I samma sekund som Militärpappan kom hem från sjön somnade jag. Det är märkligt, men efter att ha roddat allt ensam i tio dygn utan att känna mig särskilt trött, faller jag mest ihop när han väl kommer hem och går inte att väcka. När Tilia vaknat dessa två nätter har jag, som i vanliga fall flyger upp så fort jag hör ett litet pip från hennes rum, inte ens haft i tankarna att gå upp. Militärpappan har fått ta båda nätterna och jag har somnat redan innan nio om kvällarna. Och som alltid när man andas ut känner man hur en förkylning sprider sig i kroppen.
Man ska aldrig slappna av, så är det bara!
Jag gör mitt bästa för att hålla igång så igår genomförde vi intervjuer inför vår uppsats, som är den sista delkursen för detta år i vår utbildning på Linnéuniversitetet. Sen är det bara fyra år kvar. Tiden går fort när man har roligt och vi har redan läst två år! Övermormor och Övermorfar var här på lunch och efter middagen sprang jag och Läkaremamman en runda på 8 km. Underbart skönt att komma ut, andas luft, röra på kroppen och få babbla ikapp för henne har jag inte träffat på evigheter!
Tilia är tokförkyld annars är allt fint med oss här hemma. Detta är första helgen så långt jag kan minnas som vi inte har något planerat alls.
Det blir bara vi och en jäkla massa kärlek!
eller så är det stressen under de där 10 dagarna som gjort att du dragit på dig virus.. ;))
you’ll never know, men stress sätter ju ned immunförsvaret :))
härligt att ni mår fint annars, tråkigt att minstingen är förkyld bara :/
var läääängesen jag kommenterade här, men läser ändå :)))
kram!
Vad är det du läser Frida? Jag gick en ungdomsutredar utbildning i växjö i höstas:)
Jag läser programmet Ledarskap och Organisation.
Vad skönt att han är hemma igen. Och ja precis så är det, när man slappnar av och kan ta det lugnt – då blir man så trött! Men då är det ju också ett klart tecken på att kroppen behöver det, vilan, sömnen och lite återhämtning.