Idag hade jag tänkt bryta min veckolånga träningsvila med en löptur men tyvärr är jag fortfarande krasslig och hostar en del. Just löpning är inte optimalt i mitt tillstånd och något annat hade jag inte tid till så det fick bli ytterligare en vilodag. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon för då har jag en tid med min PT, det ska bli roligt!

Förutom att vila en stund idag har jag plockat undan och städat i huset som av någon anledning hade blivit ganska stökigt. Hur är det möjligt? Varifrån kommer allt? Dagarna är många då jag drömmer om att bo i ett nybyggt litet hus med precis den plats vi behöver och endast de saker som vi måste ha. Finns det folk som lever så? Vi har absolut inte en massa saker och möbler som vi inte har plats för, men ändå känns det så ibland.

Häromdagen köpte jag i alla fall nya tallrikar och gals och slängde därmed de gamla kantstötta. Ändå hittar jag mig själv i köket där jag står med de gamla glasen i handen och funderar över ett nytt användningsområde för dem. Kanske när jag ska odla fröer, blanda målarfärg, förvara knappar..? Jag odlar aldrig i små burkar, blandar aldrig så pass lite målarfärg att det får plats i ett glas och har inga knappar att förvara! Tillslut slängde jag skiten. Herregud!

Vid fyra kom Finaste grannen med sin familj för att äta middag med oss och det blev en enkel trerätters. Vi hade väldigt trevligt i varandras sällskap och barnen lekte fint. Så härligt!

Nu ska jag och militärpappan se på film, Ghost Town. Får se om jag lyckas ta mig igenom filmen utan att somna. Jag är dödstrött!

Vi har en hel del saker att fixa med huset och trädgården och för att effektivisera, avromantisera och familjeseparera så delar vi upp oss i två läger. Det är jag, Elise och Vackraste hunden på ena sidan och så är det Militärpappan på den andra. Idag stannade Militärpappan hemma och fixade medan jag och Elise höll oss ur vägen genom att åka till Dragsö för att bada. Vackraste hunden sover mest i källaren under dagarna nu när det är så varmt, så hon räknas inte just nu.

Det var roligt på Dragsö, även om det hade varit både enklare, trevligare och roligare att vara fler än bara jag och Elise. Elise satt i strandkanten och huttrade så jag tog upp henne och så lekte vi på land istället. Hon hade fullt sjå med att titta på alla barn på standen och fråga mig tusen gånger vad allt var för någonting. En timme sov hon i sin vagn i skuggan och då kunde jag passa på att vila lite i solen bredvid. Men då kom jag på att någon kanske skulle ta henne (?!) om jag var ouppmärksam, så jag var tvungen att ligga på mage så jag kunde hålla ett öga på henne. Därav min härliga bränna på ryggen!

När vi kom hem badade Elise i sin lilla pool på tomten istället. Den var varm och skön efter en dag i solen. Hon älskar det! Hon plaskar och tjoar och lyfter bollen i och ur och så ställer hon sig i krypställning och stoppar hela ansiktet under vattenytan! Varför? Hon verkar ha fantastiskt roligt i alla fall och hon blir såklart vansinnig när det roliga är över. Men bara tills hon hittar nåt nytt spännande att göra, som att klättra över Vackraste hunden eller tömma en kökslåda.

En halvdag på stranden och här är resultatet. Lär bränna gött ikväll!

Elise och jag inledde dagen strax innan klockan sex med att baka bullar åt Övermormor som vi ska hälsa på senare idag. Nu är de klara och de ser riktigt läskande ut!

(Lånad bild)

Snart har jag semester, jag jobbar bara den här veckan ut också. Militärpappan inledde sin sju veckor långa semester idag med att fylla år. Sex veckor har vi tillsammans. Sex hela veckor fullt betalda, det var inte igår det!

Vi har faktiskt inte så mycket planer alls vilket både skrämmer mig och lugnar mig på samma gång. Jag planerar gärna och vill ha kalendern full för att liksom få ut så mycket som möjligt av all tid. Nu känner jag inte så och jag vet inte riktigt varför men jag trivs med mitt nya tankesätt.

Garagetaket ska läggas om och Målarfarfar kommer och hjälper till med det någon gång i juli. Elise fyller ett år och det ska såklart firas! Vi åker till Militärpappans familj och hänger på deras lantställe med alla djuren, vi vet inte när och hur länge eller hur många gånger, men dit ska vi. Vi har pratat om att åka som till Göteborg i ett par dagar, ganska spontant. Bara hitta på något tillsammans i familjen.

Syster Yster kommer hit en sväng från Oslo och så ska vi såklart bada, grilla, gunga och bara vara. Karlskrona är en fantastisk sommarstad och det finns så mycket att uppleva här omkring som vi liksom inte gör för att det ligger så nära, eller nåt?. Det finns massor av skärgårdsbåtar, Barnens gård, nyöppnade Brunnsbadet, loppis i en av Sveriges vackraste parker, havet inpå knuten, sälar att se, Öland bara en timme bort, många fina sommarfik, älgvisning, en ridtur i skogen och det bästa: Många vänner nära!

