Fotoutmaning

Jenny har utmanat mig att lägga upp ett foto varje dag enligt en lista. Eller ja, det kanske inte blir varje dag och ibland kanske det blir flera om dagen. Den som följer bloggen får se! Ni kan förvänta er följande:

1.En bild på en person du ofta umgås med
2.En bild på någon du älskar
3.En bild på någon i din familj
4.En bild på en konstig tid i ditt liv
5.En gammal bild på dig själv
6.En bild på dig och vän du inte varit med på länge
7.En bild som du aldrig lagt upp
8.En person som du saknar
9.Någon i din släkt
10.Någon du tycker är väldigt snäll
11.En person du kan berätta allt för
12.En bild och fakta om dig
13.Du och någon klasskompis
14.En bild som påminner dig om gamla tider
15.En person som du vill vara med
16.En bild på dig själv
17.En ovanlig bild
18.En bild på din fritid
19.En person som är snygg
20.En bild på dina närmaste
21.En person som alltid ställer upp för dig
22.En bild på en tid du saknar
23.En bild från i somras
24.En bild som gör dig glad
25.En person som alltid gör dig glad
26.Någon/några du alltid har roligt med
27.En bild som du alltid skrattar åt
28.En tokig bild
29.Den nyaste bilden på dig själv
30. Någon du aldrig kommer att släppa taget om

Jag utmanar… Alla som vill! Antar du utmaningen?

Boost

Jag har två informativa vykort med intressanta budskap på mitt tjänsterum som jag (och andra som kommer in i rummet) kan slänga ett öga på emellanåt.
Idag har jag tittat på kort nummer ett flera gånger och kännt att det verkligen stämmer in på mig idag!

Ensamma mamman

Militärpappan, Elise och Vackraste hunden är fortfarande på vift och jag har inte sett dem sedan i måndags morse. Det är första gången, ever, som jag är borta från Elise såhär länge och aldrig tidigare har de åkt ifrån mig, det är i så fall jag som lämnat övriga familjen för ett par dagars arbete på annan ort.

Hur känns det då?

Det är klart att jag saknar Elise när jag hör henne säga ”HEJ” i telefonen och när det kommer ett mms i mobilen med en fin bild på trollungen! Fast i övrigt måste jag säga att det är väldigt skönt att få vara ensam ett tag! Sedan 10 månader tillbaka har jag näst inpå suttit fast i Elise och hälften av den tiden har jag varit ensam med henne eftersom Militärpappan veckopendlade till Halmstad hela förra året.

Jag har aldrig varit en människa som gillat ensamheten särskilt mycket. Visst har det varit skönt att vara själv ibland men då har jag gått ut en runda i skogen eller möjligtvis att jag gillat att vara ensam hemma någon gång då och då, men överlag älskar jag att ha människor runt omkring mig. Jag är en social typ.

Speciellt under graviditeten var det många som sa åt mig att jag skulle passa på att njuta av lugnet, friheten och ensamheten, för snart skulle den vara över. Märkliga uppmaningar, om ni frågar mig! Jag kunde i alla fall inte tvinga mig själv att njuta av att vara ensam när jag helst av allt ville träffa folk. Det var lika svårt som att tvinga fram en njutning i att inte göra någonting alls, när jag i själva verket älskar att ha tio bollar i luften!

Den här ensamheten kom lägligt. Jag har mycket på jobbet, jag är väldigt trött av all allergi och det var längesedan jag var för mig själv, utan måsten. För första gången i mitt liv har jag verkligen njutit av att det är knäpptyst i huset och att när jag plockar undan stannar det undanplockade på det stället jag nyss lade det. Jag har njutit av friheten att kunna komma och gå som jag vill utan hänsyn till någon annan. Jag har kunnat gå i skogen för att jag själv har lust och inte för att Vackraste hunden måste ut. Jag har fikat med Tuff-bästis på tider då jag annars skulle nattat Elise, pratat länge i telefon med vänner om kvällarna när jag annars hade gått runt i huset och plockat efter dagens upptåg. Jag har tränat direkt efter jobbet, vilat en stund på soffan och ätit mat som jag lagat åt bara mig själv. Jag har lunchat med Övermormor och hängt med Hemliga Marie, träffat tjejerna för klädbytarkväll, klippt gräsmattan, solat en stund och spatserat runt på ägorna, det vill säga vår 900 kvm villatomt. Framförallt har jag sovit som en klubbad säl och vaknat med huvudvärk varje morgon för att sömnen förmodligen varit mycket tyngre än vanligt.

Nu har jag varit ensam klart för denna gång och även om jag verkligen njutit till fullo kommer jag att njuta ännu mer av att få hem min fina lilla familj i eftermiddag! Och så kan man väl säga att det varit en bra uppladdning inför de två ensamma-mamman-veckor med Elise och Vackraste hunden som stundar efter helgen då Militärpappan åker ut på sjön igen för jobb!

Tidsfördriv

Militärpappan packade in Vackraste hunden och Elise i bilen för några dagars påsklov hos Frökenfarmor och Målarfarfar i Högsby. Kvar blev jag, tomheten och tystnaden. Jag jobbar ju i veckan.

Kände mig tom, nedstämd och uttråkad av bara tanken på att de strax skulle åka. Men sen hittade jag de här…

…fönsterputsargrejerna och plötsligt tändes en ny gnista inom mig!

Hushållshitler, hemmafru-wannabe, sinnesrubbad eller städfreak? Kalla mig vad ni vill – but I like it!

Jag vill vara pappa

Hur i helvete kom jag ens på tanken att föda barn?!

Den meningen tänkte jag säkert hundra gånger under min 60 minuter långa löprunda tidigare idag. Det var tungt, det var svettigt, det var jobbigt… Benen kändes som två stockar, rumpan som en jätteklump av cement, andningen var jobbig och det pep från bröstet. Det kändes som att jag skulle dö ungefär vartannat steg. Att jag bara för något år sedan sprang milen på 48 minuter kändes ungefär lika långt borta som att Sveriges nästa Överbefälhavare kommer vara en kvinna!

Hur i helvete tänkte jag när jag helt frivilligt släppte in en bebis och lät den växa i min kropp? Jag vet ju såklart hur jag tänkte då och Elise är oavkortat det absolut bästa som hänt mig någonsin! Men det var svårt att tänka på det just under helveteslöpningen idag. Och under den halvtimmeslånga cyklingen hem direkt efter det…

Kunde inte låta bli att tänka på hur snabb jag varit nu om jag inte varit gravid i nio månader. Sen att jag sprang med två män gjorde väl sitt för att spä på min känsla, antar jag. Och att de jävlarna var pappor båda två! Pappa, det blir man liksom bara. Fy fan!

Påskbesök och stök

Idag kom Syster Yster äntligen hem från Oslo för att fira påsk, eller ja, träffa oss! Åh, vad roligt!

En lite oväntad händelse: Jag och Syster Yster, min Syster Yster sprang en lågintensiv runda på 8,5 km tillsammans, det längsta hon någonsin sprungit,alltså i sitt liv! Vi varvade med lite snabb gång emellanåt och hon var så sjukt duktig! Jag är mäkta imponerad! Vilken brud!!

Annars har jag ägnat kvällen åt att göra en Jansons frestelse till jobbets påsklunch imorgon. Jag äter inte ens skiten, men ville vara snäll och hjälpa han som står för lunchen då jag vet att han har en tuff tid just nu. Han blev väldigt glad att jag erbjöd min hjälp och det försökte jag påminna mig om när jag stod mitt upp i potatisstrimlandet och ansjovispillandet. Jäkligt slemmiga firrar, det där!

Snart, väldigt snart är frestelsen klar och jag kan krypa till kojs. Längtar!

En lista

Nämn något som gjorde dig glad igår: Två glas vin!
Vad gjorde du kl 08 imorse: Gjorde mig iordning efter morgonens underbara löppass!
Vad gjorde du för 15 min sedan: Åt lunch i Halmstad.
Det sista du sa högt: Självklart tar jag cykeln till jobbet imorgon!
Det senaste någon sa till dig: Är det cykel som gäller till jobbet imorgon?
Vad har du druckit idag: Åtta glas vatten,
en halv kopp kaffe.
Vad var det senaste du åt: En bit rå blomkål.
Vad var det senaste du köpte: En sprits till mitt kök.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Blå (sitter i en bil just nu).
Vad är det för väder hos dig nu: Molnigt med frisk luft och härligt ljus.
Godaste glassmaken: Polkagris eller melon.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Jag vill lära känna personen först, sen finns inga gränser för hur kär jag kan bli!
Sover du tungt: Jag sover gott och vaknar lätt om jag behöver.
Drömmer du mardrömmar: Inte ofta.
Trivs du med ditt jobb: Fantastiskt!
Favoritklädsel: Snygga klänningar. Men det är inte jätteofta jag har på mig det…
Favoritlåt just nu: Jag är periodare men Regina Spektor går alltid hem. On the radio, till exempel.
Vad ser du om du tittar till höger: En hög med jackor.
Vad gör dig glad just nu: Min träning.
Vad ska du göra härnäst: Prata lite jobb.
Höger eller vänsterhänt: Höger.
Humör just nu: Glad och harmonisk.
Favoritgodis: Typ pingvinstång fast sötare, om ni fattar…
Kläder just nu: Bara svart. Kjol, top, kofta, strumpbyxor och stövlar.
Sommarplaner: Bada! Kunde inte bada en endaste gång förra sommaren som ju var as-varm!
Hur många kuddar sover du med: Minst två.
Spelar du något instrument: Inte längre. Men jag har spelat gitarr, altflöjt och oboe.
Morgon eller nattmänniska: Jag är en utpräglad  Morgonmänniska!
Vad är viktigast för dig: Min familj, träning och utveckling.
Är du kittlig: Japp.
Snarkar du: Dreglar mer på kudden…
Stjärntecken: Vattuman.
Äckligaste insekten: Spindlar med muskulösa ben, tror jag.
Längtar du mest efter just nu: Elise.

Spegel spegel på väggen där…

Jag hittade mig själv i omklädningsrummet på badhuset i eftermiddags där jag stod i bikini och äcklades lite över den spegelbild som visade min kropp. Idag såg jag riktigt otäck ut alltså, fet, fläskig, slapp och väldigt opassande en badutstyrsel. Jag hann tänka att jag verkligen såg riktigt osmaklig ut, som om någon skulle äta på mig men liksom klökas av blotta synen av min kropp.

Eftersom jag skulle på ett möte lite senare bytte jag till simgruppen före min egen och där var tre andra tjejer. Jag hade aldrig träffat dem innan men vi hann prata en hel del i omklädningsrummet efteråt och de var väldigt trevliga allihop! Dessutom var de alla mammor med barn mellan 6 och 18 år.

Jag är så van vid att alltid vara ensam tjej så när det väl dyker upp fler som mig är det alltid en glad överraskning! De två absolut bästa sakerna med att vara bland fler tjejer är:

– Att jag får sällskap i omklädningsrummet och får vara social med andra kvinnor.

– Att jag får chansen att kunna vara bäst på fysiska aktiviteter.

Nu kanske någon av er tycker att jag låter märkvärdig, störande eller rent av dum i huvudet som har valt ett arbete med 95,5% män och ändå blir lycklig över att få ha kvinnor i min närhet? För er ska jag nu förklara ett och annat:

För det första valde jag aldrig mitt arbete för att få arbeta med enbart män, utan för att själva yrket intresserade mig. Nu blir det lätt så att de flesta av mina arbetskamrater är män, för vi är bara 4,5% officerare med kvinnligt kön. (Jag hatar att man säger polis och kvinnlig polis- officer och kvinnlig officer – fotboll och damfotboll – uniform och kvinnlig uniform… Varför i helvete ska mannen alltid vara normen, i typ allt?) Det finns många bra saker med att arbeta med män och lika många dåliga. Jag tror på att alla organisationer och arbetsplatser skulle fungera bäst med en någorlunda jämn fördelning av kvinnor och män. Inte en mansorganisation med lite kvinnor som strössel på moset, eller tvärt om.

