Andras begär – mina besvär

Jaha. Otaliga historier har jag hört i mina dagar om hur gravida brudar suktar efter något ytterst speciellt. Nu är jag en av dem. Det trodde jag ju aldrig!

För ett par år sedan var jag och militärpappan på fest, eller parmiddag, parfest… Whatever! Hur som helst var vi sex par denna kväll och fyra utav dessa var gravida. Följdaktligen var vi endast två ogravida, högst normala par den där kvällen. Det pratades en del graviditet kan jag erkänna. Eller lyssnades, för oss ogravida då. Jag och militärpappan hade inte varit tillsammans särskilt länge och att skaffa barn fanns inte riktigt med på vår karta just då. Och jag tror faktiskt att denna gravid-snack-parfestkväll var starkt bidragande till att vi väntade ytterligare lite längre. Faktiskt.

Det pratades mest cravings. Begär. Förbannade gravid-begär! Gravidkvinnsen berättare långa otäcka historier om hur de vaknade mitt i natten och tvingade sin yrvakna (och något dumma) man ut för att köpa korv med bröd i bara mässingen. Männen bevittnade hur de fick laga all mat då deras gravida kvinna inte för något i världen förmådde hålla i en kökskniv, hur de gärna åt sallad, men absolut inte klarade av ljudet av att skära grönsaker. Vi ogravida bara satt där och jag vet inte vad vi tänkte faktiskt. Jo, jag tänkte att jag ska i alla fall inte bli någon som går på fest och bara pratar om min graviditet. Min gräns gick när en av kvinnsen med fotbollar till ögon och stor inlevelse beskrev hur mycket hon längtade efter doften av fuktig asfalt! ASFALT?! Då stängde jag av.

Nu är jag där själv. Gravida jag, med alla så kallade cravings. Just nu: Jag fullkomligt vräker i mig kolasnören och flygande tefat. Men inte fan försöker jag underhålla en hel fest genom att stolt berätta om dessa – jag skiver om dem för er istället!

Själv gillar jag att laga mat, håller mer än gärna i en kökskniv (kan vara mycket användbar när hormonerna sprutar) och korven som jag blir sugen på – den köper jag själv. (Passar utmärkt att kombinera med flykt hemifrån…) Mina cravings ligger långt ifrån fuktig asfaltsdoft och salladsskärarfobi. Men vem vet, kanske är det snart min tur?

One thought on “Andras begär – mina besvär

  1. Hehe, har aldrig riktigt förstått mig på det där med gravidcravings – speciellt inte de där läskiga med asfalt och krita typ. Själv har jag ju iofs blivit mycket mer sugen på kött och fett än vanligt, men antar att det är vad kroppen behöver nu också 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *