Tjugosju dagar kvar

Idag går jag in i graviditetsvecka 37 och slutdatumet för den här graviditeten kommer allt närmare. Ja, det gör den ju för varje dag redan från vecka 4, men nu känns det mer på riktigt på något sätt.

Imorgon har jag tid hos min barnmorska för vanlig kontroll av blodtryck, urin och kanske järnvärde. Och så ska vi känna om Militärbebisen fortfarande ligger med huvudet nedåt, vilket jag innerligen hoppas på! På senaste MVC-besöket hade jag ett blodtryck på ca 137/81. Jag har inte haft så högt innan den här graviditeten men det var inget barnmorskan noterade utan gränsen för undertrycket går vid 90. Det kan ha berott på att jag inte hann vila något innan de tog trycket, men jag vet inte. Kissprovet visade i alla fall helt blankt och för att klassas som havandeskapsförgiftning ska båda de där värdena hänga ihop, bland annat. Dessutom äter jag en väldigt låg dos av min medicin Viskén, bara 5 mg per dag och skulle trycket höjas så antar jag att första åtgärd blir att dubbla dosen blodtryckssänkande.

Jag känner mig frisk och pigg och vissa morgnar vaknar jag och tittar ner på min kropp när jag ligger på rygg i sängen och känner mig inte ens gravid. Mer som att ha ätit lite för mycket kolhydrater bara så magen är lite uppsvullen. Jag sover hela nätter och behöver inte kissa under natten. På dagarna trycker det på ibland men jag behöver ändå inte kissa oftare än normalt, vilket är helt fantastiskt!

Militärbebisen rör sig som en tok inuti min mage och speciellt när jag sätter mig ner och slappnar av en stund. På senare tid har han även börjat sprattla runt där inne när jag är på språng och det kan kännas lite läskigt tycker jag.

Halsbrännan kommer och går och vissa dagar är den outhärdlig. Nästan, för jag uthärdar ju visst ändå!

Jag har inte lika tokont av foglossningen nu som jag hade för ett par veckor sedan men jag totalvilade i nästan två veckor. Efter det har jag så sakteliga börjat gå promenader igen, men kortare och inte flera dagar i rad. Känns skit på ett sätt, för jag vill verkligen hålla igång, men samtidigt känns det bättre på alla sätt att inte ha ont och förhoppningsvis ha mindre ont efter förlossningen med, då det verkligen gäller för mig. Det gör ont att vända position i sängen och är jobbigt att klä på sig eller för den delen en galen 1,5-åring som inte vill och slingrar sig som en skrikande orm…

Jag känner mig höggravid när jag börjar röra mig, kanske med all rätt. Det gör ont att gå, men bara i vänstersidan, i vänster ljumske och ben. Och så känner jag att kroppen är tung och jag har gått upp en hel del i vikt. Precis som förra graviditeten verkar min kropp leva sitt eget liv på den fronten, men ingen idé att gräva ner mig i det nu, jag har gjort vad jag har kunnat och snart är det över. Snart är jag ensam i min kropp igen och jag är så otroligt peppad att köra järnet!

Eftersom jag mår så pass bra så arbetar jag fortfarande 100% och pluggar 50%.

27 dagar kvar.

3 thoughts on “Tjugosju dagar kvar

  1. yey! här är det nio dagar, niob dagar sen så hahahaa
    ja väntan är olidlig..
    håller tummarna för att bebis ligger med huvudet ner ff!
    kram

  2. Du är ju faktiskt helt otrolig som orkar. Jag blir så imponerad, speciellt eftersom du inte haft det helt lätt och dragits med smärtor. Kanske inbillar jag mig att jag bara lagt mig ner och gett upp vid det laget, men det är knaske tvärtom att man tänker att jag ska banne mig fixa det här! Oavsett – GRYMT!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *