Bild nummer TVÅ: En bild på någon du älskar!
Ja, det här var VERKLIGEN en utmaning! Militärpappan VÄGRAR att vara med på bild här på bloggen! Jag får helt enkelt acceptera detta och ni får föreställa er honom framför er: Han är blond, har blå ögon, rosiga kinder och är onödigt lång. Han är såklart väldigt fin!
Militärpappan...
Ganska så snart efter att det där långa förhållandet tagit slut upptäckte jag att jag hade känslor för Militärpappan. Vi hade arbetat ihop ett tag och det hade funkat mycket bra men inte kunde jag ana att jag skulle vara kär i honom! Nu?! Jag förnekade och intalade mig själv att jag måste känna fel, vara förvirrad. Men jag är en nyfiken typ och kände mig beredd att ta reda på vad jag egentligen ville.
En dag hittade jag mig själv sittandes skriva ett brev där jag satte mina känslor på pränt. Brevet började med att jag ville krama honom för att känna hur det kändes, för att se vad som hände inuti mig, för att märka om det var på riktigt. Jag avslutade brevet med: ”Om du också känner för den där kramen så sitter jag längst ner i trapphuset…”.
Liksom i trans tog jag mig hem till hans lägenhet, tjatade till mig koden från en förbipasserande och tog hissen upp för alla sex trappor. Jag smög mig fram till dörren och slängde ner kuvertet märkt: ”ÖPPNAS NU” i hans brevlåda och plingade på dörren. Sen kastade jag mig bort till hissen och tryckte på BV-knappen med andan i halsgropen och kände mig både upprymd och töntig på samma gång.
Jag bestämde mig för att räkna till 100 innan jag lämnade trapphuset och Militärpappan för gott. ”99, 100″… Ingen Militärpappa hade kommit. Jaha, tänkte jag, hur fan kunde jag vara så dum att jag kunde tro att en så fin kille vill vara med mig? Samtidigt sa min intuition mig att han kanske låg och sov och inte hunnit läsa alla mina känslor i brevet än… Hoppet är det sista som lämnar, ni vet! Jag beslutade mig för att stanna kvar tills jag räknat till 100 igen. En sista gång. Sen skulle jag kanske få skämmas, ha det lite jobbigt och vara olycklig en tid framöver, men det skulle det vara värt! Det var väldigt viktigt för mig att ta reda på mina känslor.
Jag smög upp för alla trappor och satte mig högst upp men så att han var tvungen att komma ut i trapphuset för att se mig. ”99, 100”. Okej, nu ska jag alltså gå. Japp. Jag reste mig och skulle precis gå då jag hörde en dörr öppnas och där stod Han. ”Du är inte klok någonstans”, sa han och gav mig en kram.
Kramen kändes bättre än alla andra kramar jag någonsin fått och från och med då visste jag att Militärpappan var Mannen i mitt liv!
Jag hade precis högläsning av din blogg för Rikard. Du är inte som någon annan vi känner. Vi gillar dig! 😀 Kram
Haha! Roligt att kunna sprida lite galenskap och glädje till hela din familj! =) Jag är allt lite annorlunda, tack och lov!
Vilken underbar (och ganska typisk dig, så pass som jag känner dig) historia=) Blir alldeles glad och lycklig av den.
Haha, så sjuuukt modigt!! Imponerande!
ja, så fick jag min drömprins tillslut! Du har med en Militärpappa till ditt barn, antar jag?. 😉 De är fina dem!
Nja, ja, jo eller vad ska man kalla det, han är polis men har gjort några missioner! Same same! (uttalas på engelska då, hehe)
same, same… =)
Vilken härlig berättelse! Håller med de andra kommentarerna att det kändes typiskt dig:) Vilken tur att du väntade till 100 en gång till! Kram till dig!
Jag kan lägga upp en bild om du vill…… 🙂 säkert ingen smickrande heller.
hahaha!!! Jag är inte säker på att jag vill se… Men visst är bilden lik? Och så har jag ju lånat ditt uttryck om att han är onödigt lång. Bra det där!
hahaha Du fick visst käpa lite du med. Har du läst min hstoria? Under kategorin KÄRLEK =)
Jag jobbar i klädesaffär, men ska nästa höst utbilda mig. Health manegement
Wow! Igen. Som efter så många andra av dina blogginlägg. Som sagt, du är för jävla häftig!
Åh vilken rolig läsning! Du har inte skrivit så mycket om Militärpappan så det var spännande att äntligen få höra hur ni träffades och hur han ser ut (E ville inte heller vara med på bild i bloggen, han ser ut ungefär som du beskrev Militärpappan; lång, blond, blåögd. E är dock väldigt smal, kan tänka mig att Militärpappan är lite mer vältränad än min spensliga E).
Tänkte på det här med din förlossning, har de kommit fram till hur stora risker det är för dig att föda barn igen? Är ett planerat snitt kanske lösningen i så fall? Om du vill får du gärna skriva ett inlägg om det.
Och ja, jag har bloggabstinens.
Jag förstår din abstinens! Du får börja springa eller nåt i utbyte! =) men vad tid du måste få över?!
Jag skriver gärna ett inlägg om det där även om jag inte har fått några ”ordentliga” svar. Har lite funderingar… Det kommer! Kul att du vill läsa!
Pirrar i magen när jag läser ditt inlägg. Kärlek.
Jag gillar bilden på militärpappan.
Ha en fin helg.
Shit vad söt du är.. ååå den romantikern jag är så sitter jag och lipar.. Hahaha.. Underbara du.. Kramar
Hm, undrar om man skulle känna igen Militärpappan om man mätte honom på stan?
Häftig historia om hur ni träffades!
Det var mig ett udda vis att ragga på!
Underbart! 🙂
gud vilken underbar historia!! precis så där som man skulle velat men aldrig vågat göra själv… haha 😉 och vad mysigt att berätta för Militärbebis sen…!!
(Gullig bild förresten – här hemma har vi en till som vägrar vara med på bloggen :P)
Pingback: Lucka 1: Berätta om dig själv « Militarmamman's Blog
Pingback: Lucka 7: Berätta om ett av dina favoritfotografier « Militarmamman's Blog