I måndags höll mina kadetter vattenfys och jag passade på att delta. Simträning och lite tekniktips följdes av minutrar där vi skulle trampa vatten med armarna rakt upp i luften, dyka ner till botten flera gånger på rad, simma under vattnet, göra armhävningar vid bassängkanten, kullerbyttor och dra ner varandra under ytan. Jobbigt pass! Och kul!

Tills vi skulle avsluta med att dyka eller hoppa från femman. Fy fan! Jag har gjort det där hundra gånger och aldrig riktigt gillat det, men jag har heller aldrig tvekat särskilt länge utan mest bara hoppat. Där var jag inte i måndags om jag säger så… jag tvekade jättelänge och liksom dog lite varje gång jag ställde mig på kanten och tittade ner. Samtidigt visste jag ju att jag skulle hoppa, för det fanns liksom inget alternativ för mig att klättra ner för stegen igen. Tillslut lyckades jag slänga mig rakt ut och skrek såklart hela vägen tills jag nuddade vattenytan, vilket för övrigt kändes som en halv evighet!

Jag var inte särskilt tuff och det kommer dröja länge till nästa hopp, om jag själv får bestämma. Kanske tur att jag inte bestämmer sånahär saker själv ändå…

Jag passade även på att simma mina 100 meter på tid för min utmaning här under hösten. Tiden är X och ska nu alltså förbättras! Redan imorgon simmar jag nästa pass, för det gäller att träna om man ska bli bra!

Bilden ovan är från i somras. Samma baddräkt använder jag idag men nu utan bonnabränna!