Patriarkat, mansdominans, homosocialitet, härskartekniker, koopteringskultur, genusforskning…
Ibland blir det lite för uppenbart att jag är född i fel kön.
#jagblirsåjävlartrött
//Hälsningar från en helt vanlig fredagskväll på Linnéuniversitetet.
Det stod simning på dagens träningsschema och jag började med tre stycken 250-meterssträckor med ett fokusområde på varje. Första vändan fokuserade jag på andningen, andra på isättningen av armtaget och sista vändan tänkte jag extra mycket på frånskjutet i armen.
Bästa kollegan var med och tillsammans körde vi tio stycken 25-metersintervaller nära max med mycket kort vila. Man kan drunkna för mindre är min spontana reaktion då jag är så andfådd att jag kippar efter luft på andra sidan bassängen!
Efter att ha simmat ytterligare några längder lite för trött för att tänka fick jag syn på tre välbyggda simmare på andra sidan bassängen. Och vad skulle du gjort om du såg tre vältränade snyggingar när du stod där iklädd badmössa, simglasögon och en för stor näsklämma? Ungefär som mig antar jag…
Självklart simmade jag dit, presenterade mig snabbt och frågade om jag fick simma med dem en stund. Du hade väl gjort detsamma? Jag fick vara med och vi körde tio 25-meterslängder med tio olika teknikfokus. Så himla bra! Jag fick många nya tips och blev än en gång påmind om hur fantastiskt mycket man kan lära sig om man bara vågar fråga!
Ni var många som kommenterade mitt kloka beslut att klippa av mig mitt långa helt menlösa hår för en tid sedan. Jag är jättenöjd att jag vågade ta beslutet och har inte ångrat mig en endaste sekund! I helgen var det dags igen och jag behöll på ett ungefär min frisyr, för jag känner mig definitivt inte färdig med den ännu!
Min skickliga frisör heter Mathias Haug och är bara här i Karlskrona lite mellan varven och jag vill därför tipsa om att han kommer igen den 13 oktober. Det är redan nästa söndag, så skicka PM på Facebook till honom om du vill bli fin i håret! Rekommenderas!!
Den här bilden är tagen direkt efter min drastiska förändring och fick snabbt över 90 Likes på Instagram! Galet!!
Eller kanske inte så konstigt ändå…
Nyklippt och det är till och med lite kortare än förrs gången. Galet! Men skönt.
Det var längesedan jag använde glasögon nu, faktiskt flera månader sedan. Eller kanske mer såhär: jag råkade hitta mina glasögon i fönstret i klädkammaren i källaren. Och så tänkte jag att mina ögon skulle få vila från linser ett tag.
Efter att idag snubblat tre gånger under löppasset bestämde jag att två dygn utan linser kan vara alldeles lagom så imorgon åker de i igen!
Nej, jag utövar inte någon slags yoga.
Nej, jag busar inte med mina barn.
Jag tar min dagliga dos cortisondroppar i näsan. Det sägs att jag kanske måste ta dessa livet ut. Jag undrar mest hur det kommer gå när jag är runt åttio sådär…
Efter att tidigare i veckan lånat hem Militarmamman Sofias symaskin fick jag blodad tand och passade på att vidga mina vyer lite med att sy mössor. Riktigt roligt!
Flickorna har nu varsin lila med blommor och varsin rosarandig med snäckskalsknapp. Självklart har jag börjat på en mössa till mig med, men den är inte riktigt klar. Piffet är roligast, tycker jag, även om det inte finns så värst mycket att välja på i stans syaffärer. Men sånt vet kanske ni?
Var hittar jag fina knappar, coola tyger, bokstäver och annat kul piff på nätet?
Idag stod jag i kö för att byta mina uniformsbyxor på jobbet. Man tar en kölapp och väntar på sin tur, som sig bör. Det var en som expedierades och jag var ensam i kö då det plötsligt kliver in en man i uniform, som stövlar rakt förbi mig och fram till disken. Tjejen bakom disken tittar på kölappshållaren och ropar upp mitt nummer men innan hon hunnit säga klart blir hon avbruten av mannen med orden:
”Jag har förvisso ingen kölapp, men vad jag kan se är jag ensam här så det kanske går bra ändå?.”
Nu kan det vara så att jag inte syntes till där jag stod mitt i lokalen, i civila kläder och med tre stora väskor bredvid mig. Och man kan anta att han annars inte hade uttryckt sig sådär. Men efter en vecka med djupa grupprocesser, boken om härskartekniker färskt i minnet, för lite sömn i kroppen och knappt om tid för min del, var just de där orden avgörande för vad jag inte behövde höra just då.
”Jo, vi är faktiskt fler här och jag har nummer 79”, sa jag och gick fram och ställde mig bredvid honom. ”Men det är klart, jag är kvinna och allt så jag förstår om du inte såg mig!”
Sen tyckte jag lite synd om honom. Att han skulle behöva träffa just mig, just idag, just där och då. Ibland är det inte lätt att vara man!
Direkt efter veckans UGL åkte jag till Linnéuniversitetet för terminsstart på den femte i raden på programmet för Ledarskap och Organisation. Det var roligt att få träffa alla igen efter sommaruppehållet men trots intressanta föreläsningar om Foucault var jag tvungen att äta en av de största kakorna jag någonsin sett för att ha en sportslig chans att hålla mig vaken. Jag blev i alla fall mätt!
När jag kom hem hittade jag en paket i brevlådan, till mig! Hur ofta händer det liksom?! Det var från tuffa Emma som jag löpcoachat till hennes första 10 km som avslutades med Midnattsloppet förra helgen. Jag är mycket stolt över vad hon presterat och imponerad av hennes målfokus och kämparanda! Tänk att hon på bara ett par månader förvandlats från en tjej som gärna ligger på soffan till en som springer en mil bara sådär – och jag har fått vara en del i detta!
Vilket privilegium!
Idag åkte barnen och hunden med Militärpappan till Högsby. Själv jobbar jag borta nästa vecka och börjar redan imorgon så jag kunde tyvärr inte följa med denna gång.
Det var väldigt länge sedan jag var ifrån barnen längre än någon dag och jag börjar fundera på om det alls har hänt sedan Tilia kom till världen? Trots detta har jag den senaste tiden fått höra av fler än en person att mina barn saknar sin mamma och behöver mer mammatid, som svar på varför Tilia är svår att lägga om kvällarna. Följdfrågor poppar upp i mitt huvud:
Jo, för att vi lever i en tid och i ett ojämställt samhälle där kraven på att vara en bra mamma är orealistiska. Jag är uppriktigt så jävla trött på att folk verkar invänta en bra förklaring på varför jag/vi har valt att jobba heltid! Det som retar mig ännu mer är att mina barn till exempel augusti/september har en snittid på förskolan på tjugo timmar i veckan. Detta för att Militärpappan jobbar borta en del för att sedan vara ledig ungefär lika mycket och då är barnen hemma med honom. Men visst ja, det spelar ju inte så stor roll.
Han är ju bara pappa.
Fortfarande har jag inte helt vant mig vid min nya frisyr. Den är enkel och självklar att fixa på morgonen men ändå blir jag överraskad när min spegelbild dyker upp. Det tillför för ju lite spänning i vardagen när man inte känner igen sig själv menar jag!
Tack för alla fina komplimanger om håret! De flesta uttrycker sig positivt när de ser mig men Elise är inte en av dem. När jag kom hem från frisören och hon fick se mitt nya hår började hon gråta(!) Mammor skulle visst ha långt hår i hennes värld. Och rosa skulle det med vara. Tja, jag är helt enkelt inte som alla andra…