Idag känner jag mig stark och utvilad! Så jag tog en härlig promenad – en av mina första, lite längre. Med mig hade jag Elise i vagnen och Vackraste hunden i koppel. Och mobiltelefonen, som jag annars brukar vilja vara ifred från när jag är ute på mina promenader, men nu hade med mig som en trygghet om något skulle hända. Man vet ju aldrig med mig menar jag… Det kan ju vara allt ifrån att jag blir yr till att det kommer en flygande dinosaurie från ovan och sväljer mig!
Det gick i alla fall jättebra på promenaden, som varade i en och en halv timme. Jag är så himla glad för det! Elise halvsov när vi begav oss ut på rundan och vaknade skrikande efter en kvart. Hon ville inte somna om utan bara skrek och spottade ut nappen som jag försökte pluppa in förgäves för att få tyst på henne. Så jag stannade och ammade på en bänk lite längre fram. Efter fem minuters amning sov hon sött och jag kunde stoppa tillbaka henne i vagnen där hon sov nöjd hela rundan!
Vackraste hunden var med jätteduktig och lunkade på vid sidan om vagnen hela rundan, trots att tempot inte alls passade hennes långa ben. Jag själv kände mig otroligt stark och försökte fokusera på min hållning. Och så kände jag mig lycklig. Mest lycklig för att det funkade så bra och att jag tog mig ut från huset över huvud taget! Bara vid ett tillfälle kändes det som att någonting inuti mig höll på att trilla ur, den vaginala vägen, så att säga… Detta brukar jag känna ofta annars och tycker att det är lite läskigt. Vad är det som känns, liksom? Håller någonting verkligen på att trilla ut ur mig? Är det livmoderframfall, ett litet äckligt djur eller bara luftbubblor? Någon som tror sig veta?
Men jag blev varken yr eller stötte på någon flygande skräcködla, så det blir definitivt fler promenader och jag längtar redan!
Oj vad läskigt att det känns så. Du kanske ska kolla upp det. Visst är det skönt att gå ut, bra att föda barn på sommaren. Tänk om du skulle suttit på en bänk och ammat mitt i vintern.
Ska ringa mvc imorgon i ett annat ärende. Tänkte fråga om det med då. Ja, allting är så mycket enklare på sommarhalvåret! Bra att öva upp sig lite inför vintern… =)
Oroa dig inte! Jag kände så jättemycket i början och gör fortfarande ibland om jag gått långt eller ansträngt mig för mycket. Det är tydligen vanligt att det känns så och det enda man kan göra är att kniiiiiipa! Så se till att knipa flera gånger om dagen.
Det kändes så om jag ex försökte hoppa första tiden. Det går nog över när man blivit lite snärtigare där nere igen. Känner inte så nu.
Måste bara säga att det funkar utmärkt att amma på en bänk mitt i smällkalla vintern! Eller vid skridskobanan, eller skogen. 😉
Kram
Skönt! För det lär behöva ammas även på vinterpromenaderna i militärfamiljen…
Vi skulle gärna vilja se lite bilder på den finaste Elise!
Hej!
Första gången jag kommenterar din blogg. Jag är ju en ganska ny läsare. Du skriver väldigt underhållande, även de jobbiga tillfällena! Låter skönt att du börjar återhämta dig nu, jag ska själv ha barn i oktober och jag hoppas att jag inte får det lika tufft som du, men nu vet jag ju att man överlever det mesta ;)!
Oh… kommer det kännas som om något ploppar ur efter en vaginal förlossning? Sonen är ju född med katastrofsnitt, men jag hoppas på en vaginal den här gången.
Hur känns det mer? Känner du dig ”trasig” och har du ont?
Jag är livrädd för vaginal förlossning och ändå ska jag ge mig på det…
Duktig vovve, hoppas min också anpassar sina snabba steg efter vagen när det är dags.
Kram
Knip knip knip!!!!! Jag kissade på mig varje promenad i två veckor efter förlossningen!
Skönt att höra att det inte bara var jag då… nerförsbackarna var värst, men nu kan jag hålla mig igen! Det kallar jag livskvalité!