Livet alltså.
Tvära kast, rosa fluffiga moln och tomma svarta hål. Vackra vänner, massa kärlek och lördagsgodis. Brottning på en fredag, en fika på stan och plötsligt döden så närvarande. Upprivna känslor, ett onödigt gräl och en ny tröja.
Ett kräksjukt barn, löpning i allén och Durkheims tankar om sociala fakta. Så nära, så långt borta och ingenstans på samma gång. Tre syskon, tre städer och två länder. Landet, hösten, doften. Tillsammans.
Planering, kaos och en latte to go. Ensamheten, öronbedövande tystnad, tre djupa andetag. Stillheten i allt som rusar runtomkring. Yoga. Prioriteringar, viljor, regler, beslut. Ut och in. Fram och bak. Upp och ned.
Beordrad ledighet, en trasig lampa och gräs som vill klippas. Framtid, dåtid, nutid. Vad är? Hur vet man? Ett skratt och en tår ungefär samtidigt. För gammal mjölk, prickiga tights och avskavt nagellack. Smärta. Njutning. Ingenting och allt.
Livet.
Livet ja. Så underbart och så sårbart på samma gång. Ja, hur vet man? Ett steg i taget. Hoppas allt är okej. Kram!