O.S.A Måndag

Kränkt. Så kände jag mig idag. Påhoppad, attackerad och missbehandlad.

Jag skrev ju igår om att jag bokat in ett möte med Super-duper-chefen och bestämde mig, för att vara proffessionell och artig, att även bjuda med Förlegadechefen, då jag vet att hans åsikt i frågan som Super-duper-chefen ska fatta beslut om, är viktig men att den går rakt emot min.

Men när jag kom med min vänliga inbjudan fick jag ett vrål och en halv utskällning tillbaka. På direkten. Förlegadechefen var asförbannad och all hans livs ilska kom ut över mig. Där och då. Så kändes det. Först höll jag mig lugn och saklig, men tillslut tappade jag min högst proffessionella attityd och skrek tillbaka. Då verkade han bli förvånad. Trodde han inte att jag kunde skrika eller?

Allt slutade med att jag tackade för det ovisade intresset och beklagade han inte kunde se det hela ur ett vidare perspektiv.

Efteråt kände jag mig otroligt arg, ledsen, irriterad, störd, förbannad och kränkt. Kränkningskänslan var den värstaste… Som att jag var mindre värd, patetisk och ensammast. Jag försökte tänka rationellt och se på hela händelsen ur ett helikopterperspektiv. Lite klarare blev det, men känslan bestod.

Jag sökte stöd i Jätte-chefen och Chefen, fick i mig lite lunch och lyckades samla ihop mig bra. Jag drog igenom mitt tal, som jag snart skulle hålla för Super-duper-chefen, tre gånger framför spegeln på toaletten. Sista gången såg jag riktigt självsäker och lugn ut. Det hjälpte!

Sedan var det dags för mitt möte med Super-duper-chefen. Det gick himla bra och känns nu skönt att ha det avklarat. Jag var saklig och konkret och det kändes som att jag fick fram det jag ville ha sagt på ett bra sätt.

Super-duper-chefen lyssnade på mig, ställde några frågor och bad om att få helgen på sig att bestämma sig. Det fick han. Jag är ju inte den som är den…

Skönt att gå hem över helgen med en bra magkänsla och typ tio kilo aggressioner lättare än i morse! Undrar om man kan äta lite extra i helgen då?.

One thought on “O.S.A Måndag

  1. Ja det är jobbigt det där med blodvärdet, jag äter ju till och med blodpudding några dagar i veckan fast jag inte tycker att det är så gott, allt för att slippa äta mer än en järntablett om dagen. Men det har inte funkat tillräckligt bra så det är väl bara att proppa i sig fler tabletter och hålla tummarna för att magen står pall… Allt för bebisarna, eller hur? =)

    Jag är 25, du då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *