En jävla dag, helt enkelt!

Phu! Vilken dag! Idag har det varit kämpigt från start till mål… Jag har varit enormt trött hela dagen och kunde knappt koncentrera mig på jobbet, än mindre var jag mottaglig för andras griniga och skämtsamma jargong. Vi skulle ju ut i skogen idag och det hade jag sett fram emot, för att det är roligt men också för att vi är sent ute och verkligen måste ha det gjort så fort möjligt. Vi kom aldrig iväg. Det var någon som snott vår bokade bil! Och så är det ett sådant enormt revirpinkeri mitt i allt detta så jag bara orkade inte undersöka saken vidare, inte idag. Tillslut fick vi tag på en annan bil och körde till ett ställe utanför stan där alla nycklar till de olika skjutområdena finns. Då visar det sig att de gubbarna som har hand om nycklarna just hade lämnat stället för ett uppdrag någon annanstans. Och just den nyckeln som vi skulle ha var förstås en av få som var inlåsta i ett kassaskåp som bara just de hade tillgång till. Vi kunde bara ha vår lånade bil till lunch och konstaterade snabbt att vi inte skulle hinna med dagens uppdrag. Så jävla drygt!

Eftersom vi skulle ut i terrängen idag hade jag på mig en annan uniform än den jag brukar ha. Jag hade M90, den kamouflerade gröna saken, ni vet. Byxorna kunde jag inte knäppa för magen var för stor och min uniformsjacka är 10 kg för stor (ja, storlekarna är indelade i längd och vikt och finns inte i dammodell) så jag ser mest ut som ett skämt i den. Och varje gång jag sätter mig ner åker den liksom upp som en uppblåst ballong mot min haka och jag blir åter igen påmind om att den sitter som skit. Då blir jag förbannad över att jag bett förrådet att ta hem en mindre jacka sedan över ett år tillbaka men det var visst inte prioritet på det. Men alltså: Vem ska ta mig på allvar när jag ser ut som ett jävla skämt?

Till råga på detta kunde jag inte knäppa byxorna då själva midjan var för smal så jag fick gå med byxorna uppknäppta, både i dragkedja och knappar vilket såklart inte såg särskilt bra ut heller. Jag hade fäst ett gummiband i knappen, men det hoppade av hela tiden så för att inte tappa byxorna höll jag i dem när jag gick.

Eftersom man måste ha tröjan instoppad i byxorna så valde jag att sätta på mig min värmetröja. Det är en stickad längre tröja med dragkedja hela vägen. Den har ingen mudd längst ner så den kasar inte upp och så är den så pass lång så att den täcker hela gylfen, vilket ju var ypperligt i mitt fall då jag gick med gylfen uppknäppt. Dock säger reglementet att värmetröjan inte får bäras som yttersta plagg, vilket jag är mycket väl medveten om. Det har att göra med att den inte tål väta och att, ja vad ska jag säga, den inte går att strida i, allt kan härledas till striden nämligen. Och jag kan hålla med, i en militärs ögon ser det verkligen inte bra ut att ha den på sig som yttersta plagg. Men just idag, under rådande stämning, humör och övrig klädselskorrigering kände jag att jag sket i det rätt mycket, rent ut sagt! Jag gjorde en snabb riskanalys i huvudet och kom fram till att det varken skulle regna in vatten eller plötsligt uppkomma en stridssituation på mitt kontor.

Jag gick ner en trappa för att hämta en kopp kaffe och möter EN människa på vägen som såklart genast måste kommentera  min opassande klädsel. Idag blev jag så trött så jag drog av mig värmetröjan och under byxorna som hasat ner på halva rumpan stack ett par vita boxertrosor upp med rosa och turkosa hjärtan på. HÄR är alternativet, sa jag och hasade iväg med kaffekoppen i ena handen och med den andra försökte jag hålla byxorna på plats.

Jag skullr tränat med Fina Lina men ett möte drog ut på tiden och jag sprang en kortare runda direkt efter cykleturen hem innan jag skulle hämta Elise istället. På vägen från förskolan vägrade Elise sitta i vagnen och när jag erbjöd henne gå ville hon bara att jag skulle bära henne… Hunden drog i kopplet som jag höll ett krampaktigt tag om samtidigt som gravida jag bar på Elise och puttade en vagn framför mig. Jag gav upp efter hundra meter och satte ner en skrikande unge i vagnen och då spyr hunden tre gånger! Toppen.

