En väldigt intensivt trotsig morgon där barnen bokstavligen gnällt hål i huvudet på mig och jag ätits upp lite inifrån… sex timmar av detta tar ut sin rätt och jag har nu bäddat ner mig i sängen med vackraste filten och några tidningar.
Låt denna stund få fylla mig med energi.
Kära du, det hoppas jag också! Djupa andetag! Stor kram
Alltså! Frida! Jag behövde verkligen höra det där.
Den där känslan när trotsen äter upp en inifrån…
Stor kram <3
Tack! Skönt nånstans att vi är fler som känner lika. Även om jag önskar något annat… Men imorgon! =/