Himmel vad jag skrev i helgen! Jag sov över i stan för att effektivisera min tid och trots att jag knappt gjorde annat än att skriva så kom jag bara en liten bit på vägen. Suck! Jag är trots allt nöjd med min insats och känner att jag inte kunnat jobba snabbare eller prioriterat annorlunda för att bli klar i tid. Jag har veckan på mig, men ska ut i fält nu i tre dagar (fast sova hemma). Jag är åter ensam med Elise då Militärpappan åkte på övning i morse. Han kommer sent på fredag kväll och då är jag inte hemma, som vanligt. Men på lördag kväll ska vi mysa allihop igen! Han får inte ha på sin mobiltelefon på hela övningen och det är jag inte van vid. Vi brukar kunna ringa och säga god natt till varandra och det uppskattar jag väldigt mycket! Jag får väl ringa och säga god natt till någon annan, helt enkelt!

Jag har nu lagt upp en plan för hur jag eventuellt ska hinna med mina uppgifter på den korta tid som är kvar. Jag ska såklart göra mitt bästa men är det så att jag inte hinner så är det ju inte hela världen. Då får jag helt enkelt lämna in när allt är klart!

De här två senaste månaderna har lätt varit de mest omvälvande och kanske stressiga på väldigt länge för mig. Inte stressigt som i stressigt, eller i alla fall inte som stressigt var för mig innan, innan jag blev mamma. Sedan Elise började på förskolan har stress fått en ny innebörd för mig. Innan kunde jag stressa upp mig över saker och få svårt att prioritera. Så är det inte längre. Som en instinkt är det Elise som är viktigast och allt som rör henne kommer oavkortat i första hand. Allt annat blir prio två, så enkelt har det blivit att prioritera, så mycket av det som stressade mig innan gör det inte längre. Faktiskt. Det kunde jag ju i min vildaste fantasi aldrig kunnat föreställa mig!

Så, jag har liksom inte känt mig stressad de här två månaderna men jag har haft fullt upp och mycket mer därtill. Många saker ha fått läggas åt sidan, däribland min egen träning och det är den jag prioriterar högst efter Elise. Förstår ni vidden nu då? Efter mycket sjukdom för Elise, inläggning på sjukhus, galet mycket på jobbet, egen förkylning, Militärpappan mycket bortrest, Elise som vaknar hundra gånger per natt och är jätteledsen osv så har mitt prio varit att ta hand om Elise såklart (och att sova när jag får tillfälle, så jag orkar ta hand om Elise).

Hon är finast i världen!

Vilken fin pussmun jag kommer få!