Jag trivs väldigt bra med min nya kollega! Vi är i ungefär samma ålder, har båda ganska nyligen fått vårt första barn (med varsin partner, kanske bäst att tillägga…), vi har samma militära grad, jobbar bra ihop (vi har jobbat ihop förut, för ett par år sedan) och framför allt har vi väldigt roligt! Eller ja, jag har roligt i alla fall, honom kan jag ju inte svara för, men jag tror att han trivs. Trots detta, så är det så jäkla skönt att ibland få vistas med andra tjejer! Som idag, i omklädningsrummet, som idag, i simbassängen.

Idag kunde jag få vara bäst, snabbast på att crawla 25 meter, få känna känslan av att jag faktiskt inte är så dåligt tränad ändå, utan kanske ganska bra till och med, bäst i den gruppen. Ett välbehövligt avbrott från att ställa upp i en fysisk tävling med hundra deltagare men bara tävla mot tjugo. Det ger självförtroendet en välbehövlig skjuts framåt!

Vid samma spegel som jag hittade mig själv äcklandes framför bara en timme tidigare, stod jag nu igen men spegelbilden var en annan. Som om jag tittade med andra glasögon på min kropp som nu såg ganska fast, tränad och okej ut. En av de andra tjejerna frågade hur gammal min dotter var och jag svarade snart nio månader. ” Och du är redan i den kroppen?!”, utbrast hon då.

En sak ska ni veta: Det finns många bra saker med att ha sällskap i omklädningsrummet en sunkig torsdag i Mars!

Lyckorus

På mitt jobb erbjuds det just nu simträning med fokus på crawl-teknik och jag är med i en av grupperna. Idag var första träningspasset och jag blev påmind om hur väldigt konditionskrävande simning kan vara, i synnerhet crawl. Phu!

Tränaren vi har är bland annat simtränare för det militära landslaget i simning och han var riktigt bra och pedagogisk! Det motionstriathlon jag ställde upp i som gravid i vecka 31 ska genomföras även i år, faktiskt ganska snart, och jag vill ha en så bra tid som möjligt, såklart!

På promenaden med Vackraste hunden efter jobbet fullkomligt spritte det i mina ben! Jag gick fort, fort och Vackraste hunden flög fram över fälten. Ljuset ute är fantastiskt och ger mig massor av energi och livsglädje! Tänk att det fortfarande är ljust vid 19.30?! Underbara vår!

Jag kom hem från jobbet idag och berättade för Militärpappan att jag har världens bästa jobb för jag har överfullt med saker att göra och producera men jag har det under kontroll och då är det bara så perfekt! Precis så som jag vill ha det. Då är min skaparglädje, effektivitet och skärpa på sin spets. Eftersom jag var på sånt toppenhumör passade Militärpappan på att lägga fram att han ska åka på fiskehelg med sina kompisar om några helger. (Bra tänkt.) Och direkt efter det ska han på övning i två veckor.

Även om han tyckte han var listig i framläggandet och även om jag aldrig tänkt tanken att säga nej och även om jag nu är världens lyckligaste, så vet jag att den där helgen – med två efterföljande ensamveckor för mig med Elise och Vackraste hunden – inte kommer att framkalla glädjerus inom mig när tiden väl är inne. Pappor som är borta så mycket med sitt arbete borde bara få ha fritidssysselsättningar i hemmet. Eller? Jag kan anordna ”fiskdamm” åt Militärpappan och hans vänner till exempel!

Men skit i det nu – idag är jag glad!