Vi blev ilandsatta strax efter klockan sju imorse då den nya besättningen löste av oss. Sedan dess har jag strosat runt i Cherbourg,  shoppat lite, ätit mycket och haft det allmänt mysigt och lugnt.

Efter att ha delat hytt med tre killar och levt väldigt tätt inpå massa andra människor i två veckor var en heldag i eget sällskap både välbehövligt och skönt! Jag ställer nu om från dagens verklighet ombord till att komma hem till min familj. Och herregud vad jag längtar!!

Jag har faktiskt inte längtat så mycket efter dem under min tid ifrån dem. Jag har valt att slukas upp i min uppgift i mitt arbete och eftersom jag ingått i vaktlag dygnets alla timmar har jag knappt hållit reda på vilken dag det varit eller för den delen hur många dygn som passerat eller varit kvar tills hemresan. Det har varit mitt sätt att hantera det hela och det har funkat kanonbra för mig!

Fast nu. Ojojoj… nu vill jag hem till mina fina, fina flickor!!!!!!!! Och till Militärpappan. Och till vårt hus, uteplatsen som jag håller på att fixa till. Hem till mitt eget kök, min egen mat och till mina löparskor. Till mina vänner.  Till min säng, mina tidningar som jag aldrig hinner bläddra i och till mina mjukisbyxor. Hem.

Och strax åker vi. Nu väntar en härlig busstur på tjugotvå (!) timmar. Hoppas på att få se valda delar av Europa!