vid 17, känns för mig som ett klart obra alternativ.

Just nu är jag själv med barnen i 16 dagar och jag fokuserar på fördelarna med det. Det är ju så mycket roligare än motsatsen, menar jag!

Några av fördelarna med att vara själv några veckor sådär:
🌟 Jag styr helt tiden själv.
🌟 Vi hinner längta efter varandra. Jag är övertygad om att det gör mig mer kär i min man!
🌟 Mitt hem är precis så som jag vill ha det. Ingen lägger saker där jag precis plockat undan. Och ingen påpekar att jag gjort detsamma.
🌟 Jag bestämmer matsedeln själv tillsammans med barnen.
🌟 Om jag vill köpa något nytt till huset, typ en blå matta från Mio till vardagsrummet, så gör jag det utan att diskutera det innan. När Militärpappan kommer hem finns den bara där!
🌟 Det händer oftare att jag tar sovmorgon med barnen och äter frukost hemma när jag är ensam med dem, när jobbsituationen tillåter.
🌟 Jag träffar mina vänner mer och vi äter ofta tillsammans.
🌟 Barnen och jag leker, pysslar och myser mer när vi bara har varandra.