Herrejösses vilken galen vår det har varit med väldigt mycket jobb, uppstart av Uppenbart AB, kurs och certifiering till ICC coach, uppsatsskrivande i skolan, en make som jobbat ovanligt mycket borta och en nära anhörig som varit mycket sjuk. Allt har gått i ett rasande tempo och jag har älskat det! Inte att personer som jag står mycket nära är sjuka, men allt annat!
Såklart har jag fått prioritera och för ovanlighetens skull har jag prioriterat bort istället för till, som är lite mer det jag brukar göra. Denna vår har jag prioriterad bort träning. Det är väldigt ovanligt i mitt liv men kändes under omständigheterna ovanligt bra. Min höft har ju krånglat och jag lyckas liksom aldrig bli bra så någonstans har jag liksom tröttnat på att träna för att bara få sluta hela tiden.
Fördelar med att prioritera bort träningen under våren:
1. Otroligt mycket tid har skapats. Tid att göra annat med.
2. Jag har ätit lunch med vänner och kollegor i lugn och ro.
3. Jag har sluppit duscha och byta om flera gånger varje dag. Vilket i sig har skapat ännu mera tid.
Nackdelar med att prioritera bort träningen under våren:
1. Inledningsvis saknade jag träningen väldigt mycket. Det kändes som ett sorgligt farväl, som att jag och träningen gjort slut mot min vilja.
2. Efter ett tag fick jag ont i kroppen.
3. Jag känner mig slapp och klen.
4. Jag får verkligen anstränga mig för att inte säcka ihop i min hållning.
5. Jag saknar adrenalinkickarna som träningen gav mig.
6. Jag saknar att vara helt slut i kroppens alla muskler.
7. Osv, osv…
Så det här går ju verkligen inte längre, det håller inte! JAG VILL TRÄNA!!!!! Så sedan jag gick på semester för någon vecka sedan har träningen åter inträtt i mitt liv. Jag försöker att ta det sakta, sakta… sakta för att höften ska få en chans att vänja sig, att hålla.
Jag hittade snabbt tillbaka till yogan igen. Gud vad jag älskar yoga! När jag rullar ut min matta och börjar djupandas tar det inte lång tid innan jag hittar mitt lugn. Allt annat försvinner bort och jag går in i mig själv. Även om barnen yogar med mig, tv:n står på och telefonen ringer. Älskar det fokus jag kan uppnå så snabbt med yogan och mental träning!
Löpningen kom snabbt där efter. Jag springer oftast med Läkaremamman och eftersom hon födde barn för fem månader sedan är hon noggrann med att ta det försiktigt och lyssna på kroppen, vilket passar mig utmärkt just nu! För även om jag skulle vilja och orka springa två mil idag, så gör jag det inte. Jag springer nu tre pass i veckan och inte längre än ungefär 6 km. 6 km löpning tyckte jag för ett år sedan inte att det var värt att byta om för… Prioriteringar.
Styrketräningen saknar jag mycket och därför välkomnar jag mina svettiga gympass med öppna armar. Välkommen också du, du trogne läsare, att hänga med mig igen! Välkommen tillbaka till Militärmamman!
