Om att ta examen

Så har jag efter sex års studier på universitetet på halvfart, vid sidan om mitt riktiga liv, tagit  kandidatexamen. Vi som 2011 var 80 stycken som började studera och blev sex stycken kvar vid examen. Med det riktiga livet avses här mitt heltidsjobb som officer inom Marinen, mitt liv som mamma till två kids som då var ett, min roll som VD i Uppenbart AB, som tränande, bloggande småbarnsmilitärmamma tillsammans med en Militärpappa osv, osv. Om det varit värt det? Alla gånger!

20170609_201151

Det har ibland varit svårt, somliga gånger helt jävla svinsvårt! Inte att få ihop det, utan att prestera det jag vill och ska. Nivån höjs ju hela tiden! Och som jag älskar det där totalt svinsvåra! När jag sliter mitt hår och pulsen är på max trots att jag sitter helt stilla där jag funderar och klurar på hur något förhåller sig eller när jag gör mitt yttersta för att formulera mig riktigt skarpt.

Efter ett par år på programmet för Ledarskap och organisation blev jag introducerad i sociologiämnet och kände direkt att ”Aha, det här är mitt ämne!” Känslan! Mina två uppsatser inom sociologin, en på B-nivå och en på C-nivå, båda med högsta betyg, handlar om olika perspektiv på Försvarsmakten och kvinnor i minoritet. Uppsatsskrivandet har lärt mig otroligt mycket om både sociologi, akademi och inte minst hur jag och andra kan arbeta med frågorna i organisationen.

Jag har fått förmånen att ha en fantastisk handledare och sociolog vid Linnéuniversitetet, som dessutom blev utsedd till universitetets bästa lärare i år. Dessutom har jag fått en extra handledare från Försvarshögskolan, en sociolog till med inriktning mot mina forskningsfrågor. Priviligerad är bara förnamnet! Jag har fått så otroligt fina omdömen från Linnéuniversitetet och blivit ombedd att studera vidare på Masternivå, vilket jag börjar med redan i höst. Det ena ger det andra och i höst ska jag även föreläsa vid Försvarshögskolan.

Jag är så tacksam för det som varit. Tacksam för att Militärpappan gett mig utrymme och förståelse för min aldrig sinande kunskapstörst, överdrivna nyfikenhet och starka driv. Jag är tacksam för att han låtit mig få vara Frida, trots att jag vet att han ibland är både frågande och förundrad till mina prioriteringar när jag hellre läser vetenskapliga artiklar än ser på en lördagsfilm i soffan, min ständiga vilja i att alltid sträva efter alla rätt och när jag varje kväll somnar med en tjock bok över huvudet som jag inte ens kan uttala titeln på. Tack!

Och mina fina vänner. De som går promenader och mer än gärna lyssnar på hur jag bestämt mig för att klippa i ett papper, som lagar mat och bjuder hem mig när de tror att jag inte prioriterat att äta till förmån för att skriva och som bara finns där i med- och motgång. Tänk så fina vänner just jag har!

Sen finns det skeptiker, pessimister och tråkmånsar i världen med, men jag har inte så många såna i min närhet och tur är väl det! Men det tar vi en annan dag, för nu firar jag!

Rutin på spontanitet

Jag gillar rutiner för livet flyter så mycket smidigare då men för den sakens skull måste det finnas plats för spontanitet. Jag ser mig som en spontan människa som gärna hittar på något kul som plötsligt uppkommer. Just helgerna har vi rutin på att vara spontana, så bedöm själva, men för mig är det otroligt skönt!

Helgrutin i Militärfamiljen innebär att jag bakar bröd till frukost, fixar med tvätt och plockar lite i huset innan de andra stiger upp. Jag fullkomligt älskar denna rutin! Att få stiga upp i ett tyst hus, att få ordning kring mig och att få se trollen komma upp en efter en och hjälpa till med baket, tjejerna alltså. För mig är det viktigt att få överraska med nybakat, för även om det är mer regel än undantag att jag gör det så är det inget som tas för givet. Vilket är precis lika viktigt.

Rutinen fortsätter med att Militärpappan lagar lunch och sedan tar tjejerna till simskolan. Under tiden städar jag huset. Jag tycker om att städa, så det är ett högst medvetet val. Samtidigt lyssnar jag på en bra pod, pratar i telefon eller lyssnar på musik. Militärpappan och tjejerna köper lördagsgodis på vägen hem från simningen och resten av helgen är oftast oplanerad och vi gör något som faller oss in, vilket ofta är ganska mycket. En inarbetad rutin är även att Militärpappan lagar nästan all mat. Lovely!

På söndagen planerar vi sedan kommande vecka; vem som lämnar och hämtar på förskola och fritids, vilka tider vi jobbar, vem som reser vart och vad vi ska ha till middag. Vi planerar in kommande veckas träningar för oss alla fyra, om någon kompis ska följa med hem och när vi träffar våra egna vänner, vill ut och fiska, tid för att studera och övriga intressen som vi har. 

För detta har vi en bra veckokalender, köpt på Granit, där en tydlig översiktsbild ges. Annars kör vi med Google-kalender, men där är det oftast både plottrigare och mer långsiktigt.  

Vi har rutiner för spontanitet helt enkelt och det passar oss bra!

Välkommen du fartfyllda höst!

Den där (o)väntade tempohöjningen som varje höst slår till med full kraft har nu kraschlandat i mitt liv. Igen. 

Jag välkomnar dig, du härliga tempohöjning, med öppen famn. Du som får mig att prestera utöver det vanliga, som får min hjärna att bubbla över med tusentals idéer inför framtiden som får mig att känna att jag lever!

Nästan en månad borta från Militärpappan i ett sträck tar ändå ut sin rätt i allt som ska roddas med. Möten, glada barn, lektioner, arga barn, fina vänner, mat på bordet, en bortglömd tvätt i maskinen, fyra vetenskapliga artiklar att läsa, lika många böcker, skriva, skriva, mejla, fläta hår, komma ihåg soptömningen, trösta, skratta, föräldramöten, barnvakter, nätverk, ringa mormor, sova, yoga, skorna hos skomakaren, äta, rita, leka kurragömma, laga diskmaskinen, komma i tid, jobba dygn, nya uppgifter på jobbet, bädda rent, borsta tänderna, vara vän, packa väskor…

Men jag älskar ändå utmaningen i att det faktiskt går! Och än har jag inte glömt något viktigare, vad jag vet. Även om tanken slår mig ibland att jag kanske glömt ett barn på förskolan eller i bilen eller så. Men det är som sagt bara en tanke.

Tjing!

Håret i rosett

Den senaste tiden har jag fått många komplimanger om mitt hår. Tack! Jag har ju, som de flesta av er vet, haft kort hår under några år. Jag har väntat och väntat och samlat och samlat och nu äntligen är håret i alla fall lite längre. Det firar jag med att sätta upp det på olika sätt, för det är så mycket roligare än att det bara hänger där sådär trist, tycker jag. En stor fördel med att ha längre hår är just uppsättningarna. Jag har aldrig, inte ens som barn, haft långt hår och därför inte heller tränat på vackra flätor och sånt som en del är fantastiskt på.
Mitt hår är tunt och kräver lite piff, medan Elise har tjockt hår och hon ställer ibland upp på att jag pillar med hennes hår och sätter upp olika frisyrer. Perfekt att öva på för att sedan kunna sätta upp mitt eget!  

Idag är barnen på kalas och jag fick förtroendet att sätta upp deras hår. Det blev rosetter av det hela och tjejerna var supernöjda!

Det är enkelt och tar ungefär fem minuter. Såhär gjorde jag:

En thaimassör till i Karlskrona = Lycka!

Känner mig ungefär helt slut som artist. Sovtrött. När jag scrollar igenom mina bilder på Instagram ser det mest ut som att jag tränat de senaste veckorna. Det stämmer föga. Jag har jobbat. Hårt! Det utesluter inte att jag har haft roligt på jobbet, för det har jag! Och tränat har jag med gjort, men inte senaste veckan eftersom jag varit sjuk. Det var över ett år sedan jag var förkyld ens så jag klagar inte. Jag fattar inte över huvud taget hur jag klarat mig så pass länge, men jag är evigt tacksam för det!

En krävande UGL-kurs på ett fort och på det ett par dygn i skogen. Däremellan heldagar med lektioner där jag själv undervisat, möten där jag behövt leverera max och så ensam med barnen på det. Såklart tar tröttheten ut sin rätt. Militärpappan och jag är borta från varandra i nästan en månad i sträck denna gång och idag är det bara sju dagar kvar tills vi ses! 

Så idag avslutade jag ännu en intensiv vecka med en stunds avkopplande massage hos min nyfunna relativt nyöppnade thaimassör Supanida. Du hittar henne på Ronnebygatan mitt emot Biobaren ungefär. 

På riktigt, hon tar 300 kr för en timmes massage. För mig blev det genast en fredagsrutin och idag var jag där för tredje fredagen i rad!  

Kärlek och tempoväxling 

Nu går det undan! Bara senaste veckan har det hänt så många saker som ibland händer på ett år ungefär. Häftigt! Samtidigt har vi haft det väldigt mysigt och roligt tillsammans. 

Bland annat har Elise efter ett års totalvägran börjat cykla igen, Militärpappan har fiskat och hans brorsa har varit här, jag har slutfört mitt arbete med vår lilla stuga på tomten som nu är ett fantastiskt litet kryp in att plugga i, eller coacha. Vi har plockat kantareller på Landet, träffat min syster och hängt med mormor. Elise var sjuk och missade de två första dagarna i förskoleklassen, men det var inget som märktes när hon kom första dagen i fredags. Jag har varit på en ny thaimassage i Karlskrona och myst hos Militarmamman Sofia en kväll mitt i veckan. Lördagen inleddes på bästa sätt hemma hos Läkarefamiljen som bjöd på frukost med extra allt! Galet lyxigt!!

Just nu är barnen sådär goa så man liksom inte kan få nog av dem!!
Och så går Militärpappan och jag om varandra helt och hållet en period framöver. Vi varken ses eller hörs på över 25 dagar. En spännande utmaning i vardagen för en militärfamilj. Tjoho!

Mitt i veckan

Det är härligt att vara tillbaka på jobbet! Ni vet känslan av att ha ordning, koll på läget och lagom mycket arbetsuppgifter på gång. Sådär som det nästan alltid bara är i början, innan allt drar igång. Sen säger det poff! Och plötsligt är det ett rasande tempo på  precis allt. Mycket märkligt!

Med vetskapen om detta lägger jag just nu mycket tid på att sopa banan klar så det är lättare att arbeta mer intensivt när det behövs. Jag har städat kontoret, plockat undan onödiga saker och även totalrensat min mejlkorg, något som stått på min att-göra-lista väldigt länge. Två år för att vara mer exakt. Idag blev det alltså klart och jag är så sjukt nöjd och tillfredsställd med resultatet! I inboxen finns nu endast pågående ärenden. Resten ligger sorterade i mappar i listen. Härligt!

Vi har varit i Kristianopel och pratat upplägg inför hösten, delat tankar och funderingar och planerat så smått. Jag har haft möten om det kvinnliga nätverket och planerna där, hälsat på nya kollegor och idag även tränat ett styrkepass för benen i gymmet innan jag gick hem. Det här blir en fin höst!

Välkommen vardag!!

Sju veckors sommarledigt är nu passerade och imorgon väntar jobbet igen. Jag har älskat att vara ledig och nu är jag så himla taggad på att börja jobba igen. Jag älskar att jobba! Sådär så att jag har smygjobbat lite under semestern, med Stockholm Pride och Marinens dag, men även med några andra uppgifter som jag vet drar i gång för fullt under hösten. Det här med att ligga på förkant är så himla befriande, tycker jag. 

Tjejerna och jag har varit själva sedan en vecka och har allvarligt talat inte full koll på när Militärpappan kommer hem. Vi har haft så många lediga veckor ihop i sommar så att vara ifrån varandra känns riktigt fint. Härligt att få längta, bland så mycket annat. Nu drar hösten igång och det innebär en del pusslande för att få livet att rulla och det är både utmanande, kul och bitvis lite svårt. Men det brukar alltid bli bra, med en gedigen planering och Google-kalendern så löser sig allt.

Studierna kör jag såklart vidare med och är nu inne på sjätte och sista året på programmet för ledarskap och organisation som jag studerar vid Linnéuniversitetet. Jag är pepp! Elise börjar Förskoleklass och förra veckan skolades hon in på en för henne helt ny skola där hon inte kände någon! Stort och spännande för henne. Tilia ska till förskolan imorgon och är taggad till tusen för hon längtar efter både pedagogerna och kompisarna. Barnen har varit sommarlediga i nio veckor!

Förutom att det ska bli roligt att träffa mina kollegor tycker jag att lite mer rutiner är skönt att få snurr på igen, tidigare kvällar överlag kanske… Lunch med vänner, massa träningskompisar runt mig och alla utmaningar som väntar med jobbet. Det här blir en bra höst!

Feminist javisst!

image

Här har ni mig. En kvinna som upprör. Jag är visst en obekväm jävel. Varför? Jo, för att jag står för mina åsikter.  Jag kämpar från min horisont för ett jämställt samhälle. För en jämställd Försvarsmakt. För mig är det en självklarhet att kvinnor och män är lika värda, har rätt till lika lön för lika arbete, rättighet att känna sig trygga i allt från att bli bemött med respekt på sociala medier och ett möte på jobbet till att vara på krogen utan att bli tafsad på eller för den delen kunna ta sig hem därifrån på ett säkert sätt. Det är inte en självklarhet för alla.

Jag gör det här för mig, för mina medsystrar och för samhällets och Försvarsmaktens utveckling. Framförallt gör jag det för mina barn. Två flickor, fyra och fem år, ännu lyckligt ovetandes om både samhällets skevhet, sin mammas obekvämlighet och kvinnors utsatthet i många avseenden.

Alla kan göra något. Jag och du och alla andra. Jag uppmuntrar till en seriös diskussion för de som tycker olika eller lika som jag. Att driva jämställdhetsfrågan är inte min enskilda dröm. Det är ett nödvändigt ont. En utmaning i ett patriarkat, en plåga för vita kränkta män och ett irritationsmoment för kvinnor som gillar läget. Själv vill jag se en förändring och då måste jag ta mitt förbannade ansvar! Och du ditt.

Ny önskelista!

image

Jag hann lämna in min uppsats i sociologi, med över ett dygn tillgodo och jag hann innan jag dog. Trots att dygnet inte fick en enda minut till. Jag bad alltså om 18 timmar extra per dygn helt i onödan. Det var dumt! Förlåt.

Jag fick högsta betyg och omdömen som jag behöver läsa om och om igen för att förstå att de är sanna. Total lycka!!

image

Vi firade med att åka till stranden och bada hela eftermiddagen. Finaste grannfamiljen och Läkarefamiljen var också där och vi simmade, lekte, pratade, fikade, badade och passade barn om vartannat i flera timmar. Underbart! Vi hade så trevligt att vi gjorde sällskap till Time out i Lyckeby där vi vid ett tolvmannabord på dess uteservering åt middag tillsammans. Barnen somnade i bilen hem och själv njuter jag av att det är långhelg, att Militärpappan är sjukt fin och att jag själv är fantastisk!

image

Många frågar om uppsatsen och vill läsa den, vilket är grymt coolt och hedrande! Om en vecka ungefär finns den publicerad på nätet men vill du ha den innan dess, så skriv ett mejl så ordnar vi såklart det!

Och just ja! Ny önskelista:
– Våga njuta av min prestation.
– En lugn långhelg.
– Sovmorgon.

En mycket ovanlig lista för att komma från mig som älskar högt tempo, är morgonpigg och går igång på att få prestera. Dessutom är önskelistor mer att-göra-listor i min värld, så bäst jag sätter igång. Tjing!