Jag måste ju medge att det har varit en stor utmaning att ha Elise hemma hela dagarna och nätterna utan Militärpappan. Och de här dagarna har jag ändå haft stöttning från en i familjen. Elise har testat mig i allt hon bara kommit på! Flera utbrott och gallskrik varje dag, eller kanske mer varje timme. Ibland för att jag stängt grinden ner till källaren, släpat ut henne från toaletten där hon lekt i toalettstolen, sagt i lekparken att det strax är dags att gå hem, när vi har behövt byta blöja, när hon dragit ut alla kläder ur flera garderober, när det varit dags att äta. Sova ska vi inte bara tala om… Jag har fått stoppa ner barnen i vagnen och knata långa promenader (perfekt för träningens skull!) för att hon tillslut ska slumra in. Igår kväll fick jag efter två timmars(!) svettigt försök till läggning av Elise, stoppa ner henne i den gamla vagnens liggdel och vagga henne till sömns i den. Tur man har fantasi!
Sen har hon varit världens gulligaste och goaste unge emellanåt med, sådär så man får dåligt samvete för att man nyss höll på att dö för hon var så omöjlig. Ni vet, det vanliga mamma-samvetet…
Idag har vi i alla fall varit ute i trädgården en stund och lekt med Vackraste hunden. Imorgon kommer Militärpappan hem igen. Oh, vad jag ska sova! Och blogga.
Elise försöker beordra Undra att spotta ut bollen.
Undra vägrar att släppa, såklart. Varför ta order av en 1,5-åring... Mamma får hjälpa till lite.
Elise vägrar såklart ett ge tillbaka bollen när hon väl fått tag i den. Suris.
Elise på sin nya fina cykel.
Åh Frida jag har haft en sån dag jag med idag. En trött mamma med en febrig son med full fräs (jag fattar inte hur ungen alltid kan vara så pigg trots feber) till febern kommer gnäll och förtvivlan. Idag var jag säker på att jag fått en hjärnblödning. Nya tag i morgon igen.. kramar till er!
Ohh påfrestande kan jag tro, förstår att du säkerligen är supertrött och så. Men du är grym, det vet du va?
kraaaaamar
Jag har blivit så van vid de typen av utbrott att jag inte ser enbart en sån dag som en tung dag. Igår däremot, när vi hade slängaossöveralltochvältakundvagnendagsamtdiigtsommanskrikersåhögtmankanochförsökersnoandrasvarordag och fortsatte kalaset utanför i över 30 minuter. Då kändes det lite eh.. tröttsamt. Men jag vet ju att det är trötthet som triggar det mesta, så jag försöker ha förståelse för det. Synd bara att det måste vara som värst de dagar man är ensam, eller så känner de det på sig.
Och erkännas ska att i den åldern (när hon krånglade rätt länge med läggningarna) så gav vi bara upp och lät henne röja. Det var också runt den tiden som vi fick börja justera lite med dagvilan eftersom allt bara blev en ond cirkel.
Hoppas idag blir en mycket bättre dag!
Ja det där mamma-samvetet alltså 🙂 Hade en riktig dust med Alva igårkväll när det var sovdags och idag har jag så grymt dåligt samvete! Haha, du får verkligen tålamodet prövat! Förstår att det är tufft som attan att vara själv. Hoppas ni får en härlig helg med mycket sömn och annat trevligt 🙂
Kram kram
Mamma-samvetet, kanske det jobbigaste med att vara förälder om du frågar mig. Och vetskapen om att många av bråken skulle kunna gå mer obemärkta förbi om jag var mer utvilad och inte lät mig bli så provocerad av en 3-åring. Beundrar dig som fixat denna vecka, och hoppas att du får vila ut i helgen.
Beundransvärt att du ändå klarade av att ha ansvaret förvtvå barn själv i flera dygn… det ÄR slitigt! Men låter som ni har en lyxig helg nu, gött!
åh detta med testing gör oss galna.
men när jag är själv är det bättre, det är som om hon förstår att det inte är läge.
men när vi är båda så är det verkligen trimma järnet..
man blir verkligen knäpp och ledsen. det är så tråkigt att hela tiden behöva skälla och bråka.
och då väljer vi ändå våra fighter eftersom vi inte vill bråka heeela tiden. men men denna ljuva 3års trots.
kram