Förra veckan hade vi ett motionstriathlon här på garnisonen och jag var såklart med! Jag kan ju fortfarande röra på mig, så ett litet triathlon skadar väl inte, tänkte jag.
Tävlingen inleddes med 400 m simning i simhallen och jag kom upp bland den första hälften. Nästa gren var 20 km cykling och det var en tung gren för mig. Byxorna kasade ner och korvade sig i min så kallade midja (eller det som återstår av den en gång så vackra, välsvarvade och underbara sådan!) Byxkorven tryckte mot Militärbebisen som inte alls verkade särskilt nöjd och jag fick stanna flera gånger och dra upp byxorna över magen, för att de bara minuter efter var tillbaka på oönskad plats igen. Så. Jag blev omcyklad av nästan alla. Men vad gör det? Jag och Militärbebisen körde i en klass för sig!
Inför sista grenen som var 5 km löpning låg jag alltså ganska risigt till. Det som i vanliga fall, det vill säga ogravida fall, verkligen är min gren, den älskade löpningen, fick jag nu nöja mig med att promenera raskt. Men det var fler som valde att gå och mitt tempo var högre än väntat!
Strax över två timmar blev min samlade tid och för att vara i graviditetsvecka 31 är jag mycket nöjd med min insats!
Shit vad duktig du är.. och vad fin du och magen är.. Sååååå söt… Kramis
Mycket bra presterat! Jag kan göra det mesta utom att sitta och så börjar det bli bra långt ner till marken när man sitter på huk och lukar… Fast jag är inte den motionära typen, jag går gärna, men 20 km cykel avstår jag gärna…
Shit – skillat!!!!! Sjukt impad! Och du har cykelhjälm ser jag – BRA! För vidare info kring deta var vänlig se blogg.
Wow! Vad duktig du är! Och jättefin mage!
Pingback: Ogravid Militärmamma i Triathlon « Militarmamman's Blog