Barnen och jag åkte till Landet en sväng idag. Min syrra som bor i Göteborg var där och tillsammans grillade vi till lunch och bakade en äppelpaj med barnen.
Väl hemma stod Militärpappan vid grillen i uteköket och lagade middag. Barnen och jag hängde på lekplatsen tills middagen var klar. Lyxigt!
Mellomys med två barn som somnade på sin pappa i soffan blandades med plugg och uppsatsskrivande för min del. Och så lite lördagsgodis såklart!
Fredag och helg. Mitt i sociologiuppsatsskrivande, jobb med min utvecklingsbyrå Uppenbart AB och marntaktikutbildning så drar jag av mig människokläderna och sjunker ner i transkriberingens förtrollade evighetsgöra. Nog för högt tempo, men jag älskar variationen mitt liv erbjuder! Tempot gillar jag ju också oftast och det här ska väl inte vara något undantag.
Ikväll ska vi grilla, mysa och pussas för på söndag åker alla på varsitt håll för en vecka, vuxna som barn.
Solen skiner, barnen busar, Militärpappan grillar, gräset är nyklippt, jag har tempot i mig, massa att göra och tusen idéer. Livet, som jag älskar det!
Idag kom ett par skor med posten, som jag glömt bort att jag köpt. Genast fick mitt liv en ny mening! Lagom antal skor är ju de man har plus ett par, det är sedan gammalt.
Militärpappan hade också ett paket att hämta. En… gräddsifon?! Tydligen en pryl ett normalhushåll inte kan vara utan. Detta kom fram under vårens fiskehelg med killarna och nu har alltså även vi en gräddsifon. För er som inte vet så häller man grädde i en behållare, skakar lite och ut kommer vispad, spritsad grädde. Bara sådär!
Det är lustgas i patronen och det var längesedan jag andades det senast. Typ sådär fyra år sedan, men det kan ju liva upp vilken onsdagskväll som helst!
Så barnen och jag bakade rabarberkladdkaka även idag. Jag hittade på lite egna grejer och kakan blev mycket godare än sist. Recept kommer!
Jobbade senare igår och fikade sedan med en vän innan jag cyklade hem i den ljumna kvällen. Var tvungen att stanna och bara ta in. Tänk så vackert vi bor i fina Karlskrona!
Älskar att inte ha bråttom! Är inne i en väldigt intensiv period och är då extra noggran med att hinna varva ner, andas med magen och njuta av min omgivning. Först då någon gång inser jag att det är viktigt. Viktigare, i alla fall.
Ville mest bara säga det.
Vilken fin helg vi har haft, jag och mina tjejer! Idag käkade vi frukost på altanen och pratade länge om sommaren och allt vi vill hitta på då. För det kändes ju verkligen som sommar idag!
Vi drog iväg en sväng och med oss hem hade vi både korgstolar och blommor. Sedan fixade jag lite på balkongen utanför våra sovrum. Där kommer bli så mysigt när det är klart! Men eftersom balkongen ligger på övre plan, såklart, och endast nås genom att passera sovrummen så blir den lite otillgänglig. Jag vill ha en trappa ner till trädgården för att göra balkongen mer till en del av trädgården.
Golvet är lanserat i en gråblå ton och stenar ligger mot kanten för att jag tycker att det är fint! En matta gör det mer ombonat och så är den mjuk att gå på.
Detta är alltså ena halvan av balkongen. Det är lika långt åt andra hållet men den biten är jag inte klar med ännu.
När jag köpte korgstolarna till balkongen kunde dessa ursköna stolar få flytta ut i trädgården. Under päronträdet står de fint och här kan jag sitta för att svalka mig i skuggan under dagen och njuta av solen ljumna sommarkvällar.
På förekommen anledning har jag två notiser att komma ihåg inför framtiden, just idag:
1. Sluta dofta på allt: Jag tycker ju att saker och ting, typ tvättmedel, kryddor och sånt doftar så fantastiskt. Så där så jag liksom inte riktigt får nog. Så jag kör gärna näsan rakt i och liksom drar in doften i hela näsan. Idag var det en tepåse som lockade med sin doft. Jag gjorde som nyss beskrivet och har sedan dess nyst halvt ihjäl mig! Himmel, vilken skarp lukt!!
2. Åk alltid till soptippen med en till tjej: Militärmamman Sofia och jag var där idag med ett helt släp fyllt med grenar från häcken runt mitt hus, ni vet. Lite lättare att lasta på än av tyckte vi där vi stod och slet för att få av skiten. Fram kom en stilig karlakarl och erbjöd sin hjälp. ”Det ser lite tungt ut tjejer”, sa han till oss Militärmammor. ”Tycker du det ser ut som vi behöver hjälp”, frågade jag och han sa ja. Vi tackade och tog emot.
Jag säger ju det. Tjejer är bäst!
Det här med att flytta för att slippa ta tag i den hopplösa häcken runt huset verkade inte vara ett alternativ som ni läsare förordade. I synnerhet inte innan Militärpappan kom hem. Och det fick mig att tänka på alla saker som kan råka hända här just när Militärpappan inte är hemma. Det är då det händer, helt enkelt.
Som den gången han var på övning och jag höggravid och jävlig målade hela Elises rum i lila. Ett och ett halvt varv i alla fall. Resterande varv fick Militärpappan lite som en överraskning när han kom hem. I ren protest målade han grannrummet i en ful blå nyans under tiden jag låg inlagd på sjukhus, en nyans som jag bara inte stod ut med, så den målades raskt över med en vacker rosa så fort tillfälle gavs!
Eller som förra veckan när jag spontanshoppade en ny kyl och en fys för bedömt 17.000 kr. Ja, den andra gick sönder… Så sönder att jag bedömde läget instabilt och att nyköp var det enda rätta. Nu går Militärpappan runt och smyg- hoppas att bilens ena halvlyse ska sluta funka, så vi kan köpa en ny bil. Istället för att byta lampa då… ja, ni fattar.
Så nu när Militärpappan åter är på vift funderar jag på vad jag ska ta tag i för projekt. Nära till hands ligger att såga ner hela häcken runt huset, måla om vardagsrummet eller spränga garaget. Typ så.
Än så länge har jag dragit på mig ett nästan-ryggskott, tappat bort och hittat min mobil på en gräsmatta vid en lekplats, utan att ha den blekaste aning hur den kom dit samt bytt sängkläder. Jag är rädd att detta blir den nivå jag kommer orka denna gång… Återkommer!
Idag har jag träffat tre av mina vänner och alla har på ett eller annat sätt hjälpt mig. En skjutsade mig och barnen till stan då det blev lite fel med kommunikationen under morgonen. En annan bjöd på lunch och en tredje på middag. Hoppas jag kan ge tillbaka snart. Evigt tacksam och lycklig över mina fina vänner!!
Såklart har vi lekte en hel del också! Och vi har varit utomhus i det underbara vårvädret hela dagen! Vi har klappat hundar, hoppat studsmatta och gungat. Vi har spatserat i skogen, slängt stenar i vattnet och plockat blommor.
Vi har lekt på lekplatsen, åkt linbana och hängt i knävecken. Och så har vi hälsar på Militärpappan på jobbet en sväng. Det var skönt med en ledig dag där jag fått hänga med tjejerna. Imorgon väntar några timmars arbete och sedan är det mera tjejmys i helgen som gäller!
Frukosten ska vara god, mättande och rolig, tycker vi! Barnen fick denna morgon kokt ägg med sitt namn, macka med Philadephiaost och ögon-näsa-mun samt vaniljkvarg utlandet med naturell yoggi. Smaskens tycker tjejerna!
Barnen sover fortfarande och jag vaknade tidigt av all fågelsång. Underbart! Började dagen där jag avslutade gårdagen med att dra ut vissna grenar från vår häck som vi har runt tomten. Sedan tog jag ett steg bakåt och känner ungefär total hopplöshet över häcken som spretar, är ful och halvdöd på sina ställen. En bit har helt övertagits av lönn. Suck.
Jag tog en kopp te och slog mig ner på morgonens soligaste plats. Beslutade mig för att njuta av trädgården istället för att känna hopplöshet för det vi inte har.
Här kommer vi ha det fint i vår och sommar! Redan förra helgen åt vi middag ute första gången i år. Så härligt!
Under paviljongen skyddas vi från både stark sol och regn när det behövs.
Men jag måste ta tag i häcken runt huset… Och jag ser tre alternativ:
1. Klippa ner den massor och hoppas att den tar sig.
2. Dra bort den med maskin och plantera ny eller sätta plank.
3. Flytta.
Idag cyklade vi till föris. Elise tog sin sparkcykel för den gillar hon bäst. Tilia cyklade på sin röda cykel utan stödhjul, för hon är grym på att cykla! Vi jobbar just nu med att starta och stanna så det blev onekligen lite trixigt bitvis idag eftersom jag med valde att cykla, på min lila cykel, för den är helt fantastisk!
Jag har gjort mig av med min hybrid-cykel eftersom jag får ont i höften av att sitta så vikt i höften. Istället har jag införskaffat en riktig tantcykel, vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra! Men som jag älskar den! Den är från Treck och modellen heter Stockholm. Den är ljuslila och har detaljer på sadel och handtag så man blir lite kär. Vi har sällskap till jobbet så ofta som möjligt för det är skönt att vara utomhus och nu när jag studerar sitter jag stilla mer än vanligt och att röra på sig ett par mil om dagen känns då helt rätt! Jag har ca 10 km till jobbet. Alldeles lagom, tycker jag.
Och så denna stad. Ett nöje att cykla, i alla fall i väder som vi har haft de senaste dagarna. Bedöm själva! Vattnet följer min sida nästan hela vägen till arbetet.
Mina tio anledningar att cykla till jobbet:
* Jag blir glad
* Jag får frisk luft
* Jag rör på min kropp och får vardagsmotion.
* Jag sparar pengar i jämförelse om jag tar bilen eller bussen.
* Jag värnar om miljön.
* Jag kan hälsa på min morfar vid hans grav på vägen.
* Mina barn får cykelträning och större ansvar.
* Jag får uppleva naturen.
* Jag får en lugn stund för mig själv där jag planerar dagen, reflekterar eller samlar tankar och intryck.
* Jag hinner lyssna på en intressant pod, om jag vill.
Bloggen har legat nere under månader och stundom har det känts ganska skönt, välbehövligt på något sätt, men mestadels har det känts konstigt och som att något fattas mig. Att få skriva!
Ni är många som hört av er via mejl och undrat vad som händer. Livet, är svaret. Prioriteringar och fokuseringar. Men nu är de tekniska bitarna lösta och jag är tillbaka på militärmamman.com. Hoppas ni är kvar?!
Sedan sist har det hänt en hel del saker. Som att jag studerat klart i Stockholm och är tillbaka i Karlskrona. Att jag just nu läser marintaktik och skriver uppsats i sociologi vid sidan av. Krigsvetenskap visade sig vara ett mycket intressant ämne och jag ser fram emot att fortsätta studera det, även om det dröjer tills jag är där igen.
Det är mysigt att vara hemma hos barnen igen och nu byter vi roller för ett tag och Militärpappan åker lite hej vilt igen. Matlagning för att mätta små munnar, vänner som i att älska, träningspass som i att ta vara på chanserna som ges, vardagsmotion som i att cykla till jobbet, planering som i att ha koll på läget och röra sig mot sina mål. Älska, som i att välja att se det fina.
I övrigt så är det bara att jacka i, tror jag. Vi kommer nog ikapp allteftersom. Nu kör vi!