Alltså min dag…

Jag skulle in till stan och plugga på ett ostört ställe och efter förskolelämning och ett halvt världskrig senare kom jag äntligen iväg. Jag tog vändan förbi gymmet på vägen in för att jag äntligen kom ihåg att göra ett kroppsmätningstest igen och det var tre månader sedan sist. Jag gjorde testet och skulle betala men hade plötsligt inget VISA-kort.

Jag lyckades skrapa ihop ungefär hälften av pengarna med skrynkliga tjugolappar i fickan från lördagens loppis och parkeringspengar från bilen och skyllde lite på att någon runt en meter där hemma nog lekt lite med mammas plånbok. Återkommer senare, sa jag och satte mig i bilen. Militärpappan svarade inte i telefonen så jag körde hem. På vägen kollar jag telefonbanken och ser att ”någon” har använt mitt kort idag för drygt 1500 kr. Lite i panik frågar jag telefonbankskillen vem det är som använt mitt kort idag?! Och vart? Innan han hinner svara vet jag svaret själv (det var transaktioner från dagen före) så jag svarar nej för tredje gången om jag vill spärra mitt kort och så kör jag hem istället.

Väl hemma hittar jag kortet på en gång, på exakt samma ställe som jag la det dagen före. I min jackficka. Jag förklarar för Militärpappan att jag inte kan ha det så här längre och att drastiska åtgärder behöver vidtas omedelbart! Han kan inte annat än hålla med och jag kommer snabbt på två avgörande åtgärder som jag berättar för honom:

1. Jag ska köpa mig en plånbok. Min andra gick sönder för en månad sedan och jag har sedan dess gått runt med korten i en hundbajspåse.

2. Jag måste städa två köksskåp. Här och nu! Detta för att känna att jag har någon sådär koll på min situation.

Sagt och gjort. Jag städade ur två köksskåp och tog med ett par skrynkliga tjugolappar från loppisen i fickan och åkte mot stan. På gymmet betalade jag min skuld och berättade lite snabbt att det visst inte var hon på en meter som busat, utan mamman som slarvat. (Jag kan liksom inte ljuga och det är ett stort handikapp i vissa situationer ska ni veta!)

Sedan åt jag lunch med en kollega och gick direkt där efter till Wedins för att köpa mig en ny plånbok. Jag hittar en och just när jag ska betala kommer jag på att jag har sextio öre på mitt konto då jag överförde alla pengar till ett annat konto när jag var mitt uppe i min teori om att någon annan hittat mitt kort och shoppade loss på Landstinget Blekinge med det. (Ena transaktionen var läkarbesöket igår). Jag fick be kassörskan vänta en stund medan jag överförde tillbaka mina pengar till rätt konto så jag kunde betala min nya plånbok.

Jag sprang snabbt upp till lägenheten och packade upp min lilla plugghörna och när jag skulle dela Internet via min telefon hittade jag den inte.

Då blev jag sjukligt trött på mig själv! Sådär så jag försökte hitta på olika straff mot mig själv om jag typ skulle glömt den i bilen på andra sidan stan eller kanske ett ännu värre straff om jag lagt den i plånboksaffären. Jag var inne på något i stil med att inte ta allergitabletter på en vecka (då kliar jag ihjäl mig!) eller kanske inte få äta en enda godisbit förrän 2013 (hade ifs varit värst för Militärpappan för jag kan bli rätt så odräglig utan socker under långa perioder, sägs det) då jag hittade min telefon! Var den låg? På bordet bredvid mig, alldeles för sig själv. Jag hade visst packat upp den först av allt…

Sedan dess har jag pluggat. Mest för att Hälsopromotion i arbetslivet är så sjukt mycket mer underhållande än jag själv just nu.

God natt!

En snygg plånka köpte jag mig iaf!