Ensammast i världen!

Igår flyttade militärpappan. Snyft! Inte för att jag har skrikit mer hysteriskt än vanligt eller tjatat i oändlighet att toalocket ska ner… Nej, utan bara för att han är just militärpappa. I det här yrket får man räkna med sånt. Typiskt att vi valt just det då – båda två! Han ska gå på skola för att stiga en grad, få ett halvt guldigt streck till på axeln helt enkelt. 

Och jag har förberett mig. Trodde jag. Jag hade verkligen gjort ett bra  jobb med att inbilla mig själv att det faktiskt fanns även positiva saker med att militärpappan flyttade. Men så stod jag där igår morse med gråten i halsen och darrande underläpp när han skulle åka. Inte för att vi inte kan vara ifrån varandra någon vecka, han kommer ju hem varje helg. Men när jag kom hem från min utlandstjänst, som  varade i ett halvår, bestämde jag mig för att aldrig mer vara borta från militärpappan. Det där halvåret på Balkan kändes verkligen som en hel evighet!

Plötsligt slog det mig i alla fall att han ska vara borta så jäkla länge. HAN SKA JU FÖR FAN LÄSA I NÄRA PÅ ETT OCH ETT HALVT ÅR!! Fatta, inte bara en evighet, inte två evigheter – utan tre fucking hela evigheter!

Jag kommer dö.

6 thoughts on “Ensammast i världen!

  1. och ett helt kompani med vänner och hundar att hålla dig sällskap med! Vi är bara ett telefonsamtal bort! Figo och Helena till undsättning! 🙂 Kram

  2. Tre evigheter för ett litet streck. Verkar inte som någon bra deal.

    Tufft att vara ifrån, jag har inte fantasi nog att förställa mig. Blir bara svart. Vill inte vara utan.

  3. Jag förstår att det är jobbigt men du är så otroligt stark. Du kommer att klara det här! O du vet väl att du får komma och bo hos mig så ofta du vill 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *