På promenad har jag varit idag efter jobbet. Med vackraste hunden, skulle man kunna tro. I och för sig var hon med, men i första hand var jag ute med en påse med bajs. Mycket märkligt att man kan gå i över en timme i tätbebyggt område utan att stöta på en endaste papperskorg! ”Plocka upp efter din hund” (ska läsas med en gnällig kärring-röst, ni vet en sån med hopsnörpt mun och elaka ögon.) Så där gick jag med bajset i högsta hugg och vackraste hunden i släptåg. Men bajspåsen var ljuslila.

En annan sak som kan te sig märklig är det här med kommunikation. Mitt stora intresse. Och arbete ibland. Men idag var det inte jag som föreläste om det. Jag fick uppleva det. IRL. Ni vet det här med att ett och samma budskap uppfattas olika. O.S.A Måndag, trodde jag. För att Super-duper-chefen bad ju om att få helgen på sig. Efter helgen är det Måndag i min värld. Men idag är det Onsdag och inget svar än. På Fredag, har han nu sagt, när jag ställde en direkt fråga om när, egentligen. Fredag. Det är ju en hel vecka efter en helg. Jag drar slutsatsen att det helt enkelt är så himla roligt att vara Super-duper-chef, så att hela veckan är som en endaste stor helg! En dag ska jag också bli Super-duper-chef.

Vackraste hunden väckte mig med hysteriskt skällande i morse vid fem. Ingen mening att somna om här inte, tänkte jag och kände mig genast som Vacker-bästis, som lever så vartenda dag. Tydligen. Medan jag väntade på att morgonens första nyheter skulle sändas (!) tog jag tillfället i akt och provade lite klänningar (typ klockan halv sex)… Trots min gravida svullokropp passade de riktigt bra – överallt, förutom över brösten! Jag ska försöka att aldrig mer klaga.

Man skulle alltså kunna beskriva mig som en morgonpigg jävel med Dolly Parton-bröst. Återfinns oftast i tätbebyggt område iförd aftonklänning och med en lila fylld bajspåse i vänster hand. Typ.