Den här lappen ligger sedan en tid tillbaka på mitt skrivbord på jobbet. Det var en man som ville ha mitt föreläsningsunderlag och jag kom inte ihåg namnet. Så jag ritade en bild.
Och sen gick det lite tid… och jag glömde liksom bort det. Nu när jag hittade lappen någon månad senare kom jag ju inte riktigt ihåg vem mannen var, om jag säger så.

Jag tog med lappen till fikarummet och en kollega utbrast genast hans namn! ”Det är ju jättelikt!!”

Händelser som denna är bara så himla typiskt mig!