Elise är jätteklängig hemma och jag får laga mat med henne gnällandes fastklamrad vid mitt vänstra ben (jättejobbigt när man ska ha nåt nytt i kylen) och en hund som tar alla tillfällen hon får att sno maten som jag lagar (också jättejobbigt när jag ska ha nåt i kylen och samtidigt har grejer på bänken och på spisen!) Det slutar med att jag ger Elise en riskaka att pilla med så jag kan få laga klart maten lite mer ifred, men den tar hunden snabbt ifrån henne och dreglar ner och tuggar i tusen bitar på vardagsrumasmattan. Elise och Vackraste hunden delade systerligt på de, av hunddregel, slemmiga riskakebitarna som låg utspridda på mattan. Nice. Men de var lyckliga!

Sen tog hunden sönder soffan i källaren genom att ”bädda” och riva i den tills tyget gav vika. Skumgummi överallt och jag trött som få! Jag slängde ut hunden i trädgården och då gräver hon ett stort jävla hål intill uthuset och blir helt jordig om alla tassar. Detta drar hon givetvis med sig in när hon väl kom så långt. Elise fick bada men försökte bara klättra ur badkaret och lyckades nästan så jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen!

Sen fick det vara bra för denna dag! Elise somnade i min famn efter vällingen när jag sjöng en fin vaggvisa och hon var så vacker!

Sa jag att Militärpappan jobbade och var hemma fösta vid 21.00?!

Over and out!

15 thoughts on “En jävla dag, helt enkelt!

  1. Har du sett att FM ska starta en bloggportal där anställda kan blogga om sin vardgag haha. Ja herregud… Undrar om de censurerar den iaf man skulle säga vad man upplever varje dag…

  2. Ujuj en sån dag! Jobbigt med uniformsreglerna, bara massa regler men ingen som har tagit fram plagg som passar de där fyra procenten som måhända lägger på sig under kort tid i midjehöjd ett par gånger i sin livstid.

  3. Jag läser ekonomi, inriktining redovisning… just nu känns det som jag aldrig kommer bli färdig men nån gång så!

    Det är så kul att ”jämföra” beteenden hos olika weimaraner, det är så mycket i deras personligheter som är samma! Ibland är det himla bra att använda som ursäkt när Zacko anses varar ouppfostrad, man kan ju säga att aaallla weimaraner gör så 😉
    Men visst är de underbara hundar, oftast.

    Och du, finns det inte sånna där, vad man nu kallar det, som man kan använda till byxor när man är gravid och inte knäppa dom? Typ som en iläggsskiva fast till byxor? Det kanske funkar till dina arbetsbyxor också? Och se till att använda gravidhormonerna till att tjata till dig en ny jacka, NU!

    ha det bra!
    //Emma

  4. Jag skrattar åt spektaklet fast att det kanske inte var så roligt att uppleva hela dagen själv… Livet prövar en ibland! Tur att det kommer nya dagar som blir bättre 🙂 kram!

  5. Hoppas morgondagen bli bättre! Och finns det inte nån sorts graviduniform iaf i ”kontorsvariant”? Tror jag sett den i UniR FM men förstår om du inte vill använda den då den ser ut som ett förkläde modell mattant. Vad har du för strl i jackan och byxorna , och vilken behöver du? Borde ju inte va så JÄVLA svårt att ordna fram menar jag, får kolla med våra förråd här annars. Dom har ju grönuniformer i mängder 🙂

  6. humm! Låter lite som min måndag, skolan ringer när jag står i kassakön till mataffären med tjattrande tvååring och talar om för mig att Ebba tappat taget när hon hängde i knäveck och tog emot sig med ansiktet, mindre bra. Väl hemma ringer jag akuten som såklart vill att jag kommer in med barnet, Moa som då bara skulle titta till kaninerna upptäcker att båda rymt 🙁 Så jag åker in till akuten med ett barn som har vansinnigt ont i sitt ansikte och ett som storgråter över sina kaniner och en som mest bara är tvååring, det är i just den situationen jag undrar vad f***n jag håller på med?!? Men inga frakturer, ingen hjärnskakning och kaninerna är återfunna! Men visst är mammalivet underbart 😉

    • Fy faaaan, Linda! Det var mycket värre än min dag!! Trots att både jag och Militärpappan skrattade oss till tårar när vi läste så känner vi för er! Kram till fina er!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *