I veckan som gått är det jag som tagit över inskolningen av Elise på förskolan.
I måndags stannade jag i en halvtimme och lekte lite med henne och lite fler barn. När jag smitit ut för att fylla på lite blöjor halkar Elise och slår sig lite, så hon gnäller till men skulle nog slutat ganska snart… om hon inte hade sett mig. Och när hon gjorde det så grät hon ännu mer, såklart. Hon slutade ganska snabbt men ville sen bara sitta i mitt knä och var ganska klängig efter det. Vid 09.30 vinkade jag ett snabbt ”hej då” och hon verkade inte bry sig nämnvärt. Två och en halv timme senare kom jag för att hämta henne och allt hade gått jättebra!
Tisdag till fredag har jag bara lämnat Elise på förskolan vid 09.00 och hämtat henne vid 14.00. Hon har alltså både ätit lunch och sovit där hela veckan. När jag lämnar henne klamrar hon sig fast vid mina ben, känns i mammahjärtat. Men jag stänger av känslorna, tar bort henne lite fint och ger henne till en av pedagogerna. Hon har gråtit alla dagar när jag lämnat henne men tydligen har det gått över ganska snabbt. Hon gråter inte hysteriskt på något sätt, mera gnällgråt men det känns såklart inte jätteroligt att lämna henne då.
Hon har ätit jättebra alla dagar och sovit två timmar om dagen ute i sin lilla box där alla barnen sover. Hon verkar trivas väldigt bra och går runt och pillar med leksaker, ”pratar” och luktar på blommor.
Hämtningarna har varit av varierande slag, måste jag säga. En dag blev hon överlycklig och skrattade och sprang till mig när jag kom in genom dörren. Det var härligt! En annan dag såg jag att hon stod i sandlådan och lekte och hade roligt… tills hon såg mig. Då började hon gråta och var jätteklängig och detta humör höll i sig tills hon somnade för natten fem timmar senare! Sista dagen jag hämtade henne sken hon upp som en sol när hon såg mig och ville sedan inte gå hem utan tyckte vi skulle stanna på förskolan tillsammans. När jag lyfte upp henne för att åka hem började hon gråta för det! Det känns som ett bra betyg på att hon trivs i alla fall. Skönt!
Pedagogerna har berättat att Elise inte alls var lika klängig på Militärpappan och att så är fallet med de allra flesta barn. Barn och mammor. Åter igen känner jag lite sting efter att få vara pappa. Man undrar ju vad ”problemet” är? Till och med hunden är ju likadan!
Nu är Elises inskolning klar och på måndag kör vi skarpt. Vi inleder med en ledig dag. Eller Militärpappan och Elise ska ha en ledig dag, jag ska jobba.
Känns det inte konstigt att nån annan får vara med Elise?
Jag har hört att en del dagis gör hembesök innan barnet börjar, är det så hos er?
Jag ser fram mot att följa din grav (och fams grav). Håller tummarna får att du ska må bra. Tror absolut att varje grav är ett helt nytt äventyr och ingen är den andra lik.
Ha en fin helg. Kram från oss.
Ska Ni på kräftskiva i Hby?
Jag kom inte ihåg när den kräftskivan ligger i tiden men jag vet att jag jag sa till Militärpappans mamma att jag skulle komma. Jag och Elise kommer, Militärpappan är på sjön då. Så mycket kommer jag ihåg. När var den? Ska ni dit? Jag hoppas, det hade varit så roligt att ses!
E är betydligt mer klängig på mig än på sin pappa. Fast kanske jag är mer fysisk mot honom också?
Skönt att inskolningen gått bra. Vi har valt att vara hemma en termin till. Det kanske är sista gången jag har en helt legitim anledning att vara hemma så jag försöker att dra ut på det, sen blir det jobb i 35 år liksom… Å andra sidan har jag ju redan jobbat ett halvår, fast på deltid.
Ja, det kanske har med den fysiska kontakten att göra?.
Jag har med redan jobbat i ett halvår på deltid och det kommer jag inte göra om. Nästa gång jobbar jag eller så är jag ledig. Med det jobbet jag har funkar det inte alls att jobba deltid. Synd! Senare idag kommer ett inlägg om jobb och föräldrarledighet, tror jag.
Jag förstår ditt tänk med att dra ut på det, man vet ju aldrig när ochom man får chansen igen!
Elise verkar reagera på samma sätt som Isak reagerat på förskolan. Första dagarna gick jättebra, han brydde sig inte alls när jag gick. Men efter ett par dagar blev han ledsen både vid lämning och hämtning. Han är något enormt kelsjuk, han vill bara kramas och vara nära hela tiden. Mysigt, men det känns konstigt också. Det blir så uppenbart att han inte får den fysiska kontakt han behöver på förskolan.
Personalen säger att det är mer regel än undantag att barnen blir såhär och det brukar gå över efter några veckor.
Nu är Isak inte lika ledsen när jag lämnar längre (det går över samma sekund som jag går utom synhåll) och när jag hämtar är han bara glad och vinkar hejdå till kompisarna och personalen. Jag tror att det kommer gå lättare för Elise nästa vecka!
SV:
Katrinplommon och sånt hjälper inte mig. Det är TVÄRSTOPP. Jag vill inte gå in på detaljer på bloggen för det är riktigt nasty.
Men jag kan säga så mycket att jag dricker Laktulos varje dag, Husk (Psylliumfrön som är krossade) , fibrer i bröd och pasta mm och dricker massor med vatten.
Och ändå så går det inte utan ytterligare hjälp från utsidan…if you know what I mean ;P
Med Junie var jag hård i magen men med lite Laktulos och Husk så löste (!) det sig…nu finns det inget som hjälper. Har faktiskt bokat en läkartid.
Med Felix var jag inte alls hård, utan helt som vanligt.
Man tänker inte på det om man inte har problem, men det är oerhört påfrestande att inte kunna sköta sina toabestyr normalt.
Efter den här bebisen så blir det inga fler barn. Tre graviditeter räcker. 🙂