Vi tar det som det kommer och jag kan behöva vilan inför den kommande hektiska hösten. Vi ska bara njuta av att vara nära varandra. Jag tror att det kan gå. Eller så blir jag galen och går Militärpappan på nerverna… Man vet aldrig sådär. Det är det som är lite spännande…

Vad har ni för planer i sommar?

Hittade den här på en blogg som i sin tur hittat den på en annan blogg… Tänkvärda ord. Vackra ord. Passar lite in på det jag skrev om förra veckan om lojalitet och jobb.

Nöj dig inte. Live your dream och share your passion!

Min bror

Min bror är tio år yngre än mig och när han växte upp var jag överallt utom just hemma – där han var som mest. När han var tre var jag tretton och hängde i stallet från morgon till kväll. När han var sex var jag sexton och kärleksbekymmer fyllde min värld. När jag var nitton och flyttade hemifrån var han bara nio.

Under mina fyra år efter tjugo bodde jag bland annat hundra mil från honom men vi pratade lite i telefon ibland. Mest om han hade problem med något. Han är kille, han är ingen man pratar med i flera timmar genom en telefon. Inte om man är storasyster i alla fall.

Nu bor han i Oslo och vi ses mer än vi hörs… Vi har en väldigt fin kontakt och han är en härlig morbror till Elise.

Jag älskar dig, Anton.

Tittade in hos Underbara Clara. Jag gör det emellanåt för att bli glad, inspirerad eller som nu, engagerad. Idag hade hon skrivit ett inlägg om att arbeta med det man tycker är roligt bland annat för att det då inte känns som att man inte arbetar. Inget tvång, ingen söndagsångest och ingen stressad semester.

Du kan läsa det tänkvärda inlägget (med galet många kommentarer) i sin helhet HÄR.

Hon tänker som en sann 80-talist, måste jag säga! I mitt jobb håller jag ibland föreläsningar om just generationer och kan konstatera att inte alla äldre är direkt komfortabla med det sättet att tänka. ”Ha roligt på jobbet?” Men vem vill inte ha roligt på jobbet?! Det vill väl alla, oavsett ålder? När jag säger det så nickar en del stela gubbar lite försiktigt och man kan ana en ryckning i underläppen. Om de inte har skägg, för då är försiktiga ryckningar i underläppen svåra att urskilja.

Även jag är en ganska typisk åttiotalist i detta hänseende. För mig är det viktigt att få jobba med det jag älskar för att kunna känna passion och det är ett måste för mig för att verkligen ha förmågan att prestera och leverera på topp. För att bli bekräfad? Kanske det, men mest av mig själv. Bekräftad på det sätt att jag lämnar ifrån mig något som är riktigt, riktigt bra. Att jag gör ett starkt intryck med min egen touch. Det är viktigt för mig.

När jag tröttnar på mitt arbete så byter jag. Det är så det går till i mitt liv. En del, nästan uteslutande folk från äldre generationer, verkar reta sig på detta. Irritera sig på min illojalitet, som det uttrycker det. Önskar de att de vågade göra detsamma eller är det viktigt att vara sin arbetsgivare trogen tills pensionen skiljer oss åt? Jag kommer då aldrig få någon guldklocka för lång och trogen tjänst och jag vågar mig på att skriva att inte många från de yngre generationerna kommer att få det. Kanske blir lång och trogen tjänst tio år i framtiden?

Nej, jag menar att det mer handlar om att vara riktigt lojal, både mot företaget och mot sig själv. Hur bra arbete utför jag egentligen om jag inte brinner för det, om jag inte vill, inte har drivkrafter att orka, oavsett vad det är? Då anser jag att någon annan kan göra mitt jobb bättre än mig och jag kan i min tur göra någon annans jobb bättre med ny energi.

Det är väl verkligen lojalitet, om något?!

Fotoutmaning ÅTTA: En person som du saknar!

Syster Yster

Tre år yngre än mig är hon och jag tyckte alltid att tre år var alldeles för lång tid när vi växte upp. Elina var för liten för att ha med och för tråkig att leka med, hennes kläder var för små för mig och hennes kompisar var töntar. Ju äldre vi blev desto mer gemensamt fick vi, både kompisar, intressen och garderober!

Sedan många år bor Elina med sin pojkvän i Oslo och jobbar inom restaurang eller horar ihop dricks, som hon själv brukar säga när hon är trött på det. Vi träffas när hon kommer hem som över jul och några veckor på sommaren, då bor hon hos oss. Mysigt!

Vi är väldigt lika och så väldigt olika på samma gång, min syster och jag.

När vi var i affären på Landet när vi var mindre fick vi alltid frågan om vi var tvillingar och när svaret blev nej så kom följdfrågan hur många år äldre Elina var? Då kändes det trist att se töntigare ut än sin tre år yngre syrra! Idag får vi sällan frågan, men om den kommer så ska jag njuta varje sekund!

Vi har vitt skilda intressen, men är nästan lika bra på att prata. Vi har samma storlek i de flesta kläder men ibland helt olika smak. Vi prioriterar helt olika saker många gånger men har samtidigt förståelse för varandras val. Våra livssituationer ser olika ut men vi har samma historia i bagaget. Vi är systrar. Med alldeles särskilda band.

Älskar dig Elina.