Idag hängde jag på Militärmamman Sofia och hennes snabba kollega på ett swimrunpass. Eller, kanske mer försökte hänga på, för fy sjutton vad trött jag var mot slutet! Vi höll på i hundra minuter och av dem simmade jag typ tusen meter i öppet vatten.
Vi sprang ut till Saltö, simmade över till Dragsö och sprang ett varv där innan vi simmade tillbaka till Saltö och sprang hem igen. Ett kul pass för jag gillar att ta mig någonstans istället för att bara springa och simma runt i en cirkel.
Jag har precis kommit in i att äta väldigt lite kolhydrater igen efter min tid på sjön. Jag känner dock att det ger mig sjukt lite energi för så här pass långa och krävande träninfspass så nu ökar jag upp kolisarna igen. Det här ska bli intressant! Alltså, ingen strikt LCHF-kost här för en tid framöver …
Jag lägger inga värderingar i hur någon äter. Men jag tycker det är väldigt intressant hur du beskriver brist på energi när du tränar och inte äter kolhydrater med tanke på att de mest LCHF-frälsta hävdar precis motsatsen.
Hej Lina! Jag tänker såhär: Jag har medvetet kört en period på några månader med LCHF för att se vad det kan ge mig. Det har gett många önskade effekter på flera plan. Träningen var lite jobbig till en början, men det gav med sig och har funkat bra för mig på ganska strikt LCHF. Nu när mina träningspass blir både tyngre och längre samtidigt eftersom jag ska springa ett lopp som tar ca 6h, så känner jag att jag liksom ”tar slut” efter ett tag och kopplar detta till att jag behöver äta mera kolhydrater. Så det ska jag göra inför tävlingen!
Men det är just det jag tycker är intressant. Alla som förespråkar någon form av ”diet/livsstil” verkar alltid hävda att JUST DET passar alla. Men du visar, vad jag anser, än en gång att alla är olika, har olika förutsättningar och att inget rakt av passa alla 🙂
Det kanske forskningen skulle fokusera på än istället.
Ja, kroppen är fantastisk och samtidigt väldigt individuell!