Fotoutmaning: Fem

Fotoutmaning FEM: En gammal bild på dig själv!

Fiskarefrida

Fiskarefrida

Något som jag tycker väldigt mycket om är att fiska. Meta, alltså. Det finns en göl, av oss kallad ”Gölen”, på landet där mormor och morfar bor. Dit gick vi alltid för att meta abborre när jag växte upp.

Först letade vi mask i komposten, grävde med Farfar Hennings gamla hacka. Vi lade alla maskar i en burk med många hål i locket, tog varsitt metspö över axeln och gick de få kilometrarna genom skogen, över ett kalhygge och förbi Första gölen för att slutligen komma fram till den andra gölen, Gölen. Där låg Morfars röda plastbåt med åror av trä och vatten i botten. Vi hjälptes åt att tömma båten som stått sedan vi var där sist sen puttade Morfar ut oss och hoppade i sist. Jag och Syster Yster satt förväntansfulla i båten och fick ro när vi kommit ut en bit.

En av de viktigaste sakerna vara att hitta det perfekta fiskarstället, där flest fiskar nappade. Det var såklart olika ställen varje gång även om vi hade våra favoritplatser. Fick ingen av oss napp på fem minuter så bytte vi ställe. Jag var redan då en rastlös själ… Men jag var en hejare på att fiska och fick alltid flest napp och flest abborrar på kroken! När fisken väl var uppdragen i båten fick Morfar ta bort den från kroken och ha ihjäl fisken. Sätta på mask på kroken har jag gjort så länge jag kan minnas, men att ta av fisken var lite lurigt till en början. Ibland kom vi hem med ett trettiotal abborrar att steka i lite smör. Jag älskar den fisken! Det smakar sommar och barndom för mig.

Med åren har det blivit färre fisketurer i Gölen och sist jag var där var väl för kanske elva år sedan, det var då fotot togs. Jag gillar lugnet vid Gölen, myggorna, dofterna och de små grodorna i kanten. Jag fascineras av trollsländorna och den totala tystnaden. Den lite kusliga ensamheten.

Idag säger de att det inte går att äta fisken från Gölen längre och båten vet jag inte vart den tagit vägen. Men jag vill inte höra, vill inte förstå! För mig kommer alltid Gölen att vara förknippad med fina stunder från min barndom. Minnen jag sparar djupt i hjärtat, dit ingen annan når.

One thought on “Fotoutmaning: Fem

  1. När jag var liten bodde vi på landet. Det fanns en å där vi fiskade och det nappade jämt. Tror att det ibland var samma envetna fisk som vi just släppt tillbaka. Idag finns knappt ån kvar, den har växt igen och vattnet nästan försvunnit.
    Men jag minns den som den var när jag var liten, det känns bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *