Ettochetthalvtårstrots…

Elise är nästan alltid väldigt glad och lätt att ha och göra med. De senaste dagarna har hon dock visat oss att även hon kan bli riktigt, riktigt arg! Igår hade hon ett utbrott som varade i nästan en halvtimme och startade med att hon inte fick vara ute på altanen iklädd enbart klänning och därifrån gick det snabbt utför.

Så fort vi tittade på henne bröt hon ihop fullständigt igen och när vi bestämde oss för att inte krusa, inte titta, utan bara ignorera, så blev hon frustrerad över det. Hon skrek, grät och slängde saker hårt runt sig och när det inte hjälpte sprang hon fram till mig och slog mig.

På ett sätt gjorde det ont i mig att se henne så frustrerad i sig själv och samtidigt var det svårt att hålla sig för skratt mellan varven. Och jag känner ju igen mig, såklart, att vara så arg att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till! Att bara vilja vråla ut all frustration och ilska över vad det nu var som man glömt bort eller inte kan sätta fingret på.

Tillslut la jag mig på golvet med ansiktet nedåt (värsta hundpsykologin) och då kom hon och la sig nära mig och lugnade ner sig. Efter en liten stund kunde jag stryka henne på ryggen försiktigt och sedan kramade hon mig hårt och länge! Det var en riktigt känslomässig stund för oss båda och jag var mycket berörd av ögonblicket.

Sen ville hon sitta nära mig och äta och efter det var hon på toppenhumör igen, min lilla tjeja!

Att man bara kan älska någon såhär mycket är otroligt och jag är så oerhört tacksam att jag får ha henne här hos mig varje dag! Underbara Elise!!

8 thoughts on “Ettochetthalvtårstrots…

  1. Känns igen. Även Vega, som också brukar vara väldigt lugn, har haft sådana trotsutbrott nu och jag har också kört samma taktik (kanske är vi båda skadade av att ha hund haha).

    • Haha, ja kanske det. Jag har alltid hävdat att likheterna med barnuppfostran och hundträning är stora. Därmed inte sagt att barn är hundar eller t6värt om… =)

  2. Oj oj oj! Här har vi börjat med två-års trots(4 månader för tidigt!)
    Allt är ”min” och när jag förklarar att IPhonen faktiskt är mammas blir det halabaloo!
    Det ska bestämmas allt från strumpor till mössa till vad hon ska äta.
    Och om hon inte får som hon vill blir det kaos. Fast vi har haft tur att det varar inte så länge som en halvtimme utan mer max 5 minuter.
    MEN!
    När hon inser att det inte blir som hon vill och att det är mamma som bestämmer så ler hon sitt underbara leende och inser att ja så är det ju och är lika glad igen. Nästan lite schizo-varning 😉
    Och det känns som att efter varje ”diskussion” så blir hon lite större och inser vad det är som gäller.

    But this to shall pass
    😉

  3. Åh mysstunden efter dessa fighter är så viktig, att de får vara arga och sedan får bekräftat att det är ok.
    Jag känner igen mig i att man ibland bara vill skratta 😀

    Ugglemössan är inhandlad på Lindex förra hösten.
    Kram

  4. Den enda tröst jag kan komma med är ju att det är en period så den går över och när man kommer ut på andra sidan så är både föräldrarna stärkta och har mer erfarenhet och barnet har av trotset utvecklats med.

    Styrke kram!

  5. Ja de finns mycket känslor i de små, sen att de inte kan skrika ut i ord varför de e så arga gör ju dem bara ännu mer frustrerade. Fy kan tänka mig så hemskt de ska vara i den situationen. Men som du sa.. bara lägga sig lugn ner o vänta, helt toppen! De oförutsedda är ibland de bästa! Funka även på de större (har både en 1,5 åring å en 4 åring, båda kan få trotsutbrott som heter duga) Men att bara göra nå helt oväntat o kanske vända allt på nån sekund till skratt kan va de bästa för å slippa allt långdraget. Oftast är de ju småsaker som gör dom så frustrerade. Som igår när lillkillen inte fick ha vanten på foten när vi skulle gå ut…heeeerregud vilket liv o så svettig man är när man står där i tjock jacka o redo. Då kom doch storebror(som tröttnat på att vänta..fram till lillen o tog vanten o satte på stövlarna…UTAN protest…hmmm Älskade unge!! Konstigt de där när minstingen vägrar äta funkar det om storebror får mata!!! Tacksamt!
    Tur de sällan trotsar samtidigt! Faktiskt aldrig när jag tänker efter =0) Lycka till nu med allt när de ”kör igång” Väntar med spänning!!!

  6. Oj, undrar om det är det ”vi” drabbats av här trots att vår fröken bara är knappa 15 månader. Allt ifrån att man ger henne ”fel” mugg till att ta på vantar kan leda till att hon först slåss och sedan ligger på golvet och storgråter…
    Nästa gång tror jag att jag ska prova att lägga mig på golvet jag med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *