Tilia har kommit på tjusningen att gå runt med sin gå-vagn. Vi har fått sätta i den tunga morteln som motstånd för annars går det lite väl fort för att hon ens ska hinna med sig själv.
Både Elise och Tilia är lite försiktiga barn utan att vara rädda och det tycker jag är väldigt behändigt! Lite som att de inser sina begränsningar och ger sig inte på något nytt förrän de är säkra på att de klarar av det. Tilia satt tidigt och väldigt länge och vips så kröp hon en dag och då som om hon inte gjort annat.
Likadant är det nu med gå-vagnen. Hon har inte visat något större intresse för den tills igår då hon plötsligt hävde sig upp mot den och gick iväg som ingenting.
Hon går tills en vägg stoppar henne, då ropar hon ”Pappa” eller ”Mamma” beroende på vem som är hemma och väntar tills vi kommer och hjälper henne att vända. Sen går hon tills nästa vägg sätter stopp.
Man har ju hört om dem vars barn slänger sig huvudstupa ut från basängkanten eller klättrar i lampor och allt möjligt, menar jag, Såna är inte mina barn. Behändigt var ordet.
Jag tror jag har en av varje!
Storebror som vill kunna innan han provar nästan (som sin mor, som gärna ville kunna köra bil men utan att träna på det :)), vare sig det gäller sitta, krypa, gå eller prata…
Lillebror som med liv och lust ger sig in i leken, allt som storebror gör, eller värre… Klättra, springa, hoppa. Nu börjar han bli rätt säker på det mesta, men det var lite nervöst när snubblade på släta golv men ändå skulle ge sig upp på trappor, möbler och liknande…
Men, man har aldrig tråkigt med dem hemma! 🙂
Pjuh! Nervöst med förstår jag
Ohhh så bra att de är så, duktiga de är. Samt behöver man inte alltid känna att det är med andan i halsen att de klättar och har sig och gör massa bus, hehe
Så söt hon är
kramar
Roligt med framsteg!
Speciellt när det går i lagom takt och försiktighet 